Tillbaka i rampljuset

#18 Annica Barsley

Annica Birgitta Teres Barsley, född 3 mars 1983 i Björneborg, Värmland.

Meriter
SM-guld,
33 A-landskamper, VM- och OS-deltagande
17 år i Damallsvenskan samt Champions League-spel.

Klubbar
2006-10 Hammarby IF
2011-12 Tyresö FF
2013      Vittsjö GIK
2014-18 Eskilstuna United FF

Hon pussade ringen – inte klubbmärket

Innan vi går in på Annicas karriär och nuvarande sysselsättning får hon frågan om vad som blir viktigt för svensk fotboll.

  • Att ge bättre förutsättningar till damspelare. Det börjar komma mer och mer i storklubbarna i Europa som England, Spanien, Tyskland och Italien men jag skulle önska att fler svenska klubbar kunde erbjuda damspelare samma förutsättningar som herrspelare, då menar jag främst vad gäller förutsättningar runt lagen allt ifrån mat på anläggningen till kompetent medicinska team för att ge spelarna bästa möjlighet att utvecklas till ännu bättre fotbollsspelare!


Mångsysslaren Annica höll på med fotboll, gymnastik, volleyboll, ridning och innebandy när hon var liten. Det var först när hon var tolv år som hon bestämde sig att satsa mer på fotbollen. Mest för att tiden inte räckte till att göra alla sporter samtidigt då de krockade med samma tider/dagar. Sedan tyckte hon att fotbollen var det absolut roligaste av alla sporterna hon höll på med, därför ville hon koncentrera sig på fotbollen.

Idag – efter den aktiva karriären som slutade 2018 – jobbar hon som fysioterapeut på Idrottsmedicinska Kliniken Bosön, samt som fysioterapeut/fystränare för Eskilstuna United i Damallsvenskan. Under året har hon även varit verksam inom Svenska Fotbollförbundet, främst som fysioterapeut men även som fystränare i några av flicklandslagen samt med U23 dam. För övrigt har hon föreläst hos flera olika fotbollsklubbar om sin fotbollskarriär, samt hjälpt till på olika fotbollscamper bland andra ViLirare.

  • Jag började direkt som ansvarig fysioterapeut och fystränare i Eskilstuna United. Är väldigt glad över att jag fick förtroendet från klubben och Magnus ”Munken” Karlsson direkt efter jag beslutat mig för att avsluta min karriär som elitfotbollspelare. Jag har verkligen haft förmånen att få jobba med det jag älskar mest, fotbollen och jobba som fysioterapeut med specialist inom idrottsmedicin och idrottsskador, vilket jag redan som 16 åring visste att jag ville jobba med.


Om vi för ett ögonblick ser tillbaka på spelarkarriären – vilka höjdpunkter finns där?

  • Min lyckligaste stund med fotbollen är helt klart VM bronset 2011 i Tyskland. Min första turnering någonsin på internationell nivå och bara ett år tidigare hade jag gjort landslagsdebut i damlandslaget, 27 år gammal. Jag hade som dröm att bli fotbollsproffs samt spela i damlandslaget en dag och båda dessa drömmar kom i uppfyllelse, mycket för att jag vågade tro på min dröm och gjorde det som krävdes för att ta mig hela vägen även om det tog ända tills jag var 27 år innan det kom i uppfyllelse. Man får aldrig ge upp drömmarna för att man inte kommer med i ungdoms/juniorlandslagen.
  • Apropå VM och bronset var det sjukt häftigt att spela inför fullsatta läktare och upp emot 50 000 personer. Även firandet hemma i Sverige och Göteborg var helt magiskt, där vi bland annat blev firade live på Lotta på Liseberg, Gothia Cup inför över 50 000 personer och på Götaplatsen som var packad med människor som ville fira vårt VM brons. Det var helt enkelt en magisk upplevelse.

Några ”hyss” innan matcherna? 

  • Jag pussade alltid på min förlovningsring innan jag tog av den inför matchen.

Det var lite annorlunda, till skillnad mot alla som pussar klubbmärket, men sympatiskt.

Vill du läsa fler intervjuer som denna ska du köpa boken ”Tillbaka i rampljuset” som släpps under hösten 2021. En bok full med berättelser och anekdoter från 100-tals Svenska legendarer, hjältar och hjältinnor ur fotbollens fantastiska värld. Vi har pratat med dem om minnen och om vad som hände sen. Följ utdrag ur intervjuerna här på www.vilirare.se.