Nej – alla ska inte spela lika mycket

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

Det är dags att syna ett klassiskt slagord i debatterna som ständigt blossar upp kring barn- och ungdomsfotbollen: ”Alla ska spela lika mycket”. Ett argument som låter så självklart, som spelar på våra känslosträngar – och som är helt utan innehåll.
 

Nej, alla ska inte spela lika mycket. Det kan rent av vara skadligt. Som tränare för barn och ungdomar behöver man tidigt lära sig, vilka som klarar av att spela mer och vilka som klarar av att spela mindre. Vi har ansvar för barn och ungdomar som växer och de individuella skillnaderna, rent fysiologiskt, kan vara enorma.
 
Vissa behöver kortare återhämtning, andra behöver längre. Vissa behöver flera kortare pauser, vissa behöver få längre pauser - och allt där emellan. Det handlar både om den enskilda matchen och över samtliga matcher en hel säsong.
 
Att återhämta sig mentalt är också viktigt och även där skiljer det sig från barn till barn.
 
Dessutom kan vissa underlag passa några sämre och andra bättre. Fotboll på hårda gymnastikgolv kan slita enormt på vissa, mindre på andra. Även här är det viktigt att vara uppmärksam och ha god kännedom om sina adepter.
 
När vi börjar bli mer positionsspecifika, så vet vi också att vissa positioner sliter mer än andra. Detta kan förstås skilja sig från lag till lag, beroende på spelsätt, men också en viktig detalj att ha i beaktande.
 
Så återigen nej, alla ska inte spela lika mycket.
 
Däremot kan vi prata om allas rätt att få möjlighet att spela och träna så pass mycket,  som är så nära optimalt som möjligt för en själv. Barnets rätt till bra anpassad speltid utifrån sina individuella behov. Inte helt lätt, men på längre sikt oerhört viktigt.

Det är också helt i linje med barnrättsperspektivet, där individens behov ska vara överordnat kollektivets.

Naturligtvis ökar den kompetensen med fler, bättre utbildade ledare. Ytterligare en anledning till behovet av ett än mer utökat idrottsstöd, för en skadefri idrott hela livet. Så skadefri det någonsin bara är möjligt.

Det är inte konstigt att en markant andel barn och unga drabbas av både känningar och skador som följd av överbelastning. Kunskapen där ute är helt enkelt för dålig på området. Och med slagord som ”alla ska spela lika mycket”, så hamnar man bara än mer snett på det. Okunskapen och det ideologiska budskapet skiner igenom alldeles för mycket och det sker på bekostnad av kvaliteten på verksamheten för barnen och ungdomarna.
 
Jag förstår att man vill väldigt väl, men här måste man tänka flera varv innan man drar ut i strid med argument, som stjälper mer än de hjälper. Även om andemeningen var god.
 
Så, barnets rätt till speltid utifrån sina egna behov är alltså det vi istället bör utgå ifrån, för att måla en mer rättvisande bild av vad det handlar om.
Allt annat blir bara en ideologisk sörja.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln