Tillbaka i rampljuset

#63 Uffe Eriksson

Ulf "Uffe" Eriksson, född 21 februari 1958 i Uppsala.

Meriter
34 A-landskamper för Sverige
Uffe rankas bland Hammarbyarna själva som den 8:e största spelaren genom tiderna.
Det blev totalt 176 allsvenska matcher och 55 mål för Bajen.
Klubbar
1979-83 Hammarby IF
1983-85 Aris FC, Grekland
1985-89 Hammarby IF
1990-91 Enköping SK

”Minns du när Eriksson sprang på kanten?”

Citatet är från en Bajensupporter 2018. Det var en säsong där nutiden oftast var bättre än historien och laget innehöll den störste av alla Bajenikoner, Kennedy. Ändå satt supportrar och mindes Uffe Eriksson.

Uffe Eriksson hör till legendarerna bland Hammarbys spelare. I en omröstning om klubbens största profiler genom tiderna hamnade Uffe på åttonde plats.

Uffe kom till Bajen 1979 från division 3-laget Enköpings SK. Det var i ett läge där skyttekungen Billy Ohlsson blivit proffs i Västtyskland. Många trodde att Bajen skulle få svårt att klara sig kvar i Allsvenskan.

Att komma som ung från landsorten till en av de stora huvudstadsklubbarna är inte så enkelt alltid.

  • Det var tufft i början. Jag var rätt blyg och de gamla rävarna i laget var lite sträva först. Jag var ju en ny konkurrent om en plats i startelvan. Av Matte Werner fick man en ordentlig tryckare på första träningen. Men han gav mig näven direkt och hjälpte mig upp. Sedan blev det bättre. Klasse Johansson erbjöd mig att sova över hos honom istället för att åka hem till Uppsala efter träningarna. Det var fint, och gjorde så att jag kom in i gänget. Sedan fick jag dela rum med Kenta Ohlsson på ett träningsläger och då blev det ju att man började snacka.


På planen visade Uffe direkt att han inte hämmades av någon press. Första framträdandet blev i Nackas minne, kult-turneringen på Hovet, där Bajen briljerade under många år. Uffe gjorde mål och blev utsedd till matchens lirare i finalvinsten mot Djurgården. Kenta Ohlsson lyfte fram Uffes snabbhet och teknik, och tidningarna hade rubriker som ”Bajens nya stjärna”. Uffe smälte således snabbt in i Hammarbys traditionella spelkultur – och Bajenfansen tog honom direkt till sina hjärtan.

  • "Nackas Minne" var mitt första möte med supportrarna. De dominerade helt på läktarna. AIK och Djurgårdens klackar var ju där också, men de hördes knappt. Redan då insåg jag vilken passion det finns kring Bajen.


När Allsvenskan drog igång fick motståndarna känna på Uffes snabbhet. Han flöt fram längs kanten med bollen under full kontroll. Bland annat spurtade han ifrån IFK Göteborgs försvar och gjorde Hammarbys första mål 1979. Uffe var sedan en av de viktigaste beståndsdelarna i uppbyggnaden av det lag som nådde SM-finalen 1982, klubbens dittills största framgång.

  • Vi hade ett gäng som var otroligt tekniskt och när allt stämde så kunde vi slå alla. Jag minns särskilt en match mot Malmö FF under hösten 1982. Vi spelade fullständigt ut dem. Det stannade vid 2-0, men kunde ha blivit mycket mer. MFF:s Ingmar Erlandsson sade flera år senare att det var den värsta match han varit med om.


Uffes insatser tog honom 1983 ut till proffslivet i Europa (grekiska Aris), vilket inte var så vanligt då. Det är också där som han har ett av sina starkaste minnen i karriären.

  • Jag spelade EM-kvalmatch mot Italien i Neapel 1983 på en lördag, vi vann med 3-0 inför besvikna hemmafans som fullständigt visslade ut sitt missnöje under hela matchen. Dagen efter var det bagarväckning och färd till flygplatsen där jag flög via Aten till Thessaloniki. Från Thessalonikis flygplats bar det vidare mot Harilaou – och jag kom fram en halvtimme innan matchen skulle börja. Tränaren Georgadis frågade om jag ville spela från start eller om jag ville börja på bänken. Jag valde bänken. 0-0 i halvtid, så jag hoppade in i andra halvlek och spelade fram till två mål och gjorde två mål själv. Tyckte att helgen varit hyfsad …


När han återvände till Sverige 1985 var det självklart Hammarby som gällde och ett anbud från Norrköping nobbades. Tyvärr satte en skada stopp för Uffes karriär 1989. Då hade han också hunnit med 34 landskamper.

Fotbollen följer han i dessa tider på TV, men när det väl vänder går han på Tele 2 för att se sitt Bajen. Kärleken till fotbollen var och är påtaglig:

  • Jag var lycklig varje stund jag tränade eller spelade. Att spela på Söderstadion inför våra härliga supportrar.  Att spela i landslaget inför ett fullsatt Råsunda som sjunger Du gamla du fria …Att gå in på ett fullsatt Harilaou stadion med Aris i Thessaloniki. Kamratskapen.

Detta är en förkortad version av intervjun med Uffe. Den längre versionen finns i boken ”Tillbaka i rampljuset” som släpps under hösten 2021. Där publiceras intervjun i sin helhet och du får bland annat veta vilka Uffe träffar regelbundet och vem hans favoritspelare var som ung. Boken är full med berättelser och anekdoter från 100-tals svenska legendarer, hjältar och hjältinnor ur fotbollens fantastiska värld. Vi har pratat med dem om minnen och om vad som hände sen. Följ utdrag ur intervjuerna här på www.vilirare.se

Tidigare intervjuer

Bloggarkiv