ViLirare

 

Gymma. En konstig folkrörelse.

29 november 2012 « Tillbaka

 

När jag spelade min första allsvenska var jag 21 och vägde 78 kg. Jag såg ut som en höjdhoppare snarare än en fotbollspelare men jag hade inga problem med det och jag var ju dessutom hyfsat bra i höjdhopp. Men om jag inte hade begripit det själv så hade min omgivning talat om för mig att jag behövde bygga muskelmassa för att kunna hävda mig som allsvensk målvakt. Det räckte inte med att hoppa högst. Man måste kunna ta för sig i närstrider på marken och i luften.

 

Så det var bara att tag i styrketräningen och det blev en hel del fram till sista allsvenska matchen som 35-åring då jag vägde 95 kg. Nu var det inte bara muskelmassa i de 17 kg, utan om hela sanningen ska fram också en begynnande trivselvikt den sista säsongen...

 

Men som ung tränade jag hårt och alltid med fria vikter, och ibland med någon kompis, men för det mesta själv.

 

En vinternatt blev jag och en målvaktskollega inlåsta under östra läktaren på Råsunda...

 

Under några år och med vissa tränare ingick dessutom styrketräning som ett moment i lagträningen . Som en pusselbit i sökandet efter framgång.

 

Jag gillade aldrig styrketräning men insåg att det var nödvändigt för att bli en bättre spelare. Jag gillar det fortfarande inte och kommer aldrig att besöka ett gym såvida inte någon läkare remitterar mig dit pga fysisk ohälsa. Då ska man ta i beaktning att dagens fräscha gym är fjärran från de många gånger källokaler och skrubbar som fanns tidigare. Speglar fanns givetvis inte, det fanns ju som regel inte ens fönster...

 

Nej, så det där är man klar med. Träna bör man dock göra men allt har sin tid och det bör hållas åldersanpassat.

 

När jag för några år sedan hittade ett effektivt och dessutom roligt sätt att träna på för en man i ålder lite mer än mitt i livet kändes det som man hittat hem som motionär. Dessvärre inverkar vårt svenska skitklimat handikappande på denna träningsform så säsongen är begränsad.

 

Vad jag pratar om kan jag återkoma med en annan gång. .

 

Ja just det! Varför är det så inne nu att träna på gym?

 

Självklart handlar det om trender. Det kan inte vara möjligt att dessa påkostade gym som öppnas hela tiden överallt kommer att överleva. Snart kommer dessa flashiga lokaler vara glest befolkade och till slut övergivna eftersom det kommer nya trender och riktningar som alla så gärna följer.

 

En gymbubbla i vardande således...

 

Vad är syftet med att unga friska människor plötsligt ska börja gymma?

 

Hörde på radion att det nu är ok även för sjuåringar att styrketräna. Även om vi börjar stelna redan från tio års ålder så känns det konstigt att sjuåringar ska styrketräna.

 

Det rådde i och för sig delade meningar mellan expertis och de som ser pengar och inkomster i detta.

 

Att gamla och sjukskrivna behöver någon form av styrketräning för att hålla igång och kanske förstärka rörelseapparaten är förståligt, det har med överlevnad och att klara sin vardag att göra.

 

Att tyngdlyftare, brottare kampsportare, kroppsbyggare etc styrketränar är självklart eftersom styrka där är ett grundkrav för framgång.

 

Samma gäller sporter där styrketräning ingår som ett komplement antingen regelbundet eller tillfälligt under en uppbyggnad.

 

Men varför unga friska människor?

 

För att se vältränad och snygg ut så klart!

 

Vad är det för samhälle vi vuxna skapat när det viktigaste är hur ytan ser ut?

 

Undrar hur många som skulle styrketräna om det inte skulle synas på utanpå. Hur många skulle lägga timmar, dagar, månader och år då på att gymma? Noll procent tror jag...

 

Lägg mindre tid på förpackningen och mer på innehållet i stället. Lägg tiden på det som betyder något och är varaktigt.

 

Och framför allt, ha kul! De hade nämligen aldrig jag på gymmet...

 

Ämneslappkast:


Jag tror det kommer ut i snitt en bok om dagen bara i Sverige som handlar matlagning. Kan man då utgå i från att recensenten för varje bok har ätit/smakat alla rätter? Vilket jävla jobb i så fall...

 

Såg att Sverige lämnade in en protest i damstafetten pga påstådda skridskoskär i den klassiska disciplinen. Nu tror jag dessa fulskär inte hade något med medaljfördelningen att skaffa eftersom Norge var långt före även om så inte var fallet när fusket skedde.

 

Hörde att Sverige skulle lämna in en ny protest eftersom man inte var tillfreds med juryns utfall. Oavsett vad man tycker om Sveriges agerande med protesterna så kan väl ingen vara imponerad av juryns brist på ställningstagande i beslutet som landade i att ge Norge en skriftlig varning.

 

En skriftlig varning! Va fan var det bra för då? Det spelade ju ingen som helst roll.

 

Och föresten, fanns det muntlig varning också? Är den isf mildare?

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-