Så här slutar allsvenskan 2017 - del 2

En krönika i tre delar av - Marcus Lindén           Idag platserna 7 - 11

Den 1 april sparkas årets upplaga av Allsvenskan igång. 16 lag med fans som i vanlig ordning är fyllda av förväntningarna står redo inför ännu en säsong. Flera klubbar har rustat namnkunnigt i vinter och trupperna har spetsats till. Under tre dagar blir det genomgång av samtliga klubbar och tippning av dem. Vi börjar idag med botten.

Etiketter: helgkrönikören

11. Hammarby IF
 
Efter tre säsonger vid rodret lämnade Nanne Bergstrand som förväntat uppdraget som huvudtränare i Hammarby. Om endast ett par veckor checkar även sportchef Mats Jingblad ut från sin post. Hammarby är inne i en förändringsprocess på egentligen alla plan. Frågan är vilka resultat man kan få på planen i år.
 
Till att börja med; Nanne ut och en ung, spännande och välmeriterad Jakob Michelsen in känns bra. Nannes insats i Hammarby har summerats och bedömts flitigt i vinter. Det är enkelt att konstatera att han blir ihågkommen som tränaren som ledde laget tillbaka, och sedan stagnerade. Comebackåret i Allsvenskan var, bortsett den fina derbystatistik, inte alltför rolig. Förra säsongen är knappt godkänd. Slutplaceringen är okej, men då var ändå klubben riktigt utsatt under en tid. Och det viktigaste av allt enligt mig är på vilket sätt poängen trillade in. Det var med en rak, cynisk och väldigt omodern fotboll. Visst, ett par vinster bärgades och det var det viktigaste. Men ingenting i den hösten motiverade Nanne Bergstrands plats i klubben. Främst på grund av att det var precis motsatsen av vad han predikat under ett par års tid.
 
Nu kliver Michelsen in i uppdraget, senast från Sönderjyske. Trots sin unga ålder är meritlistan fin, bland annat har han blivit framröstad till årets tränare i Danmark. Detta är en annan tränarskola. Kanske till och med en motsats till Bergstrand. Det är därför befogat att undra hur långt Michelsens förändringar når i år. 
 
Truppen är för mig inte färdig. Och det är inte en plats det handlar om. Lovordade Mads Fenger, mittback, ansluter först i sommar. Till dess konkurrerar främst Magyar, Aidoo och Bjørn Poulsen om de två mittbackasplatserna. Det är väldigt problematiskt. Magyar var ytterst nära att lämna klubben i vintras och känslan säger att den enda anledningen till varför han är kvar är att både Boo-Wiklander och Saetra lämnade. Aidoo och Poulsen har sett extremt svajiga ut tillsammans under Svenska Cupen - där Hammarby föll platt. Aidoo kan bli en toppback i serien med rätt spelare bredvid sig, men den spelaren finns inte i nuläget. Fenger blir efterlängtad.
 
Konkurrensen på mittfältet ser skaplig ut, dock lite tunn om Mikkelsen har en ambition att spela med tre centrala. Persson fixar en plats utan att glänsa och nye Koffi blir spännande att följa. Jag uppmuntrar även att ge unge Dusan Jajij gått om speltid. En mycket intelligent spelare som jag tror gör det bäst centralt. Sedan beror det på hur Hamad och Kennedy ska användas. Poängspelare behövs i offensiven, men förmodligen kliver en av dem in centralt om tre centrala ska användas. 
 
Hamad blir en extremt stor nyckel. Inte minst för hans ledarskap och vinnarskalle han bär med sig. Han kommer att få dra ett väldigt tungt lass vad det gäller poängskörden, för i övrigt lämnar truppen en del att önska. Smarason och Torsteinbø finns tillgängliga på kantpositionerna, det var dock tunga säsonger för dem båda i fjol. På anfallsplatserna finns Dibba, Romulo och Lidberg primärt. Den förstnämnde bäst, men ingen som är redo att bära ett anfallsspel.
 
Saker fattas som sagt i samtliga lagdelar och det känns inte optimalt så nära seriestart. Hammarbys helhet nådde inte hög nivå i någon av de tre cupmatcherna och jag är undrande kring hur långt man nåt under dessa månader. Förändringarna som sker är nödvändiga men resultaten lär ta skada. I alla fall under vårsäsongen. Resurser finns för en ljus framtid i klubben, men året tror jag blir marginellt bättre än förra. 
 
