Damlandslaget förtjänar uppmärksamheten

Vad som däremot inte har varit en besvikelse är den mediala uppbackningen. De svenska tidningarna har tämligen kastat sig över det svenska landslaget. Det har skrivits om dålig stämning, bra stämning, Pia Sundhages tankar, Kosovare Asllanis tankar och så vidare. Vi har fått allt och lite från de stora landet borta i fjärran och någonstans får man se det som ett uppsving.

För damlandslaget är det landslag som av alla svenska har fått minst uppmärksamhet i media under många år. Ofta har det, trots bra resultat i stora turneringar, varit ett fåtal artiklar med det mest basala i mediarapporteringen. Nu känns det däremot som om såväl morgontidningarna som kvällstidningar på allvar har lagt fokus, mankraft och energi på att ge oss svenska supportrar allt det vi vill ha från ett mästerskapslandslag.

I många år har damlandslaget varit ett av våra mest framgångsrika. Senast 2013 tog Sverige EM-brons på hemmaplan och 2011 blev det VM-brons, meriter som får det svenska herrlandslaget att blekna i jämförelse och någonstans är det konstigt att det har tagit sådan lång tid för medierna att på allvar följa ett av våra mest framgångsrika landslag i Sveriges och en av världens största idrotter.

Det är självklart att om det svenska herrlandslaget hade röjt sådana framgångar så hade det varit given med en sådan medial bevakning. Den stora bevakningen är given oavsett framgångar för det svenska herrlandslaget. Det är underlig situation kan jag tycka. För visst, herrfotbollen är större än damfotbollen, det bestrider jag inte. Vad jag däremot kan tycka är konstigt är att det ska kräva så pass många framgångar innan media på allvar ger ett seriöst intryck av att följa ett av våra landslag.

Det borde vara givet!

Herregud. Tidningarna sätter enstaka journalister på att följa Zlatan - utan att ens träffa honom - men sätter knappt en enda på att följa ett våra mest framgångsrika landslag. Det är absurt, orimligt och respektlöst mot våra svenska idrottare i allmänhet och det svenska damlandslaget i synnerhet. I få andra länder hade det fungerat på liknande vis men i Sverige är det kutym. Ett tydligare budskap kan knappast medierna sända. Släpper Zlatan en parfym är alla där och skriver, vinner de svenska damerna ett EM-brons på hemmaplan får man skatta sig lycklig om de största tidningarna är på plats för att rapportera.

Jag hade själv blivit oerhört besviken om jag varit den drabbade. Hade funderat över vad det krävs för att få lite uppmärksamhet i den svenska mediala sportvärlden. I ett land och ett samhälle som annars försöker vara alla till lags, är just medias sportbevakning så oerhört selektiv att man undrar varför det inte finns en Zlatanbilaga till varenda tidning istället. Varför finns det inte en Zlatanbibel? Det har säkert legat uppe på något redaktionsbord, men där har det tagit stopp. Någon chefredaktör har sagt ”app app app, så långt kan vi väl ändå inte gå?” Ungefär som om den linjen inte redan var passerad för länge sedan.

Nu står svenskorna inför en tuff match på söndag. Tyskorna är en av favoriterna till titeln och med tanke på Sveriges nuvarande form vore det naivt att tro att vi har några större chanser att ta oss vidare. Men vad som gläder mig - oavsett matchutgång - är att medierna kommer att vara på plats och skriva om det. Vi kommer att få veta vad som har hänt, vad tankarna är och en och en annan krönikör kommer att skriva om det. Jag hoppas bara att det fortsätter så och att ett eventuellt uttåg i en åttondelsfinal inte förändrar medias framtida värderingar. För damlandslaget förtjänar den uppmärksamhet de har fått och tittarsiffrorna bevisar intresset. Så ge det svenska folket vad de vill ha.

/Journalisten