Tillbaka i rampljuset

Dubbla karriärer

Tomas tog sina första organiserade fotbollssteg som femåring i Brommapojkarnas knattelag. 1990-91 åkte han som 17-åring till hockeyfästet Winnipeg i Kanada för att plugga. Hösten 1991 var han hemma i Sverige igen och han debuterade då i BP:s division 1-lag.

Han var från början yttermittfältare men under Bosse Peterssons tränarskap i BP flyttades Tomas ned till en vänsterbackplats 1994. På den vägen fortsatte det: han spelade vänsterback resten av sin fotbollskarriär, förutom en tid i FC Köpenhamn där han även spelade högerback. Det är från tiden i BP som han minns hur han ”prejades” av Bosse Petersson:

• Bosse P tryckte upp mig mot väggen på Stadshagen vid 21 års ålder och sa/skrek till mig att jag fick välja om jag vill bli medelmåttig eller faktiskt bli något. Fortfarande rädd, men evigt tacksam.

Han blev det senare.

I november 1996 debuterade han i AIK när de spelade en vänskapsmatch borta mot Rosenborg. AIK vann med 2-0 och Tomas spelade fram till ett av målen. Sedan blev det en lång och segdragen process mellan BP och AIK. Först en vecka innan Allsvenskans start 1997 blev han spelklar för ”Gnaget”.

AIK:s tränare Erik Hamrén gav honom förtroendet redan i premiären mot Helsingborgs IF och under Tomas tre år i AIK missade han bara tre allsvenska matcher.

1998 började AIK formas som en heltidsprofessionell klubb. Redan 1997 hade man haft frivilliga förmiddagsträningar, men 1998 blev förmiddagsträningarna obligatoriska. Efter en trevande inledning vann AIK SM-guldet efter en närmast otrolig avslutning av säsongen.

• Vi började serien poängmässigt mindre bra. 0-1-förlusten mot Hammarby på våren är mitt kanske bittraste AIK-minne. Vi var klart bättre än ”Bajen” och ändå förlorade vi. Efter ytterligare en förlust mot Norrköping (0-2) hade vi ett möte där vi fastslog att vi skulle fullfölja den linje vi hade, alla trodde på den, laget och vår tränare Stuart Baxter. Sedan kom Mattias Asper in i målet och Nebojsa Novakovic, den bäste jag har spelat med, gjorde många avgörande insatser. Vi får inte heller glömma Thomas Lagerlöfs uppoffrande och ofta underskattade spel.                 Och sista matchen! Det går inte att skriva ett bättre manus. En frusen plan. Häcken, som var tvingat att ta poäng mot Helsingborg, var redan ur Allsvenskan och hade dessutom bytt hemmaplan till Nya Ullevi. Patrick Englund fick sin näsa spräckt i början av matchen. Ingen i laget trodde att vi skulle vinna guldet. Och så lyckades allt. En helt overklig känsla och firandet blev därefter.

I Champions League-kvalet började AIK mot Dnepr Transmash Mogilev från Vitryssland. Efter 1-0 borta vann AIK med 2-0 hemma efter bland annat ett konstmål av Tomas.

• Både backarna och målvakten chansade på inlägg, så jag försökte slå bollen på mål. Sen kanske det var lite tur att den gick in.

Efter segern mot det vitryska laget väntade AEK från Aten i den avgörande kvalmatchen till Champions League.

• Vi trodde verkligen att det var möjligt att vinna. Vi hade en organisation för att hålla tätt bakåt. Med skicklighet och tur lyckades vi. Sedan garvade man bara när lottningen i Champions League var klar. Barcelona, Arsenal och Fiorentina! Det var fantastiskt att bara vara med.

Efter 1999 lämnade Tomas AIK för att gå till Coventry City FC. Första tiden i Coventry var kanske Tomas allra bästa tid som fotbollsspelare. Han debuterade hemma mot Arsenal (3-2 till Coventry) och i andra matchen, borta mot Manchester United, spelade Tomas alla 90 minuter och blev utsedd till matchens lirare.

Han blev landslagsspelare och kom med i EM-laget 2000. Men i EM-matchen mot Italien blev han allvarligt skadad, korsbandet i ena knäet, och var borta från allt spel i nästan ett år. När han kom tillbaka hade Coventry åkte ur Premier League våren 2001 och engelskt division 1-spel hösten 2001 var inte vad Tomas hade tänkt sig.

2004 gav han upp alla planer på en fotbollscomeback. Istället avslutade han hösten 2004 sina studier på Handelshögskolan, som han påbörjade under sin tid i AIK. Den utbildningen, parat med den sportsliga karriären, gjorde honom som klippt och skuren för det nuvarande jobbet som ansvarig för Nike i Norden. Sedan skadade det naturligtvis inte att han under fem år var sponsrad av den amerikanska jätten.