Bollpojkar som rekvisita  

Eftersom jag sedan 70-talet haft en viss svaghet för Chelsea, så brukar jag understundom läsa lite om deras historia. Peter Bonetti, alias The Cat, var dessutom en halvfavorit när jag var grabb. Målvakten, som trots sina endast 177 cm ändå sägs vara den första som lämnade mållinjen och kom ut på inlägg och därmed satte en standard för det målvaktsarbete som idag är en självklarhet. Bonetti påminner således lite om en annan nydanare, vi kan kalla honom Boklöv. The Cat, som spelade sju kamper för England, är tyvärr mest känd för sin sista som var VM-kvarten 1970 då han agerade tveksamt på två av tyskarnas mål. Det ska ändå, i rättvisans namn sägas, att han också gjorde ett antal briljanta ingripande i denna för evigt klassiska tungviktsmatch. Kollegan i buren mittemot, det vill säga världens bästa, Sepp Maier, var som vanligt lysande och staplade kvalificerade parader vilket räddade tyskarna i en för honom svår match.
 
Bonetti var också en innovatör inom målvaktsutrustningen då han var den målvakt som bytte ut gamla tiders ullvantar mot de tunnare i bomull. Vi som var med på den tiden minns de gröna och lövtunna bomullshandskarna som bar målvaktens namn, och som skulle underlätta bollfångandet vid regnmatcher. Handskarna var också utmärkta ända tills man första gången kom i kontakt med den blöta bollen…
 
En annan legendarisk Chelseamålvakt var den korpulente, eller om hela sanningen ska fram, den 152 kilo fete William ”Fatty” Foulke, som trots att han bara spelade säsongen 1905-06 ändå hann åtnjuta någon form av kultstatus i klubben. Innan han kom till Chelsea spelade han för Sheffield U där han 1897 gjorde en landskamp för England mot Wales. Det påstås att Sheffield supportrarna ägnade sig mer åt att raljera snarare än att stötta Foulke då de sjöng ”Who ate all the pies” under matcherna. När hans Sheffield i 1902 års cupfinal mötte Southampton, blev Foulke så grinig på domaren för att denne godkände ett Southampton mål så han rusade naken ut från omklädningsrummet efter matchen för att ge domaren en fysisk uppläxning, vilket gjorde att denne i panik fick söka skydd i ett städskåp. Efter en stund stoppades Foulke av några FA delegater då han var i färd med att avlägsna gångjärnen till den dörr bakom vilken den vettskrämde domaren Tom Kirkham befann sig. En annan, och mer lustigare anekdot, är den om att Foulkes enorma hydda var den direkta orsaken till att bollpojkar introducerades. Detta ska ha skett under Chelseas hemmamatcher och syftet med detta var enbart för att underhålla publiken. Klubben placerade helt sonika ut några småkillar nära målet för att på så vis få den redan väldige Foulke att framstå som ännu mer gigantisk. Grabbarna skulle inte serva Foulke med bollar, de skulle bara användas som rekvisita …
 
Att ta sig upp i hockeyns högsta serie är ett svettigt och mycket svårt arbete. Jag inbillar mig att det är lättare att hitta en ledig stol i svenska akademin. Först la AIK Tingsryd på rygg efter fem tunga strider, som säkert belastade både de fysiska och mentala krafterna. Därefter väntar ytterligare ett rejält högt hinder, då man nu i bästa av sju, ställs mot det sist placerade SHL laget som av någon anledning ges en omotiverad fallskärm i form hemmaplansfördel. Tar man av sig de ekonomiska glasögonen och sätter på sig ett par brillor som bara ser till sportslig rättvisa, så borde AIK redan ha fått kvittera sina entrébiljetter till SHL, framförallt som laget innan kvalet också hade vunnit den 750 omgångar långa allsvenskan…

/Bernt Ljung