Tillbaka i rampljuset

"Ordkrängare" på heltid

Numera är ”Rolle” heltidsarbetande författare, krönikör och kåsör efter att har varit i reklambranschen i närmare 30 år. Det skrivna ordet har gått sida vid sida i hans liv, även under den aktiva perioden. Fotbollen och favoritlaget Djurgården följer han – liksom de flesta – på TV.

• Tyvärr är det en sämre produkt utan publik, men jag tror ändå att ”nerven” finns där när Allsvenskan väl kör i gång. Däremot tvivlar jag på att vi kommer att se matcher med publik under 2021.

På frågan om vilken är hans lyckligaste minne från fotbollskarriären svarar han utan att tveka:

• I slutet av juli 1973 fick jag ut brunt kuvert där avsändaren var Svenska Fotbollförbundet. Jag hade, uppriktigt, ingen aning om vad det gällde. Jag öppnade nyfiket kuvertet och fick se att jag hade blivit uttagen till juniorlandslaget i matchen mot Finland. Jag grät nästan av glädje. Då hör det till saken att åldergränsen då var 18 år. Jag var 16. Bara två 16-åringar hade blivit uttagna till juniorlandslaget tidigare: Ralf Edström och Peter Dahlqvist. Det var det avgörande ögonblicket för min satsning på fotboll.

”Rolle” debuterade i Sandvikens IF:s A-lag vid 15 årsålder och lade av med elitfotboll när han var 26. Med andra ord en relativt kort period, med dagens mått mätt. Under den tiden hann han uppleva många fina och mindre fina händelser. Om vi börjar med det senare:

• Under perioden 1975-1978 spelade jag för Örebro SK. I en bortamatch mot Malmö FF i augusti 1977 råkade Bosse Larsson och jag i handgemäng – ett rallarslagsmål som varade i cirka tio sekunder – och som resulterade i fem matchers avstängning. Man kan väl säga att Bosse och jag inte delade rum under VM-turneringen året därpå …

Apropå VM i Argentina – ”Rolle” var en i truppen men fick ingen speltid. Han debuterade i A-landslaget samma år då Sverige mötte regerande världsmästarna Västtyskland.

• Ett fantastiskt minne. Vi vann med 3-1 och det blev ”Lie” Larssons stora genombrott. Min pappa, som följde mig i vått och torrt, var väldigt glad och stolt.

”Rolle” blev kallad ”Sveriges Beckenbauer” vilket borde innebära att man sträcker extra på sig, men ”Rolles” idol var en helt annan spelare.
-          Johan Cruyff är för mig den störste under min levnadstid. Han var i alla avseenden komplett: som spelare, tränare och ledare. En större inspiratör har jag svårt att se.
”Rolles” karriär blev alltså inte så lång, men det har sina rutiga och randiga skäl. Han kom till Djurgården 1979 och blev klubben trogen som elitspelare till sin sista säsong 1983.

• Jag kände mig dränerad på energi och spelglädje. Helt plötsligt var jag tillbaka på samma nivå som för tio år sedan. Då tog jag beslutet att böra plugga ekonomi och psykologi på Stockholms universitet. Lite kuriosa: Tomas Bodström pluggade juridik samtidigt och jag minns att hans studiematerial bars i en sliten plastpåse. Jag hade åtminstone en väska …

”Rolles” studier lade grunden till nästa utbildning, den på Berghs School of Communication, vilket i sin tur gav nästan 30 år i kommunikationsbranschen. Sedan fem år tillbaka är han ”ordkrängare” på heltid.

• Det ger mig en skön frihet att skriva om olika händelser inom kultur, historia och – inte minst – fotboll. Svensk fotboll har en säregen förmåga att ta fram talanger som så småningom om försvinner ut i Europa.