Då var det dags igen... Två kommunpolitiker från en grannkommun har ertappats med inte bara fingrar utan hela armen i syltburken. När det handlar om ekonomiska oegentligheter blir svaret alltid från de avslöjade att reglerna är svåra att tolka. Hittills har jag dock aldrig läst om någon politiker som fått för lite ersättning. Reglerna tolkas således uteslutande till personens egen fördel.

Trots uppväxten med röken från järnverket i ett hem med socialistiska värderingar och hjärtat för alltid präglat på vänster sida så vandrar jag nu en ideologisk balansgång.

Det handlar socialdemokraternas framtid eller ännu värre, överlevnad och här är jag mycket pessimistisk. De är nu inne på sitt sjunde år i opposition och de är värdelösa i den rollen eftersom de är vana att bestämma och styra över det som sker i Sverige. Nu gäller att hitta ett nytt fräscht spår anpassat till dagens samhälle. För att detta ska bli möjlighet måste socialdemokraterna acceptera att gamla system och tankar kring folkhemsbyggandet måste justeras och anpassas till dagens helt annorlunda krav och samhälle.

Sossarna måste före valdagen i september 2014 ha navigerat rätt i ett minfält av svåra politiska frågor.

Steg 1. Måste väl vara att finna en partiledare värd namnet. Alla som var inblandade i rekryteringen av Juholt måste ifrågasättas om de verkligen ville partiets bästa. Förmodligen hade Åsa-Nisse klarat sig bättre. Maken till brist på självkritik hos en person har jag aldrig upplevt. Och hur fan resonerade man när man tog in en brevbärare från Sundbyberg i rollen som en tänkt blivande finansminister?

Stefan Löwen verkar dock vara en rejäl karl och hade jag behövt, hade jag utan tvekan köpt en begagnad bil av honom sju dagar i veckan om det vore möjligt. Min känsla är att han dessvärre inte är bekväm i denna enormt utsatta roll och position. Jämfört med övriga politiska broilers så har han alldeles för lite speltid i plenisalen och kan således bli bortfintad där...

Steg 2. Att hitta en skarpare riktning som vi kan tro på och följa även om det innebär att några blir ledsna och besvikna. Partiet är nu på väg att bli en enda stor kompromiss likt en spegel av mellanmjölkens land där alla måste med hela tiden i allt. Stämman i Göteborg var ett tragiskt exempel på SM i kompromiss. Ni vet säkert vid det här laget partiets diskussioner hurvida vinster i vård och omsorg ska accepteras eller inte. Detta är en ideologisk vattendelare men svarsalternativen var ändå antingen ja eller nej.

Svaret blev både ja och nej. I ambitionen att alla ska med och ingen får bli ledsen har man gjort det igen. Man levererar ytterligare en kompromiss för att alla ska bli nöjda.

Ledande socialdemokrater var efteråt mycket nöjda och konstaterade, "nu har vi vind i seglen"... Svaret är nej! Det finns ingen vind i era segel, inte än, inte från nåt håll. Men det så klart, att i ett slutet sällskap klappa varandra på axeln och tro att valet kommer att vinnas på gamla meriter och utan besked som intresserar väljarna är ett självmål. Tyvärr så har socialdemokraterna nu blivit ett missnöjesparti eftersom den nya paradgrenen bara är att klaga på politiska motståndare. Det låter lika tröttsamt och enkelriktat som att lyssna på en nyseparerad kasta skit på sitt ex, eller att bevittna en fotbolls, eller varför inte en pingpongmatch där spelarna pga eget tillkortakommande att skapa något bara hugger på motståndarens misstag. Tröttsamt var ordet!

Steg 3. Sossarna behöver tända en släckt låga. Detta kan bara göras med nya fräscha namn som ger sig hän och till varje pris likt en idrottare kämpar och krigar för det man tror på. Om det ska ske måste gamla trötta livstidspolitiker som Sahlin, Y Johansson, Juholt och världsmästaren i floskler I Baylan mfl kliva åt sidan. Det räcker inte med habila insatser nu, det måste till något mycket större.

Det kan inte vara fel att ibland behöva peka med hela armen. Människor behöver ledas, förföras och varför inte även förtrollas...

