Tveksam sparring                                                      

Av mästaren - Bernt Ljung

Det fanns en tid när svenska lag på träningsläger kunde få möta alla typer av motstånd. Utländska klubbars ointresse på grund av tävlingssäsong och svaga kontakter gjorde att svenska elitlag fick sparra i princip mot vad som helst, ibland dessutom bara någon vecka innan seriepremiär. Idag verkar svenska lag gnugga mot andra svenska lag som befinner på samma ort eller i närheten och därmed garanteras bra motstånd även om chansen till internationell erfarenhet då går om intet.


 

Av egen erfarenhet minns jag ett träningsläger med Brage våren 1977. Efter några års budgetvarianter i form av hemmaplanslösningar hade klubben nu med Roffe Z som ny tränare satsat på en veckas träningsläger i Basildon. Gammalt klassiskt engelskt hotell med gratis stripshow i baren som lunchunderhållning garanterade hög trivselfaktor för ett gäng bruksgrabbar på turné i England. Vår träningsplan, som vi två gånger om dagen joggade till i för första gången gemensamma overaller var ett fält med målburar utan nät och som var grönt tack vare den naturgödsel i form av hundskit som övergetts där. Om jag minns rätt så lyckades vi navigera ganska bra mellan avföringen så det blev inget problem. Ett bekymmer däremot, om än luftburet, var den undan för undan alltmer irriterande doft som låg som ett täcke över oss. Doften, eller röken snarare kom från den stora fabriksbyggnaden intill märkt Yardley. För att bringa klarhet i vad som luktade så frågade vi några förbipasserande. De blev förvånade att vi inte hade hört talas om Yardley eftersom det tydligen var ett internationellt företag. Vi sa, det får vara hur internationellt som helst men i Borlänge är det fortfarande okänt och frågade en gång till vad som luktade och de svarade då att Yardley tillverkar parfym.
Reflektion: Parfym i små doser luktar gott. Parfym från skorsten luktar skit.

Hur som helst, i slutet på veckan var det dags för match. Vi skulle nu få bekänna färg mot ett engelskt lag där enligt rykten hälften var riktiga proffs. Matchen skulle spelas på samma ställe som vi tränade och vi var tidigt på plats. Som så ofta utomlands så smyger efter ett tag en oro fram om det ska bli någon match eftersom inga domare eller motståndare syns till. Efter att vi väntat ett bra tag ser vi till slut en gäng arbetare från parfymfabriken gå i riktning mot planen. Men vänta nu… Elva feta, otränade och tunnhåriga gamla fabriksarbetare i tröjor av elva olika fabrikat ska alltså bli vårt internationella elddop? I en retroperspektiv synvinkel är det lätt att ironisera och ifrågasätta en matchs värde framförallt om man vinner med 15-0. Men för oss där och då gav det säkert något att ta med sig som alla numer ska göra överallt och hela tiden…

Sverige spelar fantastiskt i handbolls-VM och Mattias A målvaktsspel är det bästa jag sett. Det bästa med mästerskapen är ändå att TV 4 inte tillåts vara med att förstöra upplevelsen för oss tittare. Jag kan inte tänka mig att det finns en enda person som saknar kanalen och Ekwalls journalistiska bravader där han från en position nära bänken smyger fram till en avbytare och viskar fram en fråga som får kallprat om väder och vind att framstå som mer spännande. Tack SBS för att vi nu slipper ha en skämskudde i beredskap när vi tittar.

Att klaga på Idrottsgalan har blivit standard bland kritiker, krönikörer och idrottsfolk som inte varit på plats. Jag är en dålig Idrottsgaletittare så jag ska inte uttala mig om kvalitén men jag har aldrig, vad jag vet, kritiserat en fest som jag inte har varit bjuden på.

Salve

/Mästaren
 

Etiketter: mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln