VM:s första rond - i fem points of interest

Vad är det då vi har fått se under den första gruppspelsomgången och lite där till? Ja, förutom då Andreas Granqvists straff och firande i den svenska segern mot Sydkorea som troligtvis alla fotbollsintresserade svenskar redan har sett.

Det är dags för en lista. En högst subjektiv lista där fem detaljer som undertecknad intresserar sig för inför fortsättningen av mästerskapet presenteras utan inbördes ordning. Håll tillgodo!
 
Vad händer i Argentina?
Island visade redan i EM för två år sedan att de är ett mästerskapsgäng att räkna med. Och man ska inte underskatta ett manskap med en tydlig idé och ett samspelt kollektiv. Båda dessa adjektiv är dock raka motsatsen till det som Argentina visade i 1-1-mötet med just Island. Ett Argentina som ofta lyckas lösa matcher och göra vackra mål enbart baserat på den enorma kvalitet som trots allt finns i laget, med världsstjärnan Lionel Messi i huvudrollen.

Frågan är om Messis roll dock är för stor för hans och Argentinas bästa? I kvalet sparkades det förbundskaptener, bråkades med fotbollsförbund och roterades spelare. Samtidigt som det inte såg allt för övertygande ut på planen. Väl i Ryssland verkar inte Argentina kommit framåt alls. Trots att man besitter några av världens bästa offensiva spelare i både startelva och trupp så saknas den tydliga anfallsidén. Så väl möjliga som omöjliga passningar ska slås mot Messi, som mer eller mindre har behövt agera forward och defensiv speluppläggare på samma gång när allt planeras att gå igenom honom. Samtidigt sitter förbundskaptenen Jorge Sampaoli och rynkar på pannan, funderandes över hur han ska lösa den där ekvationen som Argentina haft så svårt att lösa. Kan Argentina bli ett fungerande LAG innan turneringen tagit slut för dem innan den ens hunnit börja?
 
Är Harry trollkarlen som England behöver?
England går sedvanligt in i ett VM med både stora förväntningar och en fiaskostämpel. Den engelska fanbasen har törstat efter landslagsframgångar enda sedan det första och enda engelska VM-guldet (i hemma-VM 1966). I år har Gareth Southgate som förbundskapten sedvanligt fått ett lag som ser intressant ut på papper. Kanske intressantare än på mycket länge, till och med, efter att England genomgått lite av en generationsväxling. Frågan man också ska ställa sig är om de i år fått med sig den klart lysande stjärna som man tidigare saknat. Harry Kane förärades med kaptensbindeln i premiären mot Tunisien. Och i ärlighetens namn syntes han inte allt för mycket i de lägen som Jesse Lingard och Raheem Sterling brände drömläge efter drömläge. Kane syntes dock precis när han behövde det. Två gånger om, på två hörnsituationer, hade Kane trollat bort sin markering och kunde peta in bollen i öppet mål. De två målen gav England en minst sagt moralhöjande premiärseger. Att ha en sådan måltjuv, som uppenbarligen kan prestera även på landslagsnivå och inte bara i sitt Tottenham, kan bli oerhört värdefullt för de tre lejonen.
 
Geten (?) Ronaldo.
På tal om världsstjärnor. Cristiano Ronaldo har beskrivits vara i en nedåtspiral lika många gånger som han har gjort mål. ”Nu är han väl ändå på väg ner?” har alla frågat sig år efter år. Och år efter år fortsätter han leverera. På landslagsscenen är det dock tveksamt om han någonsin levererat med den pondus som han gjorde i den oerhört underhållande premiären mot Spanien. Hattrick. Och det följdes upp med att göra matchens enda mål mot Marocko också. Vilket han gjorde med ett nyfixat getskägg. Förkortningen GOAT, greatest of all time, har tidigare använts flitigt i basketvärlden. På senare tid har man börjat prata om getter även när det kommer till Cristiano Ronaldo och Lionel Messi.

Den sistnämnde har till och med gjort en fotosession med en get. Om Ronaldo fortsätter på det här spåret kan han mycket väl få till sitt starkaste argument hittills, bland många andra starka argument, för att faktiskt förtjäna denna getstatus även efter han har slutat. Även om man inte ska räkna bort att Messi bestämmer sig för att göra anspråk på titeln även under det här VM-slutspelet. Men då finns det ju saker som måste lösas i hans lag (mer om dem i den första punkten i denna lista).
 
Den rafflande grupp H
Polen, Colombia, Senegal och Japan. Fyra länder. Fyra konfederationer. Fyra intressanta lag. Grupp H kändes på förhand som den mest öppna och den mest intressanta av samtliga VM-grupper. Och den första omgången har inte direkt gjort den mindre intressant. I förhandstipsen kändes Senegal och kanske framförallt Japan som de svagaste korten om man behövde rangordna. Och naturligtvis var det också både Japan och Senegal som fick med sig segrar från den första omgången.

Polen mot Colombia i den andra omgången blir nu en ödesmatch utan dess like, med två lag som utan tvekan skulle se en gruppspelssorti som ett misslyckande. Samtidigt så blir det lika intressant, om inte annat för mig själv med japanskt påbrå, att se hur Japan fungerar när de får spela elva mot elva i 90 minuter, och hur man kan hantera ett spännande Senegal.
Grupp H kan bli en hiskelig historia.
 
Var är vi med VAR?
Slutligen. VAR. Video assistant referee. Detta människo- och teknologibaserade domarhjälpmedel som tagit många rubriker under de första matcherna. För svensk del fick det en huvudroll då Andreas Granqvists matchvinnande straff kom till just genom en VAR-granskning.

Rättvisa? Succé? Kalla mig fotbollskonservativ ­– men jag är fortsatt tveksam.
I fotbollen finns många situationer som ligger i en gråzon. Du kan titta på hur många repriser du vill men du kommer fortfarande att ha situationer där 50 procent tycker det är en straff och 50 procent inte tycker det. Med VAR, i den form det har implementerats här på VM, är det dessutom upp till domaren själv att avgöra när han känner att det är värt att gå och kika på video, må så vara att det är domarna i kontrollrummet som tipsar om när han borde göra det och inte. Där blir det bara ännu en instans av en subjektiv bedömning.

Själv väntar jag fortfarande på den där mardrömssituationen för VAR. För den kommer komma förr eller senare. Situationen där det görs ett mål på en kontring efter en situation som senare ska VAR-granskas. Hur lång tid får spelet fortgå innan domaren väljer att backa bandet och i efterhand utdela en straff eller ett rött kort?
VAR går gränsen?

Dessutom är man redan trött och uppgiven på att varje situation som inte blåses för ska besvaras från besvikna spelare och tränare som ritar fyrkanter med händerna. Och vad händer med domarnas auktoritet? För många situationer som har ”VAR-ats” känns som situationer där en domare hade blåst straff om det inte vore för att han visste att han skulle kunna fixa det i efterhand. Systemet har rejäla brister, det går inte att diskutera bort. Det återstår att se vad den allmänna uppfattningen kommer vara väl när mästerskapet är slut. Gissningsvis är den lika delad som uppfattningen kring vissa straffsituationer.

/Makoto Asahara