Tillbaka i rampljuset

”Den där Lasse Eriksson”

I dag är den tidigare målvakten och målvaktstränaren Lasse Eriksson heltidsanställd på ett fristående mediebolag som producerar rörlig bild för SEF/Discovery i samband med TV-produktioner för Allsvenskan och Superettan.

Lasse har precis avslutat jobbet som målvaktstränare för Island.

Bland de fina meriterna i sitt CV kan han nämna SM-guld med IFK Norrköping (1989) och Hammarby (2001) samt VM-brons (1994). Dessutom Årets målvakt 2001 i konkurrens med Magnus Hedman, Coventry och Andreas Isaksson, Djurgården.

Lasses första och största flytt i Sverige - den till Norrköping - höll på att gå fel från start:

IFK valde landslagsmeriterade Lasse före rutinerade Mats Johansson som var en populär profil, både bland spelare, supporters och i media.

• Det var lite känsligt för att Mats hade stått länge här och gjort det bra. Det var någon kontraktsfråga och då kom jag plötsligt. Det var mycket i media då, som att "Vad ska vi ha den där Lasse Eriksson till när Mats inte får kontrakt?". Det var en känslig bit. Man fick försvara sig lite både mot media, men också in mot laget. Det var rätt stora artiklar lokalt, om att Norrköping inte hade pratat med honom, berättar Lasse som indirekt ärvde konsekvensen av det förhandlingsspelet.

Om någon tvivlat på ”den där Lasse Eriksson”, drogs de frågetecknen spikraka till utropstecken efter första säsongen. Mer av det blev det efter slutspelet och straffläggningarna i SM-finalen mot Malmö FF 1989. Lasses räddningar fick storfavoriten MFF i mental gungning, innan Janne Kalén slog in den avgörande straffen i höstkylan. Ett oväntat SM-guld blev verklighet. Lasses första i karriären och IFK:s första på 26 år.

• Jag var i väldigt bra form i det slutspelet, det spelades i den formen då. Jag hade dessutom ett psykologiskt övertag på Malmöspelarna eftersom jag kände många av dem från landslag och U 21-spel. Men att vi skulle klara av att slå Malmö var det knappast någon som trodde på.                                                                Det gjorde att vi åkte hem med von Rosens pokal hit till Norrköping, där det törstats och längtats efter att IFK skulle bli ett vinnarlag igen. Idag är jag otroligt stolt och glad över det vi gjorde. En av de största sakerna fotbollsmässigt i min karriär.

Lasse fick också uppleva Hammarbys hittills enda och SM-guld 2001 efter att han kommit hem från utlandsåren i Belgien och Portugal. När han senare blev sportchef i Hammarby var det med blandade känslor han tvingades lämna posten. Lasse ville satsa på egna talanger och långsiktigt när pengarna saknades för dyra nyförvärv. Styrelsen var inne på en annan linje.

• Det var ett tufft år med den organisationen och med den styrelse som var då, blev det nästan ett "Mission Impossible". Ett jättejobb med massor av frågor. Jag var ifrågasatt och det kändes nästan som att jag var motarbetad i allt som skulle beslutas av dem. Det var bara skönt att få slippa till slut.                                  Min ambition var att Hammarby skulle jobba mer långsiktigt, börja bygga upp som Norrköping gjort senare med egna talanger men det tålamodet fanns inte där.

 
Apropå tålamod: Lasse har ”bara” 17 landskamper under perioden 1988-1995. Förklaringen stavas Thomas Ravelli, som prenumererade på målvaktströjan.