Nu växlar vi upp, Sverige!

Det var inte med lite nervositet i kroppen jag bänkade mig i soffan för att se gårdagens match. De första minuterna var trevande från svenskt håll och mardrömstanken att matchen skulle förbli sådan slog mig både en och två gånger. Men efter det att Sverige lyckades ta sig in i sydkoreanernas straffområde för första gången var det som att nervositeten i det svenska lägret släppte.
 
Pontus Jansson, som fick ersätta Victor Nilsson-Lindelöf i startelvan med kort varsel, visade att bredden finns i de bakre leden. Visst, Sydkorea är långt ifrån det bästa laget i turneringen, men släpper man inte till ett enda skott på mål i en VM-match måste insatsen, med beröm, klassas som godkänd.
 
Bredvid nyss nämnde Jansson visade Andreas Granqvist vägen för resten av laget. Speciellt med sina bolltransporter framåt i plan, som fick Sydkoreas försvar i gungning. Enda gången jag blev lite nervös var när han ställdes mot Hueng Min Son i en 60-meterssprint. Det såg trögt ut, Granqvists stockar mot Sons trumpinnar, men det gick ändå.
 
Om det var något som skrämde mig, om än endast lite, så var det, förutom de trevande första tio, perioden precis innan de sista fem minuterna. Då blev Sveriges försvar något passiva, vilket ledde fram till den enda farliga chansen sydkoreanerna skapade. Dessa minuter fick nog många hemma i soffan att okontrollerat utstöta sina egna versioner av Glenn Strömbergs patenterade upphetsningsvrål.
 
Trots att en del menar på motsatsen anser jag att Sveriges premiärmatch var riktigt bra. Vi gjorde det som krävdes och det man kunde begära. Sverige skapade många lägen och de som var kritiska mot just det efter träningsmatcherna mot Peru och Danmark fick svar på tal. Dessutom har detta lag en tendens att höja sig rejält när ett högkvalitativt motstånd står på andra sidan planen. Jag både tror och hoppas att det gäller även på midsommardagen.
 
Utöver Sveriges match har VM hittills bjudit på en rad överraskande resultat i den första spelomgången. Alla mina VM-tips och Drömelvor har omkullkastats ett flertal gånger. Men det är väl det som är charmen? Och det bästa är att det är nästan fyra veckor kvar av spektaklet.
 
/Tomas Hermansson