Tillbaka i rampljuset

Familjen Fotboll

Markus jobbar numera som klubbchef på IFK Lidingö FK som är en av Europas största fotbollsklubbar, med över 3 000 spelare.

Förutom nämnda jobb så följer han vad som händer i Djurgården (så klart). Sedan har han två barn som spelar fotboll, dotter Nea som är 16 år men som redan nu spelar i Djurgårdens akademilag, FA 19 och som dessutom gjort A-lagsdebut!  Sonen Adam spelar i Lidingös akademilag P06. Tro det eller inte - hans fru Elin spelar fortfarande fotboll i IFK Lidingös div 4 lag, som är att beteckna som ett veteranlag. Elin vann för övrigt SM-guld med Djurgården/Älvsjö 2003.

Apropå SM-guld.

• När vi efter 36 års längtan tog SM-guldet i Borås 2002 och allt runt den matchen är ett av de finaste minnen jag har. 10 000 supportrar gjorde resan till Borås för att se oss säkra titeln.

Många av de supportrar som vaknade lördagen den 2 november ville nog inte tänka på eftermiddagens match. Ändå var förutsättningarna de bästa: Djurgården hade avgörandet i egna händer, det gällde bara att ta poäng på Ryavallen av Elfsborg. Klarade man inte det fick Malmö FF inte vinna sin match. Men vem ville tänka de tankarna? Vem ville tänka klyschor som att det onekligen var ett bra utgångsläge? Vem ville tänka tanken att Djurgården efter 36 år kunde bli svenska mästare samma kväll? Och vem vågade tänka på hur livet skulle te sig om Djurgården inte höll hela vägen fram? Vem vågade tänka på en hemresa från Borås i sus och dus eller än värre, i total moll? Hellre gör man som strutsen, sticker huvudet i sanden och vägrar att tänka på vad som komma skall, alla har det mer eller mindre inpräntat i sig att man inte får ta ut segern i förskott för den besvikelse som uppstår efter svikna förhoppningar är för stor för att någon djurgårdare skulle kunna hantera den.

Bättre då att bara ta sig till Ryavallen och vänta på att matchen ska börja.

Det var många djurgårdare som tagit sig till arenan, övervägande delen av åskådarna bar Djurgårdens färger och bar upp matchen till den fest det skulle bli.

DIF-ledning med 1-0 i halvtid kändes bra, men helt trygg var man inte förrän Djurgården genom Andreas Johansson ökade på sin ledning till 2-0 och Sharbel Touma strax därpå gjorde Halmstads ledningsmål mot Malmö FF.

Resten var en formsak, bara att invänta slutsignalen som förkunnade att Djurgården var svenska mästare för första gången på 36 år.

Mer av minnen.

• Juventusmatcherna 2004 med 2-2 i Turin och vår dotter Nea föddes mellan den matchen och returen på Råsunda, händelserika veckor minst sagt. Utöver det så har jag ju massor av minnen, främst av alla personer jag träffat genom åren inom fotbollen, många av dessa är ju vänner för livet så klart.

Efter karriären var Markus tränare i BP ett par år och testade även på yrket som agent innan han tackade ja till jobbet i IFK Lidingö FK där han nu är inne på sitt åttonde år.

Vilka råd har du gett till dina framgångsrika barn?