När man inom lagsporter vill minska antalet lag i serier för att kvaliteten ska höjas är argumentet att det finns för få som håller måttet. Inom politiken resonerar man tvärtom. Det finns inget större parlament än vårt svenska. Här gäller uppenbarligen det motsatta tänket kring att hålla måttet och att platsa...

Årets svensk kommer förmodligen aldrig att tillfalla en migrationsminister. Denna utsatta och ständigt ifrågasatta ministerpost måste vara Sveriges svåraste jobb. I ett land med drygt nio miljoner finns det exakt lika många uppfattningar hur detta jobb ska skötas.

Fotboll är en hård sport som kräver stor fysisk insats. Den är dessutom ibland riktigt brutal med hårda satsningar på oskyddade kroppsdelar. Det finns en del människor som inte förstår det och kallar spelet fjolligt och tycker alla som ramlar bara filmar. Dessa personer får all världens vatten på sina kvarnar när en Mjällbyspelare behöver läkarvård efter att ha fått ett päron på sig på Stadion. Jag vill på intet sätt förminska denna händelse och det obehag som den drabbade spelaren förmodligen kände men jag hade varit tacksam om jag istället för golfbollar, fickspeglar, burkar och stenar fått ett päron på mig från Råsunda Södra.

När man hör om att AIK matchdagen, likt en bortafight, åkt buss den korta sträckan mellan Karlberg och Råsunda tänker jag hur annorlunda det är jämfört med när jag balanserade en mosbricka med två grillade och räksallad mellan benen i bilen från Täby till en match på samma ställe i samma liga...

Bättre förr? Nej, men roligare!

Tänk om AIK-Syrianska spelats på en annan plats fjärran från den vackra och moderna nya nationalarenan och ändå dragit 43 tusen. Då kunde man utesluta att det var arenan som drog de 30 tusen extra.

Matprogrammet "Halv åtta hos mig" finns tydligen nu i en kändisvariant. Kan inte Lyxfällan kör samma tema så vi får gotta oss i kändisars ekonomiska tillkortakommande.

Radions bästa programledare just nu är Louise Epstein i Nordegren& Epstein i P1. Jag har trots hennes konstiga dialekt och släpiga språkmelodi totalt kapitulerat. Maken till skön framtoning och humor upplever man sällan.

Jag fattar varför mästarnas mästare måste hålla på med dessa löjliga lekar men jag fattar också att programmet är som bäst när de inte leker utan när de berättar sin historia på ett personligt och avskalat sätt. Om glasen fylldes med ytterligare vin och öl så skulle vi förmodligen få höra ännu bättre oberättade sanningar...

Mikael Appelgren verkar vara en skön kille med det där ungdomliga sinnet i behåll. Har vi verkligen fattat vilken bra pingisspelare han var? Trots att han är äldst så känns han bortglömd mellan Waldner och Persson, som ett mellansyskon som tappas bort...

Under mitten av åttiotalet ägnade jag och förmodligen många andra sig åt den tidens skatteplanering, dvs pensionsförsäkringar. Det handlade om att skjuta upp skatt på extrainkomster tills senare i livet, ja det där känner ni till. Allt inom lagen för det tillåtna och 100% rumsrent. Eftersom inga pengar skulle utbetalas innan jag fyllde 55 så kändes det som om att kasta pengarna i sjön. Det kändes som hundra år dit och dessutom, när jag är så gammal så behöver väl jag inga pengar tänkte jag på fullt allvar.

För två veckor sedan kom ett kuvert från Folksam. Det stod: I slutet maj kommer första utbetalningen av din pensionsförsäkring.

Reflektion: Jag måste ha haft jävligt roligt eftersom tiden gått så fort!

Salve!

Om jag legat i koma i tjugo år och nu vaknat skulle det mesta omkring mig vara förändrat.

Ja, utom i TV 4 för där är allt sig likt. Garanterat reklam de första 100 gånger du zappar in kanalen och sen kan du kika på Gladiatorerna och Fångarna på fortet. Tror kanalen att svenskarna är totalt dumma i huvudet eller är allt tillåtet bara man kan tjäna pengar...

