Smärtan som aldrig försvinner

Mer än tio år har gått sedan jag gav upp drömmen om att kunna livnära mig på fotbollen. Men vissa saker sitter kvar, vissa saker kommer antagligen aldrig försvinna.
 
För ett drygt år sedan beskrev jag den psykiska ohälsa som jag drabbades av till följd av elitsatsningen. Men idag vill jag lyfta upp fysiska skador.
 
Förra söndagen gav jag mig ut på en betydligt längre löprunda än jag är van vid. GPS:en visade till slut dryga 17 lugna kilometer. Detta i ett försök att träna upp mig inför ett 10 km-lopp jag satt upp som mål att klara under våren. Det kändes så skönt att veta att den träningsfliten jag fått från all fotbollsträning fortfarande gör att jag sätter mål och fortsätter träna. Alldeles lagom trött och med kyliga vinterkinder hoppade jag in i duschen, åt lite mat och lade mig i sängen för att vila. Någon timme senare vaknade jag och kroppen kändes fräsch.
 
Dagen efter var det värre.
 
Kalla det dumdristighet om du vill. Att springa så långt när kroppen inte är van vid det gör träningsvärken påtaglig efter en lång natts vila. När jag vaknade kändes låren som betongklumpar. Träningsvärk är jag van vid, stumma lår likaså, men smärtan i ryggen kommer jag aldrig vänja mig vid.
 
Det har gått 14 år sedan jag besökte en kiropraktor för första gången. I klubben jag då spelade i tränade alla spelare på samma sätt, vid varje träningspass. Att avstå en träning på grund av lite smärta fanns inte på kartan. Om du trots allt gjorde det fanns det ingen ledare som kunde hjälpa dig med rehabträning. Det fanns ett gym att lyfta vikter i och en motionscykel att trampa på.
 
Jag är fullt medveten om att jag kunde lagt mer tid på egenträning och fokus på att stärka min rygg. Kanske var jag inte professionell nog. Men jag var 16 år. Jag ville bara spela fotboll. Det var aldrig någon tränare eller ledare som berättade att ont i ryggen kan komma att påverka hela ditt liv.
 
Sedan det första besöket är ryggfixare i form av kiropraktorer, naprapater, ryggläkare och sjukgymnaster kanske det jag spenderat allra mest pengar på. Med hjälp av speciell styrketräning, stretch, yoga och ström i ryggen har jag försökt få bort smärtan. Med jämna mellanrum känns det hur bra som helst. Ibland tänker jag inte på den. Nu har jag haft problem att överhuvudtaget gå ordentligt under en veckas tid. Det känns ärligt talat som jag kastat bort mina pengar.
 
Min ryggsmärta är ett enkelt exempel på mängder av skador som inte tas på allvar inom ungdomsfotbollen. Åtminstone gjordes det inte det. Min rygg kan vara en annan persons knä. Eller ett lår. Eller en fot. Under våren hoppas jag kunna följa upp den här texten och se hur dagens klubbar arbetar med sina skadade spelare.
 
Att individuell träning och fokus på tonåringarnas välmående prioriteras mer idag utgår jag ifrån. En allvarlig skada i tonåren kan förstöra en fotbollskarriär, men det kan vara mycket värre än så.
 
/Joakim Forsell