OS i Rio de Janeiro, bakom kulisserna.......         Del 2.

Av helgkrönikör - Magnus Legnerfält

DEN HÄR VECKAN FÅR VI LÄSA andra och sista DELEN AV EN RESESKILDRING FRÅN OS I RIO.
MYCKET NÖJE!

Handbollen brukar vara en av de idrotter vi uppskattar mest på plats men årets insats i OS-arenan lämnade inga roliga minnen. Varken herrarna eller damerna imponerade, vi får hålla till godo med alla minnen från London där herrarna gick till final. I hallen bredvid simmades det hem tre blågula medaljer och vi såg vår fantastiska Sarah Sjöström kriga till sig ett brons på 100 m fritt.
 

Etiketter: helgkrönikören

Det var en makalös stämning i hallen och störst jubel blev det när vi fick äran att bevittna den mest framgångsrika olympiern genom tiderna, Michael Phelps. Vi såg honom vinna sitt tjugoandra OS-guld. Det var en favorit som höll, vi fick även se favoriter som föll! En av dem var den oslagbara japanskan Yoshida. Hon kom ingenstans i brottningsfinalen mot Maroulis och skrällen var ett faktum! Yoshida var lika förkrossad som Sofia Mattsson var lycklig. Sofia tog hem bronset i en match som var över efter 29 sekunder! Det var den absolut gladaste idrottaren vi såg under OS, gåshuden knottrade sig över hela min kropp! 


En annan av favoriterna som höll var Usain Bolt. Vilken stjärna han är, hoppas friidrotten hittar någon som kan axla hans enorma dragningskraft när han så småningom lämnar de stora tävlingarna. Han ägde friidrottsarenan från den sekund han klev in på banan fram tills dess att han lämnade den igen som olympisk mästare på 100 meter. Jublet nådde även orkanstyrka då vi fick uppleva ett världsrekord på 400 meter. Det var betydligt lugnare på förmiddagspasset då vi stod tio meter från Susanna Kallur då hon stampade sulorna i startblocket för sista gången i ett OS. Drygt 13 sekunder senare var det över och Sanna fällde några tårar, men att vara tillbaka efter alla hennes skador kan endast klassas som en stor seger! Respekt!
 
På skyttearenan i Deodoro satt vi svettiga efter att ha stressat från friidrotten då vi fått ett sms om att de båda svenska skyttarna var klara för semifinal. När de sista lerduvorna hade skickats ut över den brasilianska militärförläggningen så stod det klart att Marcus Svensson var klar för final tillsammans med Rosetti från Italien. Finalen avgjordes med 16 duvor och när Rosetti skjutit fullt så skulle Svensson avsluta på samma sätt men tyvärr så missades den sista duvan och det blev ett italienskt guld. Även på damsidan blev det ett italienskt guld i skeet och jag hade turen att springa på Diana Bacosi bakom läktaren och fick äran att känna på hennes tunga guldmedalj.
 
En av resans höjdpunkter var naturligtvis damfotbollen. Tänk att vi fick uppleva en semifinal mellan Brasilien och Sverige på legendariska Maracanã, i OS, i Rio de Janeiro! 2014 var vi på fotbolls-VM i Brasilien men då fick vi inte se Sverige vara med i turneringen, nu var det skarpt läge inför nästan 80 000 åskådare! Det var fruktansvärt varmt och svetten rann på åskådarna och spelarna. Vi hoppades att Sverige skulle hålla tätt i 20 minuter i alla fall så att spänningen skulle få leva lite... Och nog blev det spännande! Till sist var det straffar som skulle avgöra matchen och när Hedvig räddade ett par stycken så hördes endast Bengan och jag i den hörnan av arenan... Det blev såå tyst när den brasilianska publiken chockades... En stund senare studsade två svenska fans skrikande av glädje då de svenska damerna hade lyckats med The miracle at Maracanã!


Det var helt overkligt att vi skulle spela en OS-final i Brasilien. Tre dagar senare stod vi inne på Maracanã igen. Det var inte svårt att få tag i finalbiljetter, brasilianarna kastade sina biljetter på oss... Tyskland stod än en gång för motståndet och det kändes som om nu var det dags för en svensk triumf. Trots en jämn match och flera fina chanser för Sverige så var det tyskorna som kastade sig i en stor hög av lyckliga mästarinnor när slutsignalen ljöd. Efter en stunds besvikelse så enades vi om att det var ju faktiskt en vunnen silvermedalj, och vi hade tagit den alla dagar i veckan om någon hade erbjudit oss en andraplats i början av turneringen.
 
Vår sista tävling var mountainbike i Deodoro. Än en gång gick vi otroligt långt för att ta oss till själva tävlingsplatsen och väl där så placerade vi oss vid målgången. Det svenska kungaparet fick syn på oss och vinkade glatt. Här hade jag tippat en svensk silvermedalj så jag var inte förvånad när Jenny Rissveds hängde med bra i täten. Men även jag blev lite chockad då Jenny enkelt ryckte ifrån på det sista varvet. När det var dags för målgång tog hon sig tid att göra high five med publiken samtidigt som vi få svenskar på plats kände rysningar längs ryggraden, vilken upplevelse, guld i vår sista tävling! Efter prisutdelningen kom Drottning Silvia fram till oss och jag gav henne en guldmedalj. Vi har alltid med oss egna medaljer som vi bär de dagar då Sverige tagit brons, silver eller guld. Silvia gick fram till Kungen och hängde medaljen runt hans hals. Sedan kom Kungen fram till oss och poserade glatt med medaljen, succé ! Senare publicerade kungahuset ett foto på kungaparet tillsammans med Jenny Rissveds. Jenny och Kungen höll upp sina medaljer och jag fick förklara i Expressens TV-satsning "Studio Copacabana" hur det gick till när Kungen fick sitt guld. 

Några dagar senare träffade jag kungaparet på flygplatsen i Rio och jag gick naturligtvis fram och presenterade mig som killen som överlämnat medaljen. Det blev en trevlig pratstund och när jag vände mig om och gick därifrån så hörde jag Kungen säga till Silvia. -Det där var en riktig coincidense!
 
Tillsammans med Bengan, Rickard, Johan, Johannes och Anders upplevde jag ett par fantastiska veckor i Rio de Janeiro, mitt sjunde OS på plats. Iskalla tåg och bussar, svettiga timmar i solen, fjärde raka beachvolleyboll-finalen för damer live, Van Vleutens hemska vurpa i cykel, publiken som buade så mycket åt fransmannen som vunnit silver i stavhopp att han började gråta, Martas tårar, Djokovic´s tårar och amerikanska simmare som lurade en hel värld att de blivit rånade... Att jag blev av med plånboken redan under resans andra kväll är dock ingen lögn... 
Vi brukar säga, "man ser bättre på TV", men inget slår att promenera in i en OS-park den första tävlingsdagen. Nu längtar vi till vinter-OS 2018!


/Magnus "Lengan" Legnerfält

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln