Hej alla fotbollsälskare 

Jag har sedan spelat i olika lag i Alingsåstrakten som Östadkulle SK och Holmalunds IF.
 
Karriären tog slut ganska tidigt p.g.a. trasiga knän, och då började jag gå tränarkurser. Jag är ganska stolt över att kunna fortsätta med fotbollen som tränare, men allt har ju ett slut (trodde jag).
 
Min son Simon började spela fotboll i Långareds BoIS, som har ett lag för personer med intellektuellt funktionshinder.
 
Som pappa ställer man ju upp i alla väder och jag körde Simon till träningar och cuper.
 
Det ena leder till det andra så i dag är jag sportchef i Långareds parafotbollsektion,
det är ett beslut jag aldrig har ångrat.
 
Den glädjen man får tillbaka från dessa spelare får man inte någon annan stans.
Vi har fyra lag som spelar cuper och tränar två gånger i veckan, vi är väldigt stolta över att ett av lagen är ett rent tjejlag. Vi har gjort väldigt mycket med dessa lag som jag kommer att delge er i mina krönikor.
 
Med tanke på att jag är en älskare av IFK Göteborg kommer jag att berätta om när och hur det började för mig.
 
Nu i Corona-tider finns inte mycket att skriva om kring några cuper i och med att allt är inställt. Vi hörs nästa vecka.
 
Var rädda om er
/Thorbjörn Friberg