Det finns en morgondag även efter Z-epoken. Men hur den ter sig vet ingen oavsett hur mycket du kan om fotboll. Förhoppningsvis kommer det nya stjärnor från de plantor som vi sett börjat mogna, eller i alla fall börjat växa. Ibland dyker det även upp stjärnskott från i stort sett ingenstans. Eller så hittar vi någon late bloomer där polletten plötsligt har trillat ned. Det där är spekulationer, för än så länge så finns han på planen, vilket är en form av garanti för att vi en bra dag kan rubba lite större nationer. Men, hemska tanke, om Sverige av någon anledning måste åka till EM slutspelet utan Z vore det som att ställa upp i Tour de France med punktering.

 

Liverpool har börjat vända på trenden och det med råge. Förra veckan sprang de sönder Manchester Citys darriga försvarslinje och stod som segrare efter visselpipans tjut. I veckans Europa League omgång besegrades Bordeaux hemma med 2-1, men där var siffrorna klart missvisande. The Reds skulle vunnit den matchen med kanske 3-4 bollar med normal utdelning. Men nu är det ju ingen normal situation i Liverpool, utan nuförtiden har vi Jürgen Klopp på sidlinjen, som står för en av de största renässanserna i klubbens historia.

 

En välmeriterad tränare som har vunnit Champions League vid rodret och en poäng från serieledning. På pappret låter inte Manchester Uniteds situation som speciellt problematisk. Det som dock egentligen sker är en klubb som kastar ut miljarder och ändå står kvar och trampar.

 

November är en spännande tid på säsongen, även för ungdomstränare.
Det är den månaden när alla funderar över sitt fortsatta deltagande i fotbollen, det är en tid på året då nya spelare kan dyka upp från andra föreningar, eller från ingenstans. November är en föränderlig månad, en förrädisk månad.

 

På lördag är det seriefinal i Premier League. En osannolik sådan där Leicester City möter mesta mästarna Manchester United. Detta kommer de att göra med fler United-produkter i startelvan än United själva. Det fick mig att fundera på en grej.

 

Zlatan heter Ibrahimovic i efternamn och spelar imorgon kväll en stormatch på Swedbank Arena i Malmö. PSG möter MFF. Zlatan kommer hem. Han var bara 19 år gammal när han flyttade från Rosengård i Malmö till Amsterdam och storklubben Ajax. Sedan gick flyttlasset vidare till Juventus, Inter, Barcelona, Milan och nu PSG. Biljetterna till morgondagens match såldes slut på 28 minuter när de släpptes tidigare i höst. Alla vill se Zlatan. Många unga killar och tjejer kommer få sin dröm gå i uppfyllelse imorgon, de ska få se Zlatan. Jag gissar att en dröm går i uppfyllelse även för Zlatan när han får kliva in till publikens jubel på Swedbank Arena.

 

Vad kommer att förändras? Vad kan vi förvänta oss? Vilken spelmässig, eller taktisk förändring kommer som gör skillnad på riktigt? Det där som plötsligt gör att ett lag blir mer framgångsrikt tills andra tar efter och kommer ikapp. Antar att fotbollstränare, oavsett nivå världen över, ofta tänker och klurar kring detta. Men är det numer överhuvudtaget möjligt att komma på något som inte redan har provats? Kanske är fotbollen så fulländad att endast små justeringar är det som kan och ska ske. Nu är inte jag tränare, så jag tillhör inte dem som ständigt går och grubblar på detta, men vid vissa matcher funderar jag ändå om det inte går att tänka annorlunda för att effektivisera.

