Identitetskrisen tar ut sin rätt mot affärsstyrda klubbmodeller

Champions League blir allt mer förutsägbart. Lag som Barcelona, Bayern München och Juventus har som vana att alltid komma långt i världens mest konkurrenskraftiga turnering. Inte så konstigt, med tanke på att det är bland de största klubbarna. Men vad är det som gör att just dessa klubbar  blivit de bästa och hållit kvar den nivån? Pengar har absolut en del i det, men idag ser vi flera lag ploppa upp från marken med rika affärsmän. Det är något så abstrakt som klubbens DNA som jag vill lyfta fram. Vad är då det? Jo, för mig handlar det om tradition. En klubb som agerat och fungerat på ett visst sätt och trott på det under en längre tid. De bästa lagen har ofta haft en kompetent ledning som har haft en klar idé på hur klubben ska bedrivas och hur de ska spela sin fotboll. Allt ifrån ungdomsakademier till övergångsmarknaden genomsyrar samma strategi. En identitet i sig själva och vad klubben ska stå för är grundstommen i en klubbs välbefinnande.

Barcelona är kanske det bästa exemplet. Många spelare som fostrats via ”La Masia”, har utbildats via en klar spelidé och gjort det ända sedan Johan Cruyffs dagar. Tränarna har oftast varit gamla klubbprofiler som förstår hur Barcelonas traditioner och hur laget ska spela sin fotboll. De senaste 10 åren har Barcelona haft tur dessutom, genom att fostra världsspelare efter världsspelare. Men även ifall den kommande generationen inte får samma utfall som Messi och Xavi, tror jag att de kommer stå fast i sin idé. Idén har formats till en identitet och den har svetsat samman Barcelona både som lag och klubb.

Just den här långsiktiga tron ser vi att allt fler lag saknar. Oljerika klubbar så som Manchester City, Chelsea och Paris Saint-Germain har spenderat hutlösa summor på spelare och ledare. Framgångar har kommit i visst mått, men visionen har gemensamt varit för dessa tre lag att bli ”herre på täppan”. Chelsea vann ett år, men har sedan triumfen 2012 haft svårt mot de bästa lagen i Champions League. Men ledningen i dessa klubbar har oftast haft problem att hitta en modell de tror på. Brist på tålamod och otillräckliga kunskaper understryker att makten hamnat i fel händer. Rika oligarker hittar ofta fel hos andra om inte resultaten går i deras väg, men det är kanske är dags för Abramovich & co att se sig själva i spegeln och börja förstå hur en klubb ska byggas. För utan identitet kommer aldrig den långvariga framgången inträffa, utan de kommer förbli vilsna i skogen de själva odlat fram.

/Johan Forsberg