Längesedan jag såg Rami Shaban i ett fotbollsmål. Inte längesedan jag såg Shaban på tv dock eftersom han numer förekommer där varje vecka i olika underhållningsprogram. En märklig spelarkarriär verkar över för en som alltid var bättre i landslaget än i Spåret.

Apropå underhållning och TV. Det i särklass sämsta i den genren är något som kallas Hela Sveriges fredag. Maken till överentusiastisk publik, programledare och deltagare har jag aldrig sett.

Att hamna på en fest där alla skrattar och är glada är en sak. Att däremot som åskådare se personer man inte har någon relation till skratta åt allting utan orsak blir inte roligt och utan bara obegripligt.

Humor och att underhålla är mer komplicerat. Det räcker inte med att öppna alla kranar.

Alla människor har rätt till sin egen uppfattning, men börjar vi inte bli ett räddhågset folk där ingen snart vågar ha en åsikt om någonting. Väldigt många människor, oavsett politisk lutning är idag klädda i offerkoftor...

Hur våga man gifta sig men någon som heter Oscar Pistolius? Med det namnet var det väl bara en tidsfråga innan nåt läskigt hände. Förmodligen också omöjligt att bli frikänd från anklagelserna från att med pistol ha skjutit sin fru med det efternamnet.

Det börjar bli löjligt att se dessa spelare som vägrar jubla efter att ha gjort mål på tidigare lag. Lägg ner det där tramset för finns det ingen klubbkänsla vid kontraktsskrivning då ska den heller inte plockas fram när det passar det egna syftet. Om det finns så mycket känslor kvar från tidigare arbetsgivare, varför spela överhuvudtaget? Vore jag supporter i det "nya" laget skulle jag bli irriterad. Det handlar väl om att ta ställning att bestämma sig.

När lokalradion gång på gång sänder inslaget där polisen inför påskhelgen uppmanar trafikanterna att köra försiktigt, hålla avstånd och ta god tid på sig blir jag tio år gammal och hör morsans förmaningar om att köra försiktigt på minicykeln jag just fått...

Har alltid tyckt Ulf Elving varit en bra intervjuare och en god lyssnare. Vill ogärna ta heder och ära från en som det verkar sympatisk herre men efter att ha hört han samtala med Babben L blir jag besviken. Ledande frågor hela tiden och aldrig ett spår som kanske kan leda till nåt obehagligt. Besviken var ordet!

Det går mode i allting. Gameplan? Vafan är det för uttryck!? Numer omöjligt att höra någon spelare eller tränare efter match inte använda detta uttryck. Fotbollen, eller i det här fallet taktiken, blir inte bättre av att nya termer infasas i terminologin.

Sverige-Irland 0-0. Nollnoll matcher är inte automatiskt tråkiga. Men Sveriges attityd var det bland det tråkigaste jag sett på en plan. Sett ur ett underhållningsperspektiv var det odugligt. Måhända är min uppfattning konstig och förmodligen ej representativ men jag ser hellre en fight som berör även om det innebär torsk. Ser mörkt ut att kunna kvala in till nästa mästerskap och skulle så vara fallet räcker det som hittills visas knappast mer än spela förmatch där.

Jag berörs mer av ett snyggt volleyskott i ribbkrysset än ett fult mål...

När folk säger att den svenska sommaren är fantastisk är det knappast vackert väder som avses. Sämre somrar än i Sverige får man leta länge efter.

Skulle man välja favoritlag utifrån snyggaste tröjorna vann Roma AS sju dar i veckan...

Jag är en hygglig kock och även om ingen i min närhet officiellt håller med så ligger jag över snittet jämfört med jämnåriga men jag är periodare och kockar i stim. Inför påsken kom jag undan med att endast behöva göra en Jansons frestelse. Tar visserligen en stund men resultatet blir ofta bra. När jag startat ser jag att gul lök saknas och kör därför ner till min lokala handlare. Väl inne bland grönsaker, potatis och frukter ser jag att lökarna i löklådan är alldeles för små så jag haffar en kvinnlig personal i steget och frågar: Varför har du inga större lökar?

Salve.