Division 1 - kärt barn har många namn

Mellan lagen i division 1 och elitklubbarna så skiljer det såklart en del men gränsen är ändå rätt luddig och det ser man om inte annat på resultaten i Svenska Cupen de senaste åren, att i enskilda matcher så kan lag från ettan mäta sig med lag från Superettan och allsvenskan och tar man enskilda spelare så finns redan eliten i ettan.

Gör man sin scouting tillräckligt bra så finns här spelare för rena fyndpriserna. Förra året hittade Varberg Robin Book från Utsikten och Astrit Seljmani från Torn, två riktiga fynd som tog Varberg till allsvenskan.

IFK Norrköping plockar över Kristoffer Khazeni från Sylvia och jag skulle bli förvånad om Kristoffer inte kommer in och levererar även på allsvensk nivå.
Rasmus Örqvist lämnar Skövde och tar klivet till Norrby, Umeå fyndar och tar Carlstad Uniteds forwardsduo Timothy Mcneil och Alexis Bakka.

I ettan så kan man hitta kvalitetsspelare för ett fyndpris och spelarna i ettan jobbar stenhårt för att ta sig uppåt, klubbarna får spelare som har den där inre glöden att bevisa något, den där drivkraften att kämpa för att ta sig till toppen.

Fler klubbar borde öppna upp ögonen för division 1 på både spelare och tränare. Många tränare får göra underverk med små medel men på en hög nivå, Umeå plockar in Brian Clarhougt från Nyköping, IFK Norrköping tar Kim Hellberg från Sylvia för att nämna några.

I ettan hittar man framtiden men man hittar också fynden, lite som att åka till Ullared och få väldigt mycket för lite pengar! 

På återseende 

/Rickard Johansson