Lite starstrucked i Bracciano  

Att visa glädje och kanske tacksamhet över att ens lag har vunnit kan gestaltas på många sätt. Glädjeuttrycken kan vara högljudda och våldsamma med raketer och bengaler, men kan också visas på ett mycket mer nedtonat sätt utan att glädjen för den skull är mindre.

I en vacker dokumentär om den fantastiske Tord Gip, finns ett möte där en kvinna tillsammans med ett barn, från hela sitt hjärta visar sin tacksamhet över vad huvudpersonen har åstadkommit med hennes lands lag. Från huvudpersonens till en början lite tafatta hållning till den avslutande kramen med tårar, är mötet i sin enkelhet, sin nakenhet ett vackert exempel på vad fotbollen åstadkommer med oss människor oavsett bakgrund och förutsättningar.  

Det hör till ovanligheterna att på restauranger med ambition bli serverad en förrätt som är gammal och lite seg på grund av att innehållet har passerat bäst före datum. När fotbollens status- och kvalité ska höjas i länder som tex i USA, Kina och Indien så pågår något som kan liknas med seg förrätt som passerat bäst före datum.
Jag menar att i väntan på att varmrätten, i det här fallet på att de riktigt bra internationella stjärnorna kommer, alltså de som nu är mitt i karriären och kanske till och med i början av densamma, får publiken hålla till godo med förpatruller i form av spelare som passerat zenit.

Bra spelare förvisso men med ett CV där storhetstiden ligger flera år tillbaka. Eller också bara vanliga habila utländska fotbollsarbetarespelare som gör ett gott jobb men som aldrig har, eller som aldrig kommer att lysa på de största scenerna. All min beundran ges till den internationella stjärna som likt en volontärarbetare, mitt i karriären väljer att lägga sina bästa år i en nybörjarliga för att hjälpa den inhemska fotbollen att ta kliv i kvalité och popularitet. ”Fotbollsspelare utan gränser” vackert…

Sensommaren -13 hyrde jag en period ett hus i Bracciano ett par mil nordväst om Rom. Ja, eller egentligen bara ett våningsplan eftersom huset var på 450 kvm. Huset var omgivit med höga murar och beläget nära den vackra kratersjön med samma namn som staden. När jag sa till ägaren Patrick att jag tyckte hans hus var vackert så blev han glad men sen alldeles tyst.

Han satte sig ned och bad mig sätta sig bredvid honom för han ville berätta en historia. Han hade köpt huset 2007 och betalat mycket, tydligen alldeles för mycket men hur mycket sa han inte och jag frågade heller inte. Huset hade vid försäljningen stått tomt en tid men var i nyskick eftersom han som ägde huset aldrig flyttade in. Han som aldrig flyttade in hade däremot den goda smaken eller snarare den dyra smaken för just det här huset var det finaste och mest påkostade i området som ändå kryllade av stora vackra hus.

Hursomhelst, huspriserna i landet var högre vid den tidpunkten men Patrik och hans napolitanska hustru Maria vågade ändå köpa eftersom de var flera som skulle bidra till kostnaderna. Tanken var att Patriks far skulle bo på nedre våningen och deras nygifta dotter på den övre tillsammans med sin man. Tio dagar efter inflyttningen dör pappan och ett halvår senare skiljer sig dottern och flyttar tillbaka till Rom… Under denna period hade också, enligt Patrik, huspriserna rasat så en försäljning var uteslutet. Så för att överhuvudtaget ha råd att bo kvar så hyr man nu ut 2/3 delar av huset så ofta det bara går.

Ja just det, han som aldrig flyttade in, men som skickade dit en massa hantverkare som gjorde att just detta hus blev så mycket lyxigare och dyrare än de andra i området var Romakillen Marco Delvecchi…

De där fotbollspelarna, de tjänar så himla mycket nuförtiden konstaterar Patrik utan varken avundsjuka eller bitterhet.

/Mästaren

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.