Tillbaka i rampljuset

#20 Bosse Petersson

Bo Ingvar Petersson, född 10 juli 1946 i Kalmar.

Meriter
Coachat ca 1000 cup- och seriematcher med 10 seriesegrar. 
1977 Vinst i Nackas Minne

Klubbar
-som spelare
1959-66 Djurgårdens IF
1967-68 Älvsjö AIK
1969-70 Råsunda IS
1971-75 Spårvägens FF
1976 Vasalunds IF
1977 AIK
1978 IFK Östersund

-som tränare
1970-75, 1985-87, 1992 Spårvägens FF
1978, 1981-82 IFK Östersund
1979-80 AIK
1983-84, 1988-90, 2004-06 Vasalunds IF
1991 Tromsö IL, Norge
1993 Djurgårdens IF
1994 IF BP
1995-97 PAE Kalamata, Grekland
1997 Västerås SK
1998-01, 2007-08 Enköpings SK
2002 Assyriska FF
2003 PAS Ioannina, Grekland

Hur tjurig och envis får man vara

Vad gör du nu för tiden?

Jag föddes ju in i fotbollen och kommer ta den med mig in i himlen. Efter en spelarkarriär som kröntes med allsvenskt spel för AIK så fortsatte jag sedan med tränaruppdrag på högsta nivå i Sverige, Norge och Grekland. Därefter följde ett intressant uppdrag som fotbollsexpert i TV, som varade i 13 säsonger.

2014 grundade jag initiativet ViLirare tillsammans med 600 före detta spelare, ledare, tränare, alla med en allsvensk bakgrund. Det bästa jag har gjort och där är jag nu.


Hur är din relation till fotbollen idag?

Jag följer fortfarande toppfotbollen dagligen via olika medier och försöker se ett par tre matcher i veckan. Champions League är en självklarhet men också Premier League och Allsvenskan är ligor som lockar mig. Rollen jag har i ViLirare kräver att jag håller mig ajour med det som händer i vår sport både på och utanför plan.


Vilken är din bästa, lyckligaste stund i fotbollssammanhang?

Jag har fått uppleva många lyckliga stunder genom fotbollen. Bästa stunden som spelare är nog när legendariske AIK ledaren Bruno Nyberg ringde och frågade om jag var beredd och ta över efter Roffe Zetterlund på AIK:s mittfält. Jag var då 30 år och trodde allsvenska chansen var borta. Som tränare måste jag nämna ett telefonsamtal som kom i december 1995 från en grekisk diamanthandlare, Mister Stavros Papadopoulos, som ville ha mig till sin klubb i Grekland. Åren i PAE Kalamata är dom bästa fotbollsåren i mitt liv.


Vilka är de mest udda händelser du upplevt?

Många udda och speciella händelser har kantat mina 65 år inom fotbollen. Strejkande spelare i Grekland, kunskapstörstiga unga spelare i Norge, nedflyttning och uppflyttning i Allsvenskan, men den händelse som fastnat mest är ändå den från 1989. Fotbollsdomaren på Tingvalla i Karlstad i matchen mellan Karlstad BK-Hammarby IF uppfann där och då extratid i svenskfotboll. Vid den tidpunkten ett helt okänt begrepp. För klubben Vasalunds IF, som jag då tränade, kostade den extratiden, en allsvensk plats.


Hade du några speciella rutiner inför match?

Jag har aldrig haft några speciella ritualer, rutiner eller tro på högre makter i samband med matcher. Jag tror stenhårt på bra förberedelser och alltid levt med en stark tro på förmågan att kunna påverka. 


Om du inte valt fotbollen vad hade det blivit då?

Min spelarkarriär slutade två, tre säsonger för tidigt och vilket jag förbannar mig själv över. Jag är född smålänning men hur tjurig och envis får man vara. Att vända andra sidan till har aldrig varit min melodi men det har blivit bättre med åren.
Som dom flesta i min generation provade jag som barn på många idrotter. Hockey, bandy, handboll, basket och bollen skulle självklart vara med. Men där fanns också en annan dröm, den om att bli som Elvis Presley, min stora ungdomsidol, men ganska tidigt insåg jag att grundläggande talang i sång och musik saknades. Men en skiffel-grupp (spel på tvättbräda) han jag vara med om att bilda.
Fotbollen blev det naturliga valet och min första tävlingsmatch spelades som tioåring i AT-cupen (föregångaren till S:t Erikscupen) med kvarterslaget IK Venus.


Vad fick du offra för att leva din dröm?

Inte för en sekund har jag känt att jag offrade något för att få leva drömmen. Däremot har idrotten lärt mig att hantera besvikelse, framgång och att hjälpas åt i en grupp.
Då min far spelade allsvensk fotboll och blev svensk mästare 1955 i Djurgårdens IF, så det var inte någon speciell händelse bakom valet att välja fotboll utan det var den mest självklara saken. Men det tog många år av tuffa motgångar innan jag som 15-åring började känna att jag kunde bli något.

Vad Bosse tycker är svensk fotbolls viktigaste framtidsfråga och vilka råd han vill ge till unga talanger m.m. kan du läsa i boken ”Tillbaka i rampljuset” som släpps under hösten 2021. En bok full med berättelser och anekdoter från 100-tals Svenska legendarer, hjältar och hjältinnor ur fotbollens fantastiska värld. Vi har pratat med dem om minnen och om vad som hände sen. Följ utdrag ur intervjuerna här på www.vilirare.se.