10. Örebro SK
 
Sundsvalls delade säsong höll en egen nivå, men i övrigt var Örebro laget som blandade mest. Efter vårsäsongens slut låg klubben på en imponerande tredjeplats. Ändå blev inte slutplaceringen bättre än nia. 
 
Förklaringarna är dock ganska logiska. Den största nyckeln till framgång var det kraftfulla och sammansvetsade mittfältet - som i ärlighetens namn hade allt. Åhman-Persson och Gerzic bakom Ajdarevic som gjorde sig väldigt bra i en ganska fri roll. Broberg och Daniel Gustavsson levererade poäng på kanterna och var svårstoppade.  På anfallspositionen konkurrerade Crespo Kamara och Kalle Holmberg. Nu är det endast Gerzic kvar av dessa sju spelare. 
 
Axèn hänger dock inte läpp för det. I podcasten "Podd Pa Dembo", uttryckte han glädjen över att få plocka in spelare från en dyrare kategori än han fått göra tidigare. Även om han också svarade ärligt att det är omöjligt att ersätta spelare som Ajdarevic, är det inga tvivel om att Örebro rör sig mot en bra framtid. En framtid som ska göra Örebro mer stabila i sin roll som allsvenskt lag.
 
Truppen är givetvis sämre än för ett år sedan - men har successivt bättrats. Nahir Besara var bäst i klubben under höstsäsongen och blir väldigt viktig denna säsong. Maic Semas debutsäsong i klubben var bra och kommer kunna bidra även i år. Ferhad Ayaz, som var fantastisk i Degerfors för ett par år sedan, bör kunna växa. Nyförvärvet Johan Mårtensson är en favorit hos Axén. Det blir även intressant att se Kennedy Igboananikes comeback i Allsvenskan. En ojämn spelare, men i rätt miljö kan det bli väldigt bra.
 
Örebro bör bredda på det centrala mittfältet, men de största frågetecknen finns i backlinjen. Oscar Jansson har hittills fyllt luckan efter Jakob Rinne, men backlinjen läckte rejält under hösten. Almebäck har varit en besvikelse sedan återkomsten och prioritering bör läggas på att köpa in en mittback. Joel Ekstrand har ryktats till klubben i vinter och vore en bra förstärkning. Eller varför inte sikta in sig på ett lån av Noah Sonko Sundberg?
 
Jag tror på Axén som tränare. Han står för ett spännande och modernt ledarskap och en offensiv fotboll. Han är duktig på att få ut mycket av brokiga karaktärer. Även om hans tränarkarriär kantats av svängiga säsonger, har han gjort mycket gott för Örebro hittills. Denna trupp räcker dock inte till en övre halvan-placering i mina ögon. Botten bör de dock kunna undvika.
 
9. Djurgårdens IF
 
I mitten hittar vi sedan Djurgården som hade en minst sagt svängig säsong förra året. Svag vår där Pelle Olsson sparkades, Mark Dempsey kom in och poängen spelades in mer frekvent men det omtalade derbyspöket bestod. Özcan Melkemichel tar nu över tränarposten. Klubben måste nu få kontinuitet.
 
Jag tycker Özcan sett till tidigare resultat är ett bra val. Han har visat att han behärskar olika sorters fotboll. Syrianska var sett till spelarmaterial ett av seriens starkaste lag defensivt under ett par års tid. I AFC spelade laget en bolltrygg fotboll med stort bollinnehav och självförtroende. I stora drag blir det nog en blandning av detta i Djurgården.
 
Stjärnorna och spetsen finns på pappret. Frågan är främst hur Özcan ska använda sitt material. Svenska Cupen slutade med uttåg efter tre raka underprestationer. Där användes Kim Källström i en ganska djup mittfältsroll. En roll han spelat i de senaste åren. Kims personliga form såg det inte ut att vara något större fel på. Dock kommer det ta tid för laget att anpassa sig till honom. Och inte minst vilka som ska ta platserna omkring honom.
 
Özcan har under försäsongen försökt spela in något som liknar ett 4-2-3-1-system. På de sittande mittfältspositionerna finns god konkurrens. Kevin Walker var vårens bästa spelare i laget. Besard Sabovic är en spännande talang som kommer få flera chanser. Jesper Karlström bör också räknas med i denna ekvation. Får han spela på sin naturliga position som central så tror jag det kommer lossna. Jag lyfter dock ett varningsfinger för Walker. Kommer han fylla en tillräckligt stor funktion i år? Han är i sin spelstil väldigt lik Källström. Söker mycket boll, gillar att söka de längre bollarna och hämta boll djupt. Tempot är inte hans starkaste del, han kräver istället stor inkludering och mycket boll på fötter. Kanske finner Djurgården en annan spelare bredvid Kim. Framtiden får utvisa.
 
