IFK Norrköping ska försvara det svenska EM-guldet

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

Det svenska U21-landslaget åker till EM för att försvara ett guld. Uppladdningen för fotbollsfesten är i full gång och Håkan Ericson förfogar över en mycket spännande trupp.
 

Det handlar inte bara om kvaliteten på den. Även om jag inte tror att den räcker till för att lyckas vinna en andra raka EM-turnering. Det mest intressanta ur ett utbildningsperspektiv, är faktiskt något helt annat.

IFK Norrköping är representerade av inte mindre än fem spelare i blågult. Ett facit inget annat svenskt lag kan mäta sig med. Detta trots att föreningen har en betydligt ”snällare” akademiverksamhet än många andra SEF-klubbar.
 
Mest anmärkningsvärt är att flera de som har de allra tidigaste och hårdaste selekteringssystemen inte ens är representerade i årets trupp, eller på sin höjd har med en enda spelare. Det är givetvis något som borde få de flesta att höja på ögonbrynen. Sen ska vi vara ärliga och säga att IFK Norrköping förmodligen inte kommer att dominera varje efterföljande U21- eller A-trupp. Sådant här har en tendens att gå lite i vågor.
 
Men det är ändå lite intressant att studera årets trupp. Om inte annat kan det inge en hel del hopp till de unga spelare, som i dag inte spelar i en hårt selekterande akademiverksamhet.

Något intressant är det också att konstatera att flera i årets trupp valt att åka utomlands redan i ungdomsåren, något som också Viktor Nilsson Lindelöf gjorde och i dag skrivit på ett kontrakt med anrika Manchester United.
 
Varför ser det då ut så här? Det finns få enkla svar, men ett av dem är förstås hur de mer kända akademiverksamheterna har valt ut spelare. I Sverige har man tittat på spelare som vinner matcher för dagen. Inte de som vinner matcher om två-fem år. Med detta har det kommit kortsiktiga resultat, som i sin tur lockat en stor mängd andra spelare (och föräldrar) att söka sig dit. En cynisk modell, som inte givit den utdelningen många hoppats och trott på.
 
De som åkt utomlands tidigt har också fått en bättre skolning än vad de kunnat få hemmavid, i många fall. Förutsatt att de klarat omställningen och de tuffare kraven. Fallhöjden är högre och smällen hårdare. Men de som klarar det har fått en skolning för livet, som på många sätt är unikt.
 
Med det sagt ska nu inte alla Sveriges föreningar börja snegla mot IFK Norrköping och/eller utomlands. Först och främst måste man göra en omvärldsanalys här hemma. Hur ser vår kultur ut? Vad är fotbollens målsättning? Hur kan vi tillgodose att så många som möjligt får den typ av verksamhet som de trivs bäst i? Hur ser det ut i vårt eget närområde?

Mycket har ju förändrats i vårt samhälle, hur vi lever dagligen och fotbollen har inte riktigt hängt med, men försöker nu att hinna ikapp så gott det går.
 
Det kommande U21-EM kommer, oavsett resultat, inte att bli en måttstock för hur svensk fotboll mår i dag. Jag hoppas också att de barn- och ungdomstränare som sitter och tittar framför TV:n inte försöker kopiera spelstilen. Men jag hoppas att vi får uppleva en ny fest, som ytterligare pumpar upp självförtroendet i vårt avlånga land och ger oss en tro och en vilja att bli ännu bättre. Svensk fotboll har ju andats optimism på senare tid. Det hoppas jag att vi får fortsätta göra.

/Nils Montan-Lund

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln