Tillbaka i rampljuset

Blygsam talang

Idag driver Niclas, tillsammans med två kollegor, ett tidningsföretag där han är ansvarig för den redaktionella produktionen. Han beskriver det själv som att han ”helt enkelt är någon slags journalist och redaktör”. Företaget arbetar både med helhetslösningar, det vill säga redaktionell och grafisk produktion, men har även kunder där de bara gör den grafiska lösningen. Numera bor Niclas i Häggvik med yngsta dottern Kim, 20 år, och deras tvååriga australian shepherd Axel.

• Min äldsta dotter Elvira, 27, bor också i Sollentuna liksom min fru Kicki som har två döttrar. När alla flickor flyttat ut ska vi väl äntligen få bo ihop om vi har lite tur...

Tusenkonstnären om viktiga frågor för svensk fotboll:

Hur svårt kan det vara ..?

Den elegante fotbollsliraren har blivit pugilist på äldre dagar.

• Jag tränar boxning i icke corona-tider utan större framgång i Djurgårdens IF.

Ingen fotboll numera?

• Nja, det är den roligaste sporten, även om jag själv håller mig ifrån att utöva den. Skador på planen skulle ju nämligen äventyra boxningskarriären. Ser en del boll på TV men oftast bara toppmatcher.

I den fina karriären har faktiskt Niclas ingen speciell händelse som han minns.

• Alla lyckliga stunder är de som man delar med andra. Att vinna och få dela det med laget, staden och supportrarna är alltid det roligaste. Att, som nu, vinna inför tomma läktare skulle förstås vara tillfredsställande på ett plan, men jag är övertygad om att saknaden efter supportrar känns hos dem som spelar. Jag har nog ingen speciell match som varit extra lycklig även om det personligen förstås känts väldigt fint de gånger jag känt att jag spelat bra.

Men udda händelser delar han gärna med sig av …

•  Hmm, kanske när Göran Bergort i Brage kastade ett inkast rakt i mål när jag spelade i AIK. Vår ”slips” Jocke Sjöström visste förstås att han inte skulle röra bollen utan bara låta den ramla in men kunde liksom inte låta bli att peta lite på den.
• Kanske när vi skulle ut och fira med Hamburger SV och ägarna till innekrogen flyttade på matgäster från halva restaurangen för att vi skulle få ett bord. De fick stå upp och äta. Fullständigt bisarrt.
• Kanske när ”Limpan” (Anders Limpar) försökte samla ihop stålar mot att han simmade några varv i inomhusfontänen på lyxhotellet i USA. Han stoppades tyvärr av en enig ledarstab innan badet.
• Kanske också de med guld utsirade sammetsfåtöljerna och de orientaliska mattorna i omklädningsrummet i Armenien. Och att man kunde se berget Ararat från flygplansfönstret när vi landade i Jerevan. Noaks ark var dock inte kvar …

Vad hände efter elitkarriären?

• Jag varvade ner i Bara GIF och i BK Näset (båda Skåne) innan jag lade ner fotbollen helt. Det blev förresten några matcher i Vallentuna också något år senare, ditlurad av Roffe Zetterlund. Men då var jag redan gammal och långsam, det går fort när man slutar träna varje dag. Eller inte fort, helt enkelt. Sen inledde jag väl någon sorts väg mot allt skrivande som jag pysslar med nu, längs ganska outgrundliga vägar.