 

Länge har West Ham supportrarna sökt efter sin man. Kraven på att laget ska spela en ”vacker” och spelförande fotboll har stått på fansens önskelista i urminnes tider. Den gamla publikfavoriten Slaven Bilić skrev på som manager för klubben i somras och rivstartade med flera segrar mot seriens topplag. Ambitionerna finns där och målsättningen att bli bland en av de stora i engelsk fotboll från ägarhåll gör också det. Frågan är om West Ham och Slaven Bilić är rätt kombination för att ta klubben mot högre höjder. Som den rockstjärna han är ska han jamma med ljudet av hans elgitarr till supportrarnas sång och låten "I'm Forever Blowing Bubbles” kommer få invånarna i östra London att drömma sig bort mot både europaspel och stora OS-arenor.


 

Allsvenskan - vår egen liga. Derbyn inför 40 000, ett publiksnitt som bara ökar, lag som når Champions League och den är framför allt vår. Den liga vi på ett eller annat sätt är uppväxta med. Det räcker långt för mig och uppenbarligan för många andra. Tyvärr syns den tacksamheten för sällan bland spelare i dagens fotboll.

 

I tisdags säkrade Sverige avancemang till EM 2016 efter att ha fått med sig oavgjort från bortamötet med Danmark. De efterföljande scenerna var fantastiska med överlyckliga svenska spelare som fick utlopp för sina befriade känslor. Men den mediala passningarna från delar av landslaget gav en bitter eftersmak.

 

Så var det äntligen dags igen. Det svenska herrlandslaget är klara för EM 2016, efter två av de bästa matcherna man presterat på mycket länge. Dessutom mot Danmark som gick in med ett statistiskt och psykologiskt övertag i dubbelmötet.

 

På den 127: e landskampen blev Andreas Isaksson återigen en EM-spelare. Han gjorde det genom att vara precis som Andreas Isaksson är. Varken mer. Varken mindre. Istället genomstabil och utan att på något sätt göra bort sig.

 

I dagens videoblogg fokuserar vi på dubbelmötet mot Danmark. Vem kommer ta sig till Frankrike nästa sommar? Vi ger våra tankar från matchen i lördags och blickar givetvis framemot kvällens oerhört viktiga bortamatch mot Danmark. Vi tippar slutresultat och målskyttar.
 

Läser i lokaltidningen att Malung nu har begåvats med en fotbollshall. Den ska enligt tidningen vara länets tredje. Att en ligger bara ett par hundra meter ifrån min bostad har jag koll på, men var den andra är har jag ingen aning om. Nåväl, ser ett webbklipp från invigningen och av bilderna att döma så verkar hallen vara efterlängtad.

 

Markus Berg eller John Guidetti? Eller kanske Emir Kujovic? Det är val inför ödesmatchen mot Danmark som kan bli avgörande om det blir något EM eller inte. Det som dock satt oss i denna situation är inte enstaka val som dessa. Det var större val som Erik Hamrén aldrig tog.

 

Imorgon spelar Sverige mot Danmark i den första av två matcher i EM-playoffet. Ingen, absolut ingen, kan ha missat det. Under den senaste veckan har vi dagligen blivit överrösta av nyheter, artiklar, krönikör kring ämnet. Alla har en åsikt. Sällan en unik. Det är svårt. Jag vet själv hur det är när något brinnande är på gång och man verkligen måste få ut texter om ämnet. Det handlar om tempo, att få ut något snabbt vilket går ut över kreativiteten. Det är klicken som räknas och om jag får ytterligare en Twitter-följare känner jag att jag har gjort mitt jobb hyfsat rätt.

 

Ni som någon gång kommit i kontakt med ViLirare har säkert noterat – det är svårt att missa nämligen – att vi pratar om ”Den goda kraften”. Vi har över 300 ambassadörer som hjälper oss att sprida vårt budskap, men vad är egentligen ”Den goda kraften”?

 

Jag besökte en fotbollsmatch i Albanien. Det blev inte riktigt som jag hade trott.

Det är lördag och matchdag i den albanska huvudstaden Tirana. Kontrasternas stad. Dyra hyreskomplex varvas med nedgångna betonghus. Tirana är å ena sidan en påminnelse om sitt dunkla förflutna, å andra sidan en trendig huvudstad med hög puls. På eftermiddagen ska en av stadens tre stora fotbollslag, KF Tirana, spela match i högstaligan.

