Mellan Solna och Wien

Det är tvära kast genom Europa. BSFZ-Arena rymmer ungefär en femtedel av vad Sveriges nationalarena gör och Österrike har en bit upp till Tysklands nivå. Men det spelades en fotbollsmatch i Maria Enzersdorf och det gör den inte mindre viktig för det. Nina Burger klev ut på den lappade gräsplanen i Südstadt för den 109:e och sista gången i den österrikiska landslagsdressen. Det var på många sätt en träningslandskamp och att hemmanationens spelare samlades på mittplan och bjöd på ett kramkalas när den 31-åriga anfallaren klev av i mitten av den första halvleken var ett tydligt bevis på det.

Det var blombuketter och signerade, inramade matchtröjor innan avspark och sedan var det lite lugnt och lite mysigt och lite april-grått och Sverige såg inte så värst intresserade ut hur mycket än Peter Gerhardsson gastade om att fylla på och våga utmana. När det planerande bytet av Nina Burger gjorts och den delen var klar blev det lite mera match och lite mera på riktigt.

I och för sig var det inte mycket mer än så. Sverige slarvade och hittade inte alls rätt – Österrike spelade fysiskt och tufft. Helt logiskt utifrån de premisserna och med tanke på att Sofia Jakobsson gjorde sin 100:e landskamp så var det hon som vann motlägget och gjorde 1–0. Den som ändrade matchbilden var en spelare som nämnts som joker men som under årets fyra första månader spelat till sig en plats i den kommande VM-truppen. Madelen Janogy gjorde debut under det tidiga lägret i Sydafrika och visade mot Österrike återigen energi, fart och kreativitet. Det var mer än vad någon annan mäktade med.

Sverige kom undan med 2–0 i en trist bortamatch som inte gav några direkta svar och om det inte varit för dubbla försvarsmisstag av Verena Aschauer så skulle kvällen utanför Wien slutat i moll.

Jodå, defensivt såg det trots allt helt okej ut även om motståndet inte kommer att spela världsmästerskapen i Frankrike i sommar. Offensivt verkade det mesta fastna på ett långsamt mittfält och när bollen väl jobbades in i de farliga ytorna så var det ingen som var beslutsam nog att skjuta.

Träningsmatch eller inte – om Sverige vill nå utslagsmatcherna i juni och juli så måste det ställas krav och de kraven måste vara bättre prestationer än den mot Österrike. Då behöver de rutinerade spelarna koppla på fokus och putsa till skärpan och det har ingenting att göra med att Peter Gerhardsson provade lite nya idéer och gjorde en del byten i andra halvlek.

Innan premiären i Rennes ska det samlas i Båstad och genrepas mot Sydkorea i Göteborg. Starten för nya fotbollsdrömmar och ytterligare chans för unga tjejer att skaffa sig idoler, minnen och förhoppningar. Någonstans är matchen mot Österrike också en del i allt det där när jobbet ska göras på en arena tjugo minuters bilfärd utanför stadskärnan. Allt är inte lika glamouröst som mästerskapsinvigningar inför fullsatta läktare – men alla ska ha förutsättningar och chansen att drömma om att nå dit utan att någon ska ifrågasätta det.

Målet är såklart inte nått på långa vägar men damfotbollen pekar åtminstone i rätt riktning och dryga 26 000 gjorde sitt för att slå rekord och visa att det här med tjejer som spelar fotboll visst kan dra intresse. Så kanske det i framtiden kommer fram flera Nina Burgers och Sofia Jakobssons.

/ Jimmy Åkesson