När verkligheten kommer ikapp

Ibland blir vi påminda om verkligheten. Vi som ägnar våra arbetsliv och fritidstimmar åt fotbollens förströelse. Ibland blir vi faktiskt medvetna om världen utanför den luggslitna gräsmattan och de grådammiga ståplatsläktarna skulpterade ur betong. Igår var ett sådant ögonblick och det krävdes en fotbollsspelare för att få oss att höja blicken.

 

När Kim Källström tog plats på podiet på gårdagens presskonferens anade få att de kommande minuterna skulle handla om medmänsklighet och generositet istället för spelsystem och klyschiga måstematcher. På den något oväntade frågan om den exodus som sker just nu i Syrien (och flera andra delar av världen för den delen) svarade Kim Källström med hjärta, mod och pondus. Han påminde oss i fotbollsbubblan om det som pågår där ute och att det är långt viktigare än vad vi håller på med. Han fick även alla att förstå att klubbar, offentliga personer och gemene man har både makt och medel att hjälpa till. Att sträcka ut sin hand och hjälpa de nödställda. Nödställda som, vilket borde vara självklart för alla, inte bett om den situation som de har hamnat i.

Om fotbollsbubblan, Sveriges befolkning och alla andra tänkte som Kim Källström talar skulle världen vara en betydligt bättre plats. Istället ligger fokus på fel saker. Ett EM-kval är förstås nog så viktigt i vår vardag men att det ska stå i skuggan av tyngre och mer reella problem borde alla förstå.

”Om många människor gör lite skillnad så kommer det ge ganska stor effekt”. Det sa Kim Källström igår. Och svårare än så behöver det inte vara.

/Supportern