Arsenal - från mörkt till hoppfullt

Sommaren gick. Nya spelare köptes, många för dåliga spelare med för dyra löner såldes. Kvar stod Unai Emery med ett bra mycket mer spännande lag till sitt förfogande. Hur blev det så här? Hur gick allt från att se så mörkt ut till att se bättre ut än det gjort på nästan 15 år?

Faktum är att det hela började för två år sedan när Raul Sanllehi anställdes som ny sportchef. Spanjoren, som tillbringade 14 år i Barcelona, valde kort därefter att ta in scouten Sven Mislantat, som efter sin tid i Dortmund där han hittat guldkorn efter guldkorn, nu skulle göra samma sak i Arsenal.

I samma veva anställdes också, om än något mer i bakgrunden, Huss Fahmy som ansvarig för förhandlingar för att ersätta Dick Law som haft positionen tidigare.

Sedan dess har Arsenal värvat allt större namn, den första som blev startskottet för den nya regimen i Arsenal var Pierre-Emerick Aubameyang.

Trots alla dessa positiva förändringar var Arsenal lite av en besvikelse under fjolåret. I alla fall lämnades man med den känslan, efter att på ett makalöst sätt lyckats slarva bort sin fjärdeplats i Premier League. Den redan beska eftersmaken på säsongen blev förstås ännu värre när rivalen Chelsea vann Europa League-finalen ganska enkelt mot Arsenal.

Men en ny tränare som Unai Emery måste man ge tid, detsamma gäller omstruktureringen av Arsenal. Det är först den här sommaren som det verkligen har börjat hända grejer som jag tror, på sikt, kan ta Arsenal tillbaka till den absoluta toppen.

Sven Mislantat lämnade lite oväntat Arsenal under våren. Med facit i hand gjorde inte det så mycket, dels för att han inte lyckades lika bra i Arsenal som i Dortmund, dels för att Arsenal redan hade starka namn som skötte övergångar.

I juli hämtades den före detta Arsenalspelaren Edu in som Director of Football, med uppgift att jobba nära Unai Emery. Han har redan gjort avtryck och har, tillsammans med ovan nämnda namn bidragit till att Arsenal den här sommaren värvat stora namn, större än budgeten sades räcka till.

Anledningen till att en spelare av Pepes värde på marknaden faktiskt kom till Arsenal är för att det numera sitter kompetenta personer i Arsenals ledning. De såg att det behövde göras en rensning i spelartruppen, så de sålde många spelare som satt på alldeles för höga löner sett till vad de bidrog med på planen.

Nu sitter Arsenal på sin starkaste och mest intressanta trupp på många år. Även om defensiven inte håller världsklass så finns det framtidsnamn i nyförvärvet Saliba och kanske Holding om han fortsätter på samma sätt som innan sin långtidsskada. Det finns ett anfall och en topptrio som kan såra varenda lag. Och det finns ett mittfält med framtiden för sig i form av Torreira, Guendouzi och Willock.

Det stora målet, som Emery måste klara av för att behålla sitt jobb, är att den här säsongen nå en topp fyra-placering. En tabellplacering som Arsenal borde fixa med det laget de har, och med tanke på hur svaga konkurrenterna (Man Utd och Chelsea) är. Känslan är att ett lag som Leicester kan bli ännu större hot.

Om Unai Emery är rätt man att leda det här laget återstår att se. Pressen är större den här säsongen och det måste ske en förbättring resultatmässigt.

Spelmässigt och taktiskt anser jag att Emery är en av Premier Leagues mest spännande tränare och jag gillar den otroligt aggressiva gameplan som han står för, framförallt på hemmaplan. Det är underhållande att titta på och varenda motståndare får slita på Emirates.

Det är hur som helat spännande tider om man är en Arsenal-supporter. Jag minns inte senast som känslan var så optimistisk precis efter att transferfönstret stängt. Det ska bli intressant att se hur långt det räcker. En sak är säker - det finns en helt annan trygghet i Arsenals transferstyrelse. Med sådana namn behövs inte den största plånboken för att göra en bra Silly Season - och det är något som Arsenal definitivt saknade under Wenger.


Men fotboll är en färskvara. Det kan, som jag skrev tidigare, vända snabbt. Resultaten måste komma den här säsongen, annars kan saker och ting vända åt andra hållet igen.

/Fredrik Finnebråth