Svenska Cupen - det bästa av två världar 

Storlag som AIK, Djurgården och Malmö vann utan att dominera. Och ja, det gällde väl egentligen nästan hela Allsvenskan. Skrällarna lyste med sin frånvaro, men det var bara Elfsborg och Häcken som vann komfortabelt under helgen. Ingen anledning finns det heller för storklubbsfansen att oroa sig i onödan. Svenska mästarna AIK glänste knappast under förra försäsongen och det gick ju bra ändå. Så länge vinsterna i Svenska Cupens gruppspel spelas hem, är allt i sin ordning. 

Detta är den sjunde upplagan sedan det nuvarande cupsystemet infördes. Från rena utslagsronder som pågick under den allsvenska säsongen - till gruppspel under försäsongen. Anmärkningsvärt under denna period är att ingen av AIK, Malmö och Norrköping - som tillsammans vunnit de senaste sex SM-gulden och kom topp tre 2018 - inte vunnit någon cuptitel. Fem olika vinnare har det dessutom varit på dessa sex år. 

Cuptiteln fyller sin officiella roll genom möjligheten att kvala till Europa. För exempelvis Östersund och Djurgården kan det mycket väl vara en enklare väg till Europa, än att sluta bland de tre främsta i Allsvenskan. Dessutom är det en räddningsplanka för fyran i Allsvenskan. Ofrånkomligt är att cuptiteln faktiskt betyder något - både för mittenlag och de främsta lagen. 

Jag märker dock ett påtagligt gnäll från en del håll. Några är inte helt till freds med upplägget. Det blir tydligen för mycket försäsongskänsla. Kontrasten till den allsvenska uppstarten är för stor, och trupperna är inte färdigbyggda. Det skulle vara argument för att klubbarna inte tar cupen på allvar, utan att detta enbart är försäsong. 

Jag förstår inte dessa invändningar alls. Svenska Cupen var så gott som död med det förra upplägget hela vägen fram till semifinalerna. Läktare gapade tomma när kvartsfinalerna spelades på vardagar runt om i landet. Cupens funktion var inte lätt att finna, och en allsvensk match värderades konstant högre hela vägen fram tills det stod om medaljerna. 

Hur vi än vrider och vänder på det, är vår tävlingssäsong för kort i Sverige. De matcher vi tappar för att vi inte är fler än 16 lag i Allsvenskan är påtaglig med tanke på att ytterst få lag går långt i Europa. 16 lag är dessutom ett bra antal på Allsvenskan enligt mig. Kvalitén blir för låg med fler - men vi behöver 16. Små, stängda ligor är inget jag tror på. Därför behöver vi tävlingsmatcher innan seriestart. Klubbarnas transferfönster och första veckor på försäsongen blir mycket viktigare. Ur en belastningssynvinkel hinner klubbarna dessutom träna omkring fem veckor och också spela två-tre träningsmatcher. Det är lagom.

Det går inte att trolla. Det går inte att få nivån på spelet super och stämningen på alla läktare kommer inte vara fantastisk i en cup i februari. Men vi ska heller inte glömma att vi ena stunden älskar små idrottsplatser med ideella fik och värnar om vår lokala fotbollskultur - och i nästa stund tycker Svenska Cupen är för mycket försäsong. Detta format är här för att stanna. Småjusteringar kan alltid göras, men upplägget är bra i sin helhet. Jag väntar med spänning på fortsättningen.

/Marcus Lindén