Tillbaka i rampljuset

En udda karriär: från målvakt till professor.

Ursäkta stereotypen, men det dräller inte av akademiker inom svensk fotboll. Dock finns det undantag. Odd är ett av dem.

Odd och hans fru Margareta är nu pensionärer och tillbringar halva året i sitt hus på västkusten, i Grönemad, strax utanför Grebbestad i norra Bohuslän. Under vinterhalvåret bor de i Örebro, men åker ned till västkusten i mars och åker tillbaka till Örebro under oktober. På västkusten blir det en hel del trädgårdsarbete, långa promenader med hunden och båtturer. Låter som ett härligt liv.

Eftersom Odd är professor emeritus vid Örebro universitet har han en del uppdrag från såväl Örebro universitet som från andra universitet i Sverige och internationellt. Det handlar bland annat om handledning av studentuppsatser, opponent på doktorsavhandlingar och tillsättning av tjänster där han gör bedömningar av kompetens.

Intressant är att det akademiska livet inte skiljer sig så mycket från elitfotboll. Det är liksom samma mekanismer som råder. Inom båda områden är det stenhård konkurrens. I fotbollen måste du prestera och konkurrera om en plats i startelvan. Inom akademin måste du prestera genom att publicera artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter, bli beviljad forskningspengar och konkurrera om tjänster där din kompentens bedöms utifrån vad du har presterat.

• Det är rätt kul att få möjlighet att vara med lite i det akademiska livet samtidigt som jag har möjlighet att välja de uppgifter som jag tycker är roliga. Som jag nämnde har vi en hund, Molly, en Schappendoes, som är en holländsk vallhund. Molly och jag tränar regelbundet i lydnad och ställer upp på en del tävlingar. Fantastiskt roligt!! Tävlingsinstinkten finns kvar!!!

Så är det ofta med före detta elitidrottare. Hur är relationen till fotbollen idag?

• Jag följer det mesta, såväl svensk som internationell fotboll. Kollar alla resultat och följer tabeller i Sverige och utomlands. Försöker också hålla koll på svenska och norska spelare runt om i Europa. Så klart tittar jag på de flesta Europa League och Champions League matcher som går på TV. Håller också lite koll på Dallas FC eftersom jag spelade i Dallas Tornados i slutet av 60-talet. Jo, jag är nog lite nörd fortfarande.

Om du ska lyfte fram din lyckligaste stund i fotbollssammanhang, vad kommer upp i tankarna då?

• Ja du den var inte enkel? Det är egentligen tre händelser. När vi vann cupen med IFK Göteborg 1979. Ett fantastiskt lag med spelare som Olle Nordin, Torbjörn Nilsson, Ralf Edström, Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Glenn Holm, Glenn Schiller, bröderna Holmgren för att nämna några. Tränare var Sven Göran Eriksson.  Sedan när jag blev uttagen till norska juniorlandslaget och norska A-landslaget.  I juniorlandslaget spelade vi mot Sverige och Ronnie Hellström stod i Sveriges mål.

Vad minns du som den mest udda händelsen du var med om under din långa fotbollskarriär?
Ja, vi kan väl avslöja så mycket som att det handlar om ett missat plan vilket visade sig vara en otrolig tur att Odd och hans lag gjorde.