För några veckor sedan hade jag förmånen att få lyssna på Johan Fallby.

Ni vet, idrottspsykologen som bland annat har skrivit boken ”Gör det bättre själv om du kan!”
 

När Raheem Sterling lämnade Liverpool för Manchester City 2015 var det många som blev besvikna. Liverpoolsupportar, förstås, men även andra eftersom Liverpool var på uppgång och i stället för att stanna kvar på det tåget flyttade han till Manchester City för 50 miljoner pund. Stora pengar för en tonåring. Är han verkligen värd en sån prislapp och är verkligen Manchester City rätt klubb att utvecklas i? Ungefär så lät det på många håll, inklusive hos mig själv. Fyra år senare kan vi nog alla konstatera att Raheem Sterling varit värd varenda krona och att engelsmannen valde helt rätt klubb.
 

Ett kokande Ullevål och en svensk supportermarsch till arenan – lillebror mot storebror, EM 2000 mot VM 2018. Nog fanns det skillnader mellan de två grannländerna. Nog fanns det likheter mellan de två grannländerna. Lars Lagerbäck mot Janne Andersson. Ironiskt nog blev det precis tvärtom som vi trodde.
 

Herrlandslagets kvalmatch mot Norge under tisdagskvällen får ursäkta. Denna veckas stora händelse är att Allsvenskan äntligen startar till helgen. AIK har lämnat tillbaka pokalen, tre pigga nykomlingar står redo och kampen kan börja. En fest blir det.
 

Jag ser det som en framgång för sans och vett varje gång det går dåligt för Real Madrid. Anledningen är enkel: Klubbens företrädare anser sig stå över alla skrivna och oskrivna regler. Man tar det man vill ha och bryr sig aldrig om några konsekvenser.
 

Hur många gånger har man inte hört att vår allsvenska serie är oviss och jämn, och att en hel drös lag skulle kunna vinna? Att det är det som är charmen när vi inte kan konkurrera rent kvalitetsmässigt med många andra europeiska ligor. Jag brukar tycka att man ibland kan överdriva hur jämna topplagen verkligen är, och hur många olika lag som påstås kunna vinna.
 

Två månader återstår av säsongen. En tid som kommer att avgöra Sarris vara eller icke vara i Chelsea.En tid där det måste bli en topp fyra placering i ligan eller en Europa League-titel, annars kan Chelsea, som inte får värva spelare på två transferfönster, gå en tuff framtid till mötes med nyckelspelare som lämnar och utan en rejäl stomme att falla tillbaka på.
 

VM i Ryssland är lagt till handlingarna och arkiverade i historien och ett nytt kval öppnas upp efter numer två bortglömda insatser i den knappa miljonstaden i Doha. Janne Andersson och förra sommarens insatser har höjt förväntningarna.
 

Rikast vinner, eller hur? Visst är det så i väldigt många fall. I detta nu leder Manchester City, Barcelona, Juventus, PSG och Bayern Munchen de fem stora ligorna. Det innebär också exakt de fem förväntade vinnarna och ligornas rikaste klubbar.
 

Om Storbritanniens hårt pressade premiärminister Theresa May muttrar om Europafientliga medborgare bakom sin dörr på Downing Street så kanske en blick på kvartsfinalerna i de två stora Europacuperna kan skänka henne ett litet hopp om att på den Europascenen dominerar i alla fall England den här våren. Det är första gången på tio år som fyra engelska klubbar åter finns med i kvartsfinalerna i Champions League. Lägg dessutom till Arsenal och Chelsea i Europa League så ser vi att Premier Leaguelagen har en stark internationell säsong.  
 

Em-kvaltruppen för matcher mot Rumänien och Norge är uttagen och vi bjöds åtminstone på ett par inte helt självklara namn. Alexander Isak som det allra största utropstecknet såklart, men även spelare som Sam Larsson, Robin Quaison och Ken Sema fanns med. Spelare som legat lite på gränsen vid tidigare uttagningar.


 

Det var Cristiano Ronaldos kväll i Turin. Juventus tog sig rättvist vidare till kvartsfinal, oavsett om det var straff eller inte på det tredje målet. Vad Atletico sysslade med vet jag inte. Det var en av deras sämsta insatser i en stormatch sedan Diego Simeone tog över.

 

Så fort det börjas prata om herrfotboll kontra damfotboll så dröjer det inte länge innan de jämförs med varandra. Efter att det står klart att förutsättningarna är olika så brukar vi landa i att det inte går att jämföra. Men varför är det så självklart att jämföra damfotboll med damfotboll?

 

Skrällarna i Svenska Cupen nådde i helgen vägs ände, i alla fall för denna gång. De kvarvarande Superettanklubbarna fick tacka för sig, och tre av de fyra semifinallagen är potentiella topplag i Allsvenskan. Det gör dock avslutningen lite extra intressant.

 

Det var inga stora rubriker som kom för några veckor sedan, men tillräckligt stora för att man skulle höja på ögonbrynet och undra vad som egentligen försiggår i spänningarna mellan Svenska Fotbollförbundet och distriktsförbunden Skåne, Halland och Västergötland. I centrum för konflikten ligger det årliga elitlägret i Halmstad för 15-åringar (som sedan ett par år tillbaka kallas utvecklingsläger) och som arrangerats av förbundet sedan 1956. De tre upproriska distrikten har i ett par års tid vägrat att skicka spelare till Halmstadlägret, främst eftersom man motsätter sig den tidiga selekteringen bland ungdomar. Förbundskaptenen för F16-landslaget, Pia Sundhage, har i sin tur kallat detta agerande för illojalt mot förbundet (GP 25/7–18).

 

Valencia startade den första åttondelsfinalen i ett rasande tempo och radade upp chanser i inledningen. Efter en tidig ledning lyckades man också trycka in 2–0 efter bara 25 minuters spel, och när Krasnodars målvakt Safonov tvingades till en jätteräddning för att undvika tremålsunderläge – ja då undrade man var detta skulle sluta.
 

Det som skulle bli vändningen på en tung vecka för Real Madrid, det som sedermera skulle bli räddningen på en blytung säsong, blev i stället raka motsatsen. Real Madrid åkte ut med dunder och brak ur en turnering som de dominerat senaste tre åren. Men det är ändå inte det jag tar med mig från 1-4-debaklet i Madrid, det är hur Ajax fullkomligt pulveriserade Real Madrid på bortaplan.
 

En diskussion om Fair play och respekt mynnade ut i en fundering hur jag gjorde som pojklagsspelare och hur vi gjorde som lag efter att matcherna tagit slut. Ett tack, ett hej eller tre starka bokstäver. Men ingen av oss visste egentligen varför.
 

Den objektiva uppfattningen om Svenska Cupen-gruppspelet är att det var roligt. Det var superfestligt när Öster rullade in 2-1 mot Malmö FF i inomhushallen, för att inte tala om när lilla Eskilsminne knep en poäng mot Hammarby. Det här var skrällarnas gruppspel, vilket vi blivit lärda att tycka om. Men säger resultaten någonting om vår liga?


 

Det är lördag kväll och nio glada 10-åringar ska spela futsalmatch i en förort på andra sidan stan.
 

Vi har sett det förut, visst har vi det? Ett Leeds United som under höstsäsongen öser på och ser sådär självklara ut i att ta steget tillbaka till Premier League. Men så under julperioden händer det något och man klarar inte av att hålla samma fina tempo under våren. För två år sen hamnade man precis utanför playoff-platserna (7:a) och senaste säsongen föll man så långt ner som en 13:e-plats.