Tillbaka i rampljuset

Trogen Trelleborg

Under Jonas – född 1963 – uppväxttid fanns ingen organiserad fotboll vid fem års ålder. Det var kvartersfotboll och serier där man hette Leeds eller Liverpool. Han startade sin karriär som tioåring i Trelleborgs FF. Då låg TFF i dåvarande division III (nuvarande division I).

Som alla drömde Jonas om att spela professionell fotboll. Den drömmen insåg han redan vid 15-års ålder att han inte skulle nå.

• Jag satte upp ett nytt mål, jag skall spela i TFF! Idoler har ju de flesta, jag hade dock väldigt få. För mig var det Franz Beckenbauer. Det kan ju förvåna dem som sett mig spela, eller mött mig! Jag kan också erkänna att jag även gillade Billy Bremner i Leeds United.                                                                                  När jag skulle fylla 17 år var jag på väg ifrån TFF. Jag var en "late bloomer" och trodde inte jag skulle platsa i juniorlaget. Jag började träna i ett annat lag (division IV) och min dröm hade fått sig en törn. Då fick min tränare som jag haft sedan tio års ålder veta detta. Han sade: - " Jonas, du kommer representera TFF inom ett par år". Jag lyssnade och min kropp växte rejält och som 18-åring blev jag uppflyttade i seniortruppen.

Debuten fick vänta, TFF låg då i nuvarande Superettan, och tränare var legendaren Krister Kristensson. Jag fick vänta på mitt genombrott, som kom 1984 - året då TFF för första gången gick upp i Allsvenskan.
När jag säger på min tid, låter det som jag är väldigt gammal. Ni skall dock komma ihåg att på 90-talet var inte alla professionella. Vi i TFF var det definitivt inte. Vi jobbade också parallellt. Bitter? Absolut inte, känner inte jag offrat något. Att drömma om att spela i TFF:s A-lag i division III och det blev Allsvenskan.

Han är den egna produkten som bar lagkaptensbindeln runt sin arm när TFF skördade stor framgång i början på 1990-talet, såväl nationellt som internationellt. När alla tiders TFF-elva röstades fram var Jonas Brorsson given i fyrbackslinjen. Det blev emellertid en plats till vänster i backlinjen för den annars till höger placerade ytterbacken. Jonas gjorde tiotalet matcher som vänsterback på 1990-talet. Bland annat bortamatchen mot Lazio i Uefacupen, där han i ansedda La Gazetta dello Sport fick högst betyg av alla spelare tillsammans med Giuseppe Signori.

Efter karriären blev Jonas lagledare 1997, sedan fick han titeln klubbdirektör/sportchef som han hade under perioden 1998-2004. Vad har etsat sig fast i minnet under alla dessa år som spelare och ledare?

• Mitt största ögonblick är den 28 oktober 1984, kvalmatchen mot Åtvidaberg för ett avancemang till Allsvenskan. Vi förlorade första matchen med 1-0. Hela veckan regnade det i Trelleborg. På söndagen var det vindstilla, solen sken och vi spelade den klassiska tiden 13.30. Publikrekord 9790 åskådare och det var magiskt! När slutsignalen gick stod vi som segrare med 3-1. Inlägget till 2-0 levererade jag klockrent på pannan.

Sedan ett derby mellan TFF-MFF: vi hade pulvriserat MFF säsongerna 1992-1993. Året därpå blev vår målvakt Ryszard Jankowski utvisad efter 24 minuter. Vi ledde med 1-0. Det fanns tre avbytare, men ingen målvakt. Alla tittade och undrade, som kapten sade jag lugnt – ”Jag ställer mig i mål.”

Med en man mindre vände MFF med två mål av en viss Jörgen Petersson. När Jonas efter karriären träffad Jörgen på ett bröllop påminde Jörgen om vad Jonas sagt till honom den där matchen. Inte helt rumsrent, men vill du veta vad går det att läsa i boken ”Tillbaka i rampljuset”. Där får du även veta vad Jonas råd till en 12-åring med fotbollsdrömmar är.