Svensk Fotboll - till för alla ?

Av tränaren - Nils Montan-Lund

Dags för den tredje delen av den här serien krönikor, som tar upp problematik som, enligt mig, hämmar svensk fotbolls utveckling.

Nu ska vi ta oss en titt på om svensk fotboll verkligen är för alla?

Hur ser det ut i styrelser, kommittéer och bland spelar- och tränarutbildare i dels vårt nationella fotbollsförbund, men också i distriktsförbunden?
Ju mer vi tittar desto mer konstaterar vi att svaret på den första frågan är ett stort, fett: 

Nej!
 

Här finns en klar underrepresentation av unga vuxna, pensionärer och medborgare födda utanför Norden – tre grupper som i minimal utsträckning släpps in i styrelserum, eller i andra ledande positioner och roller.

De svenska fotbollsförbunden är inte ens i närheten av att spegla samhället som det ser ut i dag, utan är överlag väldigt ”ingrodda”.
Det här är på många sätt en praktskandal, eftersom dessa organisationer ska vara ledande för svensk fotbolls utveckling. I stället har de bildat sin egen lilla ankdamm, där bara de närmast sörjande får plaska omkring.

Vi får en betydligt ljusare bild om vi blickar ut över de kända, svenska storklubbarna på ungdomsnivå. Lag som AIK, Malmö och BP, det finns fler, speglar dagens samhälle betydligt bättre än våra förbund på den punkten – här finns det att lära.
Gemensamt för dessa tre är en strid ström av talangproduktion och för Malmö FF även historiska resultatmässiga framgångar.

Visst är det härligt och oerhört positivt att klubbarna hänger med, även om det alltid finns förbättringspunkter, i samtiden. Men här måste ju förbunden ligga i framkant.
Det är trots allt de som är ytterst ansvariga, även om de själva gärna lägger den bollen på någon annan planhalva i skarpt läge.

Jag har själv sprungit på ett helt gäng personer på olika positioner inom både små- och stora klubbar, som imponerat enormt med sin kompetens och sitt engagemang.
Varje gång har jag inte kunnat låta bli att fundera på varför dessa personer, som är mer kvalificerade än flera i ledande roller i förbunden, inte hamnat där.
När jag har frågat har jag alltid fått samma svar: ”Jag har sökt, men givit upp. De väljer alltid någon annan”. Denna ”någon annan” har allt som oftast senare kunnat härledas till den närmaste bekantskapskretsen till den som anställer och har många gånger varit mindre kompetenta.

Med andra ord har allt prat om utveckling bara varit just prat. De förbundsansvariga tycks inte vilja att det ska ske i realiteten, eftersom det står i direkt konkurrens med egna intressen och egot.

Jag tycker att den framgångsrika huvudtränaren i Häcken, Peter Gerhardsson ger en träffsäker bild av den fotbollsmässiga oförmågan i förbunden, med följande citat från Offside.org.

"Jag jobbade på förbundet i tio år som instruktör och efter ett tag insåg jag att jag ibland bara blåste av övningar för att visa mig själv duktig inför kollegorna. Jag avbröt för att gå in och korrigera bara för att andra tränare skulle fatta att jag kunde något. Jag tänkte inte på att jag samtidigt berövade spelarna chansen att visa hur de kunde lösasituationer. 
Vi kollade också upp statistiken på den tiden och om jag minns rätt kom vi fram till att närmare 70 procent av alla övningar som gjordes var försvarsövningar"

Varför? För att det är lättare att träna, det är lättare för tränaren att ha kontroll över dem. Men då glömmer man samtidigt bort spelarnas egen utveckling, och det kan aldrig vara bra.

/Tränaren

Etiketter: tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln