Tillbaka i rampljuset

Den siste som dubblerade

Börje kommer från Sollerön i Dalarna och redan som 8-åring skrev Börje Marcus i en skoluppsats att "jag ska bli fotbollsspelare". Han gjorde debut i Sollerö IF:s division 4-lag som 15-åring. Där stannade Börje kvar tills han som 20-åring kom till Malungs IF. Men då hade han redan i ett år spelat allsvensk ishockey (dåtidens högsta division) för Mora IK. 1964 hade han varit med i Dalarnas TV-pucklag tillsammans med bland andra Hans Jax och Dan Söderström.

• Mitt mål var klart och utskakat, men jag kunde inte drömma om vilka med- och motspelare jag kom att möta eller spela med senare. Genom att jag växte upp på Sollerön, som ligger inom Mora kommun med Mora IK var det rätt naturligt att ishockeyn låg mig närmast hjärtat och jag signade övergångspapperen till Mora IK på dåvarande ordförandes MOTORHUV (!) mitt i mellan Sollerön och Mora.

Efter två år i Malung gick Börje till AIK, i fotboll. Det var flera bidragande orsaker till övergången. En var att Börjes lagkamrat i Moras ishockeylag, Per-Arne Hübinette, hade gått över till AIK, i ishockey. En annan var att hans fästmö Berit Hägglund skulle börja studera på Handelshögskolan i Stockholm. En tredje orsak, och den viktigaste, var att Börje var en mycket duktig fotbollsspelare som AIK ville ha till sitt lag.

• AIK var stort, mycket större än vad jag trodde. Jag hade dittills bara sett två allsvenska matcher i mitt liv och plötsligt skulle jag vara med och spela i de här sammanhangen. Jag hade ju spelat allsvensk ishockey för Mora IK men det var egentligen ingen större upphetsning.

Börje Marcus var den siste som dubblerade elitspel i fotboll med elitspel i ishockey.

• Jag spelade i Mora IK på vintern och i AIK på sommaren. Jag höll på så till vintern 1973 då jag tog totalt slut. Det hände att jag spelade två matcher samma dag. En gång spelade jag träningsmatch med AIK på Stora Mossen, i Thorstens Cup för att direkt efter matchen ta flyget till Orsa och sedan bil till Mora och match i ishockey.

Börje gjorde allsvensk debut hemma mot Åtvidabergs FF 1971. Olavus Olsson hade blivit skadad och Börje fick gå in som mittback. I samma match gjorde en viss Ralf Edström allsvensk debut i Åtvidabergs FF och det blev många dueller mellan Börje och Ralf.

• Det gick bra för mig. Jag fick bättre kritik än Ralf i tidningarna. Många år senare gick våra söner i samma skola i Florida i USA!

I sin tredje allsvenska match tänjde Börje ut ledbandet i ena knäet och fick vila i nästan två månader. Men därefter skulle han vara ordinarie i AIK, och en av de allra bästa, i över fyra år. Men innan vi lämnar 1971 vill Börje beskriva en match mot Åtvidabergs FF.

• Vi förlorade med 2-8 på Kopparvallen. Jag mötte Conny Torstensson och h-e vad han sprang. Jag har aldrig varit med om något liknande, vi blev helt ifrånsprungna.

I sin dubbla, unika karriär är det några speciella karaktärer som Börje vill lyfta fram. Nämligen Lennart Lill-Strimma Svedberg, Des Moroney, Keith Spurgeon och slutligen Lennart Johansson.