Det centrala mittfältet är dock den starkaste lagdelen tillsammans med målvakterna. Att Isaksson får spelas in med ett försvar från start kommer ge mycket. Hur detta försvar ska konstrueras är dock en stor fråga. I dagarna blev Jonas Olsson klar efter många år utomlands, hela nio år i West Bromwich. En toppvärvning enligt mig. Efter att Emil Bergström och Omar Colley lämnade klubben har det ofta liknat en hönsgård. Inte minst under försäsongen och Svenska Cupen. Olsson har varit vicekapten i ett mittenlag i Premier League. Han blir en enorm ledare där bak. Jakob Une-Larsson, Niklas Gunnarsson, Souleymane Koné och Markus Hansson gör sedan upp om mittbackasplatserna. De två förstnämnda tror jag ligger närmast till hands, men de båda måste lyfta sig. De delade ofta mittbackslås under hösten med varierade insatser. Att Ceesay lämnat för Dalkurd och att BP:s talangfulle ytterback Felix Beijmo ser ut att ersätta är dock väldigt positivt. Det känns inte omöjligt att Tim Björkström eller att någon av mittbackarna också lämnar om Beijmo ansluter. Nu gäller det för Özcan att sätta en backlinje. Det finns massor att arbeta med.
 
Det är enkelt att nämna Isaksson och Källström som de stora nycklarna i laget. Jag väljer dock att stoppa in Kerim Mrabti i samma kategori. Fantastisk 2015 och skadad hela 2016. Oavsett om Mrabti placeras på kanten eller som offensiv mittfältare, blir hans betydelse enorm. Offensiven känns osäker i övrigt och en stomme måste byggas. Mrabti kommer att få lirka upp många försvar. Det ska i alla fall bli roligt att se honom spela igen.
 
Efter att affären med Engvall sprack förväntar sig många fans ett anfallsnyförvärv. Jag tror det kan bli två. Oavsett vem som värvas måste sommarnyförvärven Othman El Kabir och Magnus Eriksson höja sig. Fler poäng och större delaktighet. Båda var tunga värvningar, nu krävs det att de får ut potentialen.
 
Likt Hammarby känns Djurgården inte alls färdiga, även om Olsson var en viktig pusselbit. Två konkurrenskraftiga spelare borde och lär hämtas in. Kanske förändrar det läget, men en helt ny elva i kombination med en ny tränare kan ta tid. Jag tror det kommer kosta under våren. 
 
Totalt sett är läget positivt i klubben. Mellanåren har accepterats av fans medan ekonomin bättrats. Bosse Andersson säljer bra spelare för otroliga priser och före detta stjärnor är villiga att komma tillbaka. Nu höjs dock kravbilden. Mellanåren ska vara klara. Hur stort är tålamodet i år? Som sagt, mycket behöver bättras. Jag tror det slutar med ännu en mittenplacering.
 
8. IFK Göteborg

Första lag på över halvan blir IFK Göteborg. Skulle storklubben hamna på plats åtta är det givetvis en stor missräkning. Jag ser dock ett par orosmoln. Några väldigt stora.
 
Klubbar kan svara på kritik på olika sätt. Det som dock lyser igenom är när en osäkerhet existerar. Tom Pettersson, som lämnat Göteborg för Östersund, kritiserade sitt forna lag och menade att mycket är omodernt och bakåtsträvande. Jag tror på Toms ord. Göteborg slog dock ifrån sig - och tog åt sig utan att förmodligen lära sig någonting.
 
Jag tycker om Jörgen Lennartsson. Arbetat i U21 var lyckat, jobbet i Norge likaså och han har ett guld med Elfsborg. Hans två år i Göteborg är godkända med tanke på omständigheterna. För mig är dock Lennartsson en tränare som tar starka trupper till bra placeringar. Han är ingen som bygger ett lag ifrån grunden med mindre resurser. Kvaliteten i Göteborgs trupp sänks i jämn takt med att klubben säljer för små summor och tar in nya spelare med höga löner. 
 
I mina ögon behöver klubben arbeta hårt med sina problem och framför allt skaffa en identitet. Kanske får det bli två-tre mellanår, men det tror jag det blir oavsett. Jag skulle vilja se ett yngre lag, fortsätta arbetet med att få fler egna produkter samt bli mer spelskickliga. Det är mål Göteborg har långt till, men arbetet måste börja någon gång. Just nu svamlar man och det rejält.
 
