Tillbaka i rampljuset

Hur många svenska spelare är med i Guinness rekordbok?

Linda Blom växte upp på landet i Månkarbo i Tierps kommun, fem mil norr om Uppsala, och spelade tidigt spontanfotboll med sin tre år äldre brorsa och hans kompisar. Pappan klippte upp en fotbollsplan ute på en äng och byggde mål. I sjuårsåldern började hon spela i ett pojklag i eftersom det inte fanns något tjejlag i Månkarbo. Först i 13-årsåldern bytte hon klubb till närliggande IK Ullfors som hade ett tjejlag.

I januari 1998 i samband med att Linda började provträna för Bälinge i allsvenskan så dog hennes pappa väldigt hastigt efter en kort tids sjukdom. Det var en stor livsomställning och hon visste inte om hon skulle orka med en till stor förändring i livet just då.

• Att byta från det trygga division tre lag som jag spelat i sex år till ett allsvenskt lag var ett jättestort steg för mig. Då fick jag ett vykort hemskickat till mig som var från tjejerna och ledarna Bälinge som betydde väldigt mycket för mig. De beklagade sorgen och ville att jag skulle komma tillbaka. Jag skrev på någon månad senare.    Jag var väldigt blyg som barn och kände mig även som 21-åring osäker på om jag skulle våga skriva kontrakt med Bälinge. För mig var det ett jättestort steg att gå från division 3 till Allsvenskan och jag var osäker på relationen till mina nya lagkompisar och om jag ville pendla till Uppsala.

Men efter att pappan dog kände Linda att det inte längre fanns några problem som inte gick lösa. Hon hade redan klarat av det värsta.

• Har man klarat av en förälders död så klarar man ganska mycket. Jag kände: ”jag skriver på, vad spelar det för roll?”. Fotbollen hjälpte mig i min sorg eftersom att spela fotboll är det roligaste jag vet.

Vad hände efter den aktiva karriären?

• Jag slutade spela när jag var 33. Längdåkningen och innebandy som jag höll på med under några år var aldrig något som konkurrerade. Det gjorde jag mest för att ha något att göra på vintern.                                                                        Efter jag slutat gick jag upp i tjänst på företaget jag arbetade på och efter något år började jag plugga folkhälsovetenskap, då jag alltid har varit intresserad av hälsa.En månad efter min examen så föddes Casper och jag ägnade all min tid åt honom de första två första åren innan han började på förskolan. Vid den tiden var jag inte inblandad i något som hade med fotboll att göra förutom att supporta BK Häcken och min man som då tränade dem. Jag hade en enormt lång karriärövergång som jag kämpade med under flera års tid. Det var väldigt tufft för mig att inse att jag inte skulle kunna spela mer. Detta gjorde också att jag medvetet undvek att vara inblandad i något som hade med fotboll att göra under en lång period.                                                                                            Trots min skada som tvingade mig att sluta så jag minns jag att jag till största delen av min karriär levde i en enda stor lyckobubbla. Jag trivdes enormt bra med att ha den livsstilen jag hade som elitfotbollsspelare. Fotbollen var alltid prioritet ett för mig, resten i livet kom på andra plats under karriären.

Vad gör du nu?

• Jag är anställd 70 % i IK Uppsala Fotboll som administratör samt lärare/instruktör på (LIU) fotbollsutbildning för tjejer då föreningen är ansvarig för LIU och NIU på Celsiusskolan. Arbetar också en dag i veckan som orderadministratör på ett annat företag.

Hur var det då med Guinness rekordbok? -Linda lyckades göra 20 mål i en div 5 match 1999 och kom med i Guinness Rekordbok för den prestationen året därpå. Matchen vanns med 39-0 …