VAD ÄR DET SOM HÄNDER ????

Det vi fick ta del av i veckans returer i Champions Leagues semifinalerna var dramatik på yttersta thrillernivå och ingenting för svaga nerver. Vem kunde ana att Barcelona skulle gå i fällan igen och precis som mot Roma förra våren tappa en tre målsledning och att Tottenham som såg totalt utslagna ut efter att Ajax ryckt åt sig 2-0 i första halvlek skulle klara av en mirakelvändning?
 
Hur är det möjligt och vad är det som händer frågar vi oss ?
 
Det finns mängder av förklaringar och analyser. Men ibland är det nog så att det är förbaskat svårt att sätta fingret på exakt vad det är som triggar igång en så pass stor scenförändring av en match. Självförtroende och ett lugn är en stor del av spelet och när det ökar eller minskar händer oväntade saker. Självklart finns det byten och taktiska förändringar som är en del i helheten, men jag tror att en väldigt stor del är mod eller ängslan. När allt rasar, som det gjorde för Barcelona och Ajax, är det svårt att få stopp på den lavin som sveper fram över planen.

Jag och Glenn Strömberg var på plats i Amsterdam och kände trycket och hoppet hos Ajaxfansen. Deras lag var äntligen tillbaka på den riktigt stora scenen och nu var den första Champions Leaguefinalen sedan 1996 väl inom räckhåll. När Lucas Moura smiter igenom och gör 3-2 till Spurs med bara sekunder kvar var det som att hela stadion (förutom Spursklacken och spelarna) bara sjönk ihop. Tystnaden blev kompakt och Ajaxspelarna låg utslagna på gräsmattan.

Idrott är både grymt och härligt i stunder som denna. Det räckte med att titta på Spurs tränare Mauricio Pochettino för att se att det var en man som vandrat längs hela känsloskalan den här kvällen i Amsterdam. Nu grät han av glädje och föll på knä. Hans lag hade gjort det ingen trodde var möjligt. Ett lag som innan returen gjort ett mål på sina fem senaste matcher och sett ut att vara både energilösa och tomma på offensiva ideér.

Fotskadade Harry Kane sprang som en vinthund från sin läktarplats ned mot glädjehögen av hans lagkamrater. Ett gott bevis för att han står redo för spel i Madrid lördagen 1 juni. Ajaxfansen tog efter en stund upp en hyllningssång till deras unga spelare och applåderade en fantastiska säsong i Champions League. Men det var något som skavde i sången och hos spelarna som med hängande huvuden sakta rörde sig ut mot spelartunneln. Att vara så nära men nu ändå så långt ifrån och i matchens absolut sista sekunder förlora allt tar tid att smälta.
 
Tottenham – Liverpool blir en härlig final. Jag hade helst sett att det också fanns utrymme för en bronsmatch den här säsongen. För visst hade vi gärna njutit av ett möte mellan Barcelona och Ajax med en leende Johan Cruyff i hans fotbollshimmel.
 
/Henrik Strömblad