Den nuvarande truppen håller hygglig allsvensk klass men inte mer. Pontus Dahlström ser ut att ersätta John Alvbåge i mål, vilket blir spännande att följa. Försvaret är fortfarande styrkan bortsett frågetecknet som består på vänsterbacken. Boo-Wiklander, Bjärsmyr och Rogne är tre starka namn på mittbackspositionen. Kan den sistnämnde komma upp i 2015-form så är han toppklass. Emil Salomonsson konkurrerar sedan som en av seriens bästa högerbackar.
 
Ett av problemen "Blåvitt" brottades med förra året var platsen bredvid Mats Albeck på mittfältet. Tidigare år har denna plats tagits upp av en väldigt defensiv spelare, bland annat Gustav Svensson och Jakob Johansson. Två väldigt bra spelare. Det bäddade för en fysisk fotboll. Den typen finns inte längre. Och det som inte heller finns är ett tillräckligt spelskickligt alternativ. 
 
Abdul Razak har nu anslutit från AFC. Skadad, men stundtals lysande förra året. Dock ingen given kvalitet, men viktig blir han. Mix Diskerud är annars ett annat nyförvärv som blir en ersättare till Jakob Ankersen. Det är precis samma läge där. Bör ha en hög högstanivå, men knappast någon självklar kvalitet. Diskeruds insatser det senaste året är nästintill obefintliga. 
 
Omarsson, som var på lån hos Göteborg förra året, har nu skrivit på permanent. Tillsammans med Albeck var han klubbens bästa spelare under hösten. Det är en klar förstärkning. Jag söker dock ett till alternativ. Hysén blir inte yngre och Boman är ingen startspelare för ett topplag. Lennartsson har varit fast besluten att använda två forwards. Det kan bli tunt med dagens uppsättning.
 
Kanske är det bra för Göteborgs del att konkurrensen ökat med satsande mittenlag. Klubben behöver inte en till halvbra säsong som ändå ger en hygglig slutplacering. Göteborg behöver förändras och för att inse det behöver de falla ännu lägre. Årets säsong tror jag kan bli tuff. 
 
7. Kalmar FF
 
I Skymundan av pigga nykomlingar gnetade Peter Swärdh på med gamla idéer förra året. Slutresultatet blev en fin sjätteplats. Kanske höjs förväntningarna i år, men resultatet behöver inte bli sämre.
 
Markus Antonsson öste in mål för klubben under förra våren och banade väg för den fina säsongen. Att han inte är med detta år bör räknas med, men poängen fortsatte att trilla in även utan honom under hösten. Endast en spelare av stort värde har sålts under vintern, och förstärkningar har tillkommit. 
 
Melker Hallberg har återvänt till Kalmar. Varken åren utomlands eller halvåret i Hammarby blev speciellt lyckat. I U21-landslaget har dock förtroendet bestått och insatserna har varit imponerande. Jag är nästintill övertygad att omstarten i Kalmar kommer att bli lyckad. I och med Rasmus Elms förnyade kontrakt och att Ismail ännu inte är såld, innehar Kalmar ett av seriens starkaste mittfält. Extremt mycket spelförståelse och passningsfötter finns i alla fall. Kan Swärdh förvalta det blir dem farliga.
 
Försvaret läckte ytterst sällan förra året. Biskupovic gjorde en kanonsäsong och samarbetet fungerade väl oavsett om komplement hette Elm, Agardius eller Starke Hedlund. Målvakt Ole Söderberg tog ett viktig kliv och spred lugn. Kalmar-fansen lär inte oroa sig alltför mycket över defensiven.
 
Herman Hallberg, Filip Sachepedis, Calle Andersson och Svante Inglesson är exempel på några unga spelare som fått chansen. Bortsett Hallberg, är de tre övriga offensiva spelare som kommer att få hjälpa David Elm med målproduktionen. Det tror jag laget kan fixa och sker det kommer Kalmar att fortsätta vinna matcher. Poängstarke Jonathan Ring har dock sålts. 
 
Kanske är detta en uppskjutning av en föryngring av Kalmar även i det stora perspektivet. Men det kanske kan få vara så? Spelarmaterialet har föryngrats och är varierat. Dessutom har klubben en stark säsong i ryggen. Dagen kommer då Kalmar behöver ett piggare namn än Peter Swärdh som huvudtränare, men det behöver inte ske i år. Det osar en ganska stark harmoni runt klubben och det kan ge goda resultat även denna säsong.

I morgon följer platserna 1 - 6

/Marcus Lindén

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln