Tack! IFK Norrköping DFK

Hösten 2013 skickade jag iväg ett mail till IFK Norrköping DFK. Jag hade tidigare under året börjat plugga på universitetet och kände att jag ville ha någonting som kunde utveckla mig själv under studietiden. Jag jobbade ett par dagar med en av tjejerna som då spelade i klubben men hade följt laget en del innan. Det där mailet blev ett startskott på någonting som jag då inte ens hade en tanke på att det skulle kunna bli. I samma veva hade intresset för det skriva mediet tagit fart på allvar och jag frågade helt enkelt om det fanns någonting kommunikativt jag kunde hjälpa till med.
 
Då hade IFK Norrköping DFK gjort en fantastisk säsong i division 1, bara tappat tre poäng på hela året och säkrat seriesegern relativt tidigt. Så kom Brommapojkarna i ett ohyggligt konstigt kvalspel för att nå Elitettan och över två matcher var det Stockholmarna som till sist jublade högst.
 
När halva säsongen 2014 hade gått valde sportchefen att tacka för sig och jag fick frågan om jag ville rapportera kring matcherna. Därefter fortsatte det med uppdatering av sociala medier och intervjuer och när säsongen 2015 summerades blev nästa steg naturligt. ”Vi tänkte föreslå dig som styrelseledamot, är du intresserad?”. Där stod jag och tackade ja trots att jag inte hade någon som helst erfarenhet av styrelsearbete. Jag bejakade uppgiften dels för att det var en utmaning – dels för att det lät spännande. Sedan dess har mitt intresse och engagemang för damfotboll bara vuxit och vuxit. Att från insidan se hur mycket talang och duktiga fotbollsspelare som finns är häftigt. Tyvärr är det alldeles för få som faktiskt får chansen att utveckla den. Men vi måste försöka.
 
Det blir alldeles för lätt att allt det där jämförs med herrfotbollen där unga talanger får ypperliga hjälpmedel och träning för att bli så bra seniorspelare som möjligt. Samma talanger finns såklart hos tjejerna också, men de får jobba ännu hårdare får att nå till samma nivå. De jobbar eller pluggar heltid, ska hinna med livet och samtidigt träna fotboll 3–4 dagar i veckan och varannan helg åka på långa bortamatcher. Det är för dem jag lägger ner min fritid för att producera ett så bra material som möjligt – för att få det seriöst. Det är för dem materialaren spenderar tidiga morgnar och sena kvällar för. För att de ska få så bra förutsättningar som möjligt. Han älskar klubben, han brinner för tjejerna och han gör det utan att ens tänka på att få någonting tillbaka.
 
Ett och ett halvt år har snart gått sedan jag klev in i styrelsen. 2017 blir min fjärde säsong där jag på ett eller annat sätt är involverad i IFK Norrköping DFK. Jag har under åren utvecklat mig själv och mitt skrivande, mina intervjutekniker och kommunikationsalternativ. Framför allt har jag sett hur en fotbollsförening drivs. Vad det är som krävs för att tjejerna ska kunna göra det de älskar allra mest. Från bokning av träningsplaner till att skaffa sponsorer och planera hemmamatcher med kioskpersonal, speaker och bollflickor. Spelarna som utöver allt följer med på sponsoraktiviteter, fotbollsskolor och integrationsprojekt.
 
Jag önskar att alla tjejer som spelar fotboll skulle kunna få tillräckliga resurser för att bli bäst i världen – för att nå de allra högsta nivåer. Jag har suttit på Linköping Arena en lördag i februari och förfrusit mig för att följa årets första träningsmatch. Jag har hängt med på bortaresa till ett soligt Värnamo och sett underläge 0–1 bli seger med 2–1. Det här är ingen text för att lyfta mig själv. Det är för att jag vill visa hur otroligt roligt och givande det är att få vara en del av IFK Norrköping DFK.
 
Helt enkelt ett tack till alla spelare, ledare och alla andra som driver föreningen framåt för att jag får göra det här tillsammans med er. Vi kommer att fortsätta framåt och uppåt. Det är jag säker på.
 
/ Jimmy Åkesson