 

Det är ingen skillnad ifall man kastar ut en boll i de mer förnämare delarna av Stockholm eller den fattigaste byn i Moldavien. Barnen springer efter bollen. Leken gör att problemen försvinner för en stund. Förutsättningarna är annorlunda men fotbollens språk är detsamma överallt.

 

Östersunds mirakelliknande landvinningar imponerar och gläder många fotbollsintresserade, framförallt kanske dem från våra nordligare provinser som nu får ett lag med lite mer lokal anknytning. Hörde en radiointervju i samband med uppflyttningen med vad jag trodde var en supporter, som utan att darra på rösten, hävdade att föreningen nu har kommit till allsvenskan för att vinna den.

 

Det har diskuterats och debatteras om vem som ska spela bredvid Zlatan i landslaget. Markus Rosenberg har länge varit en huvudbärare för Malmö FF och stått bakom till stor del av lagets Champions League framgångar. Är han för gammal? Gör han tillräckligt mål? Vill han ens spela i landslaget? Frågorna har varit många, men jag tror att svaret ligger längre bort i horisonten.


 

Trender inom fotbollen kommer och går. Vad som är rolig och tråkig fotboll – och även vad som är bra och dålig fotboll kan mycket väl vara en av världens mest omdebatterade frågor. Det generella svaret lär med all sannolikhet skilja sig från svaret du får om fem år. Sedan finns det en kategori som klamrar sig fast och inte viker sig och en av dem tränar för tillfället världens bästa lag.   

 

Det var en bländande uppvisning på Allianz Arena i onsdags. Bayern München ville visa att förlusten mot Arsenal på Emirates endast var en tillfällighet och det gjorde man med råge på hemmaplan. Bayern var överlägsna så till den milda grad att Arsenal framstod som ett bottenlag i Premier League snarare än ett topplag. Tyskarna lät bollen cirkulera mellan lagdelarna med den iver och energi som har personifierat Bayern när de har varit i form. Det är få andra lag, om något, som kan få svår fotboll att se så enkel, så bekväm, så behärskad som Pep Guardiolas Bayern München.

 

Välbärgade och välutbildade föräldrar, familj med idrottsbakgrund och möjlighet att gå på ett idrottsgymnasium. Där har du några av huvudingredienserna som krävs för att bli idrottare på landslagsnivå i Sverige i dag. Det visar en ny rapport från Riksidrottsförbundet.

 

I sista matchen för säsongen slog J-södra Utsikten med 5-2 och blev därmed seriesegrare i Superettan 2015. Förra säsongen slutade J-södra fyra i tabellen men började 2014 desto knackigare, i alla fall om man tittar på tränarfronten. Efter två omgångar gick J-södras tränare Mats Gren vidare för att bli sportchef i IFK Göteborg. Laget stod utan tränare.



 

Hör på nyheterna att Bajen nästa säsong gör sällskap med AIK ner till div I. Visserligen går Djurgården upp och blir ett ljus i stort mörker men vad är det som händer? Varför kan inte Sveriges största stad skapa ett elitlag för damer värt namnet? För alla vi som bor på andra orter och befinner oss långt ifrån frågor och svar förefaller Stockholm och elitfotboll för damer vara en usel kombo. Ska det vara så svårt att bygga något stadigt och bra och som håller och som inte slutar med en ekonomisk pannkaka som Tyresö?

 

När vi hade kommit fram till den 15 oktober 2015 i almanackan så hade jag endast sett fem och en halv match i Sverige detta år.
Vänskapsmatchen Hammarby mot LA Galaxy, de två allsvenska matcherna Åtvidaberg mot Djurgården och Hammarby mot IFK Göteborg samt EM kvalen mot Österrike och Moldavien. Samtliga dessa matcher har jag sett i samband med kundevent för min arbetsgivare Carnegie.