Tillbaka i rampljuset

Konsten att inte ta vatten över huvudet

Robert härstammar från Ungern – ett land som producerat många stjärnspelare inom fotboll och vattenpolo. Det senare blev Roberts val:

• Rent fotbollsmässigt gjorde jag ett antal matcher och mål med båda fötterna i BP P 47:2 i ”Sanktan” 1964-65, 1965 tränade jag simning och vattenpolo två gånger om dagen och debuterade i pololandslaget också. Jag tog 19 SM i vattenpolo under perioden 1964-1979 och avstod OS 1980 i Moskva dit vi lyckats kvalificera oss! Då var jag ny generalsekreterare på SvFF och ordförande Tore Brodd tyckte inte att det skulle se bra ut om jag deltog som aktiv i en annan sport!

Vattenpolo i Sverige på 1960-70-talet och var inte en kommersialiserad sport i Sverige, det vill säga att man kan inte försörja sig på den, som i alla de flesta europeiska och interkontinentala länder där proffsligor finns.

• Jag satsade därför parallellt med träning, matcher och resor på att studera och tog pol mag-examen 1972 på Stockholms Universitet. (Sedan 2007 är pol.mag.-examen ersatt av en pol.kand.-examen). Jag offrade egentligen bara tid och en mycket disciplinerad tillvaro, vilket säkert inte var offer, utan bara nyttigt och lärorikt fostrande.                                                                                          Det var nog mest att jag ville något mer än att vara bäst i klassen i skolan, som min far fordrade för att vi skulle lyckas med vår integration som invandrare till det ”svenska paradiset”.

I dag är Robert pensionär och arbetar som förtroendevald idrottsledare i fotboll (BP), simning (SKK) och som Senior Advisor för ett företag som han startade 2005 och som tillhandahåller högteknologiskt AI -system som kallas Tracab. Det används i de stora ligorna Premier League, Bundesliga, La Liga med flera och Champions League, EM och VM för att ge statistik, analyser och domarhjälp! Robert är också verksam i BP och i projekt i Stockholms FF. I övrigt försöker han passa barnbarn och pendlar mellan Stockholm och Budapest, sin gamla födelsestad, där han bidrar med råd och dåd.

Under sin långa period som aktiv och ledare i internationella sammanhang är det ett minne som särskilt etsats sig fast:

• Det jag minns bäst kanske som betydelsefullt och minnesvärt, var när jag var UEFA- delegat på Europacupfinalen mellan Liverpool och Juventus i Bryssel 1985.                Det var en för fotbollen, även internationellt, en stor överraskning. Redan vid den officiella lunchen på Grand Place kunde man titta ut på torget och se en del olustiga sammanstötningar mellan Liverpoolfans och Juventusfans! Det fanns ingen påtaglig närvaro av polis eller andra säkerhetsstyrkor.

Senare på Stadion blev jag kontaktad av våra svenska TV-kommentatorer, Arne Hegerfors och Ralf Edström, men hade trots mitt delegatskap ingen aning om vad som pågick eller vilka som kunde ingripa. Och det tog ju lång tid och fanns väldigt lite kommunikation, annat än med domarna, som också hade ett helvete för att sedan komma igång igen. Då visste ingen i ledningen att 39 blivit döda och ett 70-tal allvarligt skadade, visserligen på en begränsad del av arenan! Hur som helst var det en gastkramande och mycket svårsmält händelse, som satt tydliga spår i mitt minne.

Robert och hans isländske kollega skrev efter uppståndelserna en sedvanlig rapport som sedan ledde till de numera rigorösa säkerhets- och ordningsregler som är självklara förutsättningar för alla matcher, såväl i UEFA liksom de flesta FIFA-tillhörande matcher: oavsett arena, land, skilja supportrar, insläpp, utsläpp, kameraövervakning, polis och vaktövervakning.

Med din fina och gedigna karriär är du naturligtvis en idol för många människor. Har du själv några idoler?