Premiärkrönika

"April månad och gräset börjar faktiskt att lukta gräs, konstgräset börjar brännas mer under fötterna, solen värmer upp alla fotbollsspelare så underställen kan läggas åt sidan, världens längsta försäsong är slut och vi är alltså framme vid Dagen D, premiärdagen.

Detta är den allra bästa dagen för alla fotbollslag, en dag där allas hopp är lika stort, där lagens drömmar kan vara hur stora som helst, där alla lagen står på exakt samma poäng och har exakt samma förutsättningar. Premiärdagen är full av hopp, full av drömmar, den är sprängfylld av spelare som kommer få sitt stora genombrott, om spelare som kanske gör sin allra sista säsong på fotbollsplanerna. Det spelar ingen roll hur bra eller dålig försäsongen har varit för när det är dags för premiär så nollställs detta, nu ska det börja tävlas.

Vi har mellan 20 till 30 matcher framför oss men inget slår en premiär, inget slår den där känslan att vi kan faktiskt vinna i år, vi kan överraska, vi kan slå underifrån, vi kan hänga kvar, jag kan vinna skytteligan, jag kan spela till mig ett kontrakt högre upp, jag kan avsluta min karriär med flaggan i topp. Alla som spelat fotboll har någon gång använt uttrycket premiärnerver men det är så luddigt, vad är egentligen premiärnerver? Jo, det är hopp, det är drömmar, det är en lång försäsong som är över, det är spelare som vill ut för att explodera, det är poäng som ska vinnas, och för att citera Per Gessle, här kommer alla känslorna på en och samma gång. 
Låt spelet börja!"

Så här hade texten kunnat se ut men just nu pausar vi dessa ord, de blir än mer värda om ett par månader...

/Rickard Johansson