#10 Martin Åslund

Född in i Gnaget

Martin Åslund kom till AIK inför 1999 års säsong. Han hade på senhösten 1998 gjort succé i sin A-landslagsdebut borta mot Bulgarien och var en av AIK:s viktigaste värvningar inför satsningen på Champions League 1999. Martin hade då redan spelat allsvenskt i två klubbar, Djurgården 1995-96 och IFK Norrköping 1997-98.

Martin hade sprungit i AIK:s omklädningsrum redan som fyraåring. Han följde då pappa Sannys insatser och trots sex egna år i AIK:s allsvenska lag är Martins största AIK-minne hyllningarna av Sanny i samband med hans sista match på Råsunda 1982.

Martin hade då börjat spela i AIK:s knatteskola, men när familjen flyttade till Täby var det naturligt att han också spelade i den lokala föreningen. När Martin blev junior gick han, trots att han hela livet varit AIK:are, till Djurgården!

• Visst hade jag kontakter med AIK, men Djurgården visade mer att de trodde på mig och jag ansåg att jag hade större chans att utvecklas och spela i A-laget i Djurgården. Men jag fick aldrig riktigt chansen, så det kändes som ett par bortkastade år.

Bättre gick det i Norrköping där Martin utvecklades till landslagsspelare. När AIK inför 1999 plockade från den övre hyllan, valde man Martin Åslund.

Martin kom in i laget i samma veva som AIK gick in i sin största framgångsperiod någonsin. Från juni fram till september spelade AIK 13 tävlingsmatcher, inklusive kvalmatcherna som ledde till Champions League, utan att släppa in ett enda mål. Martin spelade tolv av dessa matcher.

- Det var en period när det kändes som att det inte spelade någon roll vilka vi mötte. Vi bara körde över motståndarna. Vi hade en ramstark defensiv men var inte, i alla fall inte mot AEK, så spelförande. Vi hade tur som kunde slå ut grekerna. Mot Barcelona förtjänade vi en poäng och Nebojsa Novakovic har aldrig varit så bra som i den matchen. Vi brände mycket krut på Champions League, annars hade vi vunnit Allsvenskan. Vi roterade mycket på spelarna under sommaren vilket vi inte gjorde senare i Champions League. Då orkade vi heller inte prestera lika bra.

Idag driver Martin ett antal olika bolag parallellt med att han sitter som bisittare/expert hos Viaplay på deras fotbollssändningar och hans relation till fotbollen har till och med stärkts i och med TV-engagemanget. Dessutom har han två söner som spelar som han följer på nära håll. Utan att bli ”krävande farsa”, måste tilläggas. Vad ger han för råd till grabbarna?

• Att inte ge upp. I synnerhet i Stockholm så tror en massa klubbar, barn och föräldrar att det är avgörande hur bra man är när man är 5-15 år. Inte ovidkommande, men det är först sedan den verkliga utbildningen och avgörande utvecklingen kommer. Fram tills dess handlar det mest om att jobba med sin teknik och bollkänsla. Det är väl ingen raketforskning direkt … Viktiga är att spela mycket och tycka det är roligt. Utan glädje är det svårt att hitta det inre driv som behövs.

Det finns många frågetecken kring svensk fotbolls framtid. Vilken fråga ser du som den viktigaste?