Nutid vs Dåtid vs Musik

 

Livet handlar inte om att gå omkring och vara tacksam till höger och vänster. Några saker är jag dock oändligt tacksam för. Det ena är att föddes i välfärdssamhället Sverige. Det andra är att det skedde på 50-talet. Tiden som var ett enda stort barnkalas för vuxna.

 

Dessutom hade jag två närvarande föräldrar och två syskon. Tur där också. Full bricka för att använda bingospråk.

 

Det talas nu om att den generation som växer upp kommer vara den första som får det sämre än sina föräldrar. Som att komma för sent till festen.

 

Med sämre menas här den sjunkande levnadsstandarden på grund av arbetslöshet, sämre ekonomi, bostadsbrist men även psykisk ohälsa.

 

Hur det blir längre fram vet ingen. Om framtiden har ingen aldrig någonsin vetat. Bakåt däremot, där finns facit.

 

Var det så mycket bättre förr då?

 

Musiken var bättre! Kanske till och med mycket bättre. Om det stämmer på riktigt skiter jag för det kommer alltid att vara min käpphäst oavsett vad andra tycker. Men min uppfattning är generell för självklart finns det även idag extremt duktiga musiker och sångare.

 

Men hantverket var noggrannare. Hade man inte gjort läxan var det bara att lägga ner eftersom man blev avslöjad. Idag går det att fuska och ta massor av genvägar.

 

Idag kan det räcka med att jobba på utseendet och säga nåt kontroversiellt och gärna nedsättande till så många som möjligt för att skaffa en image och plattform för att bli känd, eller i alla fall omskriven på våra kvällstidningars löpsedlar. Eller kanske har du den stora lyckan att få en låt från den svenska låtskrivarmaffian som styr melodifestivalen och får uppträda där...

 

Melodifestivalen ja... detta överhajpade bondfångeri som på ett obegripligt sätt verkar beröra så många. För mig är det en gåta hur man år efter år lyckas blåsa upp nåt så eländigt och trivialt! Verkar numer dessutom vara mer fokus på programledarna än de som faktisk gör sånginsatser...

 

Om svenska fotbollslandslaget årgång 1973 kunde möta dagens lag skulle nutiden vinna klart.

 

Skulle rock/popmusiker från samma tid jämföras mot dagens dito skulle gårdagens hjältar lysa starkare.

 

Jag är ingen musikalisk begåvning, men musikintresset är nedborrat i min själ, min kropp. Sedan sommaren jag fyllde tretton har jag spelat och skavt på olika gitarrer. Några år senare var jag med ett i band och vi existerade och gigade ganska mycket tills jag fyllde nitton. Då blev det hopplöst och ganska konstigt att kombinera detta leverne med bollen så det var bara att välja. I mitt fall var det enkelt. Jag visste jag skulle bli en bättre fotbollsmålvakt än gitarrist...

 

När jag lyssnar på musik så är det enda gången jag tar mig bakåt i tiden. Om hela sanningen ska fram så har det att göra med att det fortfarande finns så mycket bra olyssnat från förr.

 

Jag vill äta upp innan jag tar om och hugger in på nåt nytt. Eller, jag skiter fullständigt i ny musik!

 

Jag gillar med vissa undantag, allt som producerades på sjuttiotalet. Melodiösa låtar med vackra harmisar och bra sång då gärna i stämmor. Ju mer själ och klang det finns i sången, ju vackrare blir det.

 

Dvs så långt ifrån Per Gessle man kan komma...

 

Jag ska ge några exempel på sjuttiotalsalbum som är så in i helvete bra som man tror inte det är sant. Du finner dem på Spotify. Fem musikaliska pärlor att lägga i gommen och bara suga på...

 

Tapetstry / Carole King. Februari -71

Ett komplett mästerverk som nyligen fyllde 42 år! Här är guldkornen staplade på hög men det är ingen träningsmusik för fysisk aktivitet. Vill du däremot balsamera själen och psyket och öka din musikaliska spänst så häng på dig lurarna och dröm dig bort till dit du egentligen vill vara...

 

Gorilla / James Taylor. Maj -75

Bara en i raden av dessa underbara album av J. Taylor. Hans sjätte i ordningen. Vackra enkla melodier och Taylors underbara röst gör att albumet måste bevaras för all framtid. Vems fel är det att han inte blivit mer populär i Sverige? Träningsmusik? Se King...

 

Katy Lied / Steely Dan. Mars -75

Obegripligt bra skiva av Donald Fagen och hans lika tillbakadragne musikaliska tvillingsjäl bassisten/gitarristen Walter Becker. Som brukligt med Steely Dan så har de bjudit in de bästa musikaliska hantverkarna för bästa resultat. Det är så bra, så modernt att det är svårt att förstå att Sveriges finansminister hette Gunnar Sträng när skivan släpptes... Bra musik för dig som behöver lite mer bpm när du fysar eller bara vill ha lite musik-sällsis...

 

Second Flight / Pilot. Juli -75.

Melodiös brittisk pop från Edinburgh-baserade Pilot. Efter kultalbumet "From The Album Of The Same Name" kom detta om möjligt ännu bättre album med begåvade låtskrivaren David Paton på sång, elgura och elbas. Snygga melodier som fäster direkt, förpackade med levande stämmor och svängig instrumentering med mycket gitarrer. Hantverket är inte bara briljant, det är världsklass i sin genre!

 

Livin On The Fault Line / Doobie Brothers. Augusti -77.

Första albumet utan grundaren Tom Johnston men nu med Michael Mcdonald på elpianot och i sångbåset. Herregud vilken själ denne som det verkar sympatiske man har i sin röst! Låter lika bra och fräscht som mer kända albumet "Minute By Minute" som kom året efter. Stort musikaliskt hantverk med melodiöst spel från Patrick Simmons och "Skunk" Baxters Fender gitarrer. Rycker det inte i dansmuskeln när du hör "Little Darling", sök hjälp omgående!

 

Salve!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv