Drömmen som aldrig fick slå in

Argentinaren Emiliano Sala hade spenderat fyra säsonger i franska Nantes, när walesarna Cardiff City hörde av sig. Även om det inte var något topplag som knackade på dörren, så var det ändå en stor chans för den gode Sala. En chans att få visa upp sig i en av de bästa ligorna i Europa. En chans att få möta några av de rikaste och mäktigaste klubbarna i hela världen.

Men efter att ha varit i Cardiff och skrivit på, och sedan åkt hem till Nantes för att ta farväl av sina gamla lagkamrater och vänner så hände något. Det blev ett helt annat typ av farväl än vad som var meningen.

För när det lilla privatplanet skulle ta argentinaren tillbaka till sin nya adress på de brittiska öarna verkar allt ha gått snett. På ljudupptagningar som Sala skickat strax innan planet lyfte beskrevs planet som att det ser ut att kunna falla ihop. I skrivande stund vet vi ännu inte exakt vad som har hänt, då räddningsinsatser fortfarande inte kunnat hitta några spår av planet, Sala eller piloten.

Polisen avslutade under torsdagen letandet, och kommenterar att det inte finns någon chans att hitta överlevare efter så pass lång tid.

Emiliano Sala kom till europeisk fotboll 2010, när han som 20-åring flyttade till Bordeaux. Han fick möjligheten att spela på en professionell nivå i ett av Europas bästa fotbollsländer. Men han fick inte ta steget vidare till mäktiga Premier League.

”There is a new Sala in town” kommenterade han glatt på sin Instagram poserandes med sin nya blåa Cardiff-tröja, med hänvisning till Liverpoolstjärnan med nästan likadant namn, Salah. Men det blev inte någon ny Sala i den engelska högstaligan, och det smärtar mig enormt.

Nu hoppas jag att fotbollen tar sin gigantiska enade kraft och hyllar och minns denna man, som ena stunden levde sin dröm för att allt sedan skulle bli totalt svart. Jag vet att Nantes redan sköt upp både match och träning nu i dagarna, och konstigt vore väl annars.

Men runt om där ute i världens klubbar, bland proffsen som lever sina drömmar, hoppas jag att man tänker en liten stund på Emiliano. Det är han värd.

/Robin Gustavsson