Magasinet Offside har granskat barn- och ungdomsfotbollen

Är jag förvånad? Nej, inte särskilt. Vi gjorde precis det som svensk fotboll inte hade bemödat sig att göra. Vi tittade på forskning. Vi pratade med sakkunniga på barns och ungdomars utveckling. Vi ställde öppna frågor. Vad skulle egentligen förbudet innebära? Vi hade en stor intervju med en av de mest välrenommerade psykologerna internationellt, Dr. Allen Fox på vår hemsida.

Vår slutsats blev helt enkelt att resultat- och turneringsförbudet var ett plåster på ett benbrott, om ens det. Man försökte ge sig på vissa symptom, i stället för att behandla sjukdomen, i stället för att göra verklig skillnad för svensk fotboll, för barnen och ungdomarna. Vi avskyr hetsen som pesten. Vi är helt ointresserade av matchresultaten i sig. Däremot är utvecklingsmiljön en turnering utgör en viktig del i en ung individs utveckling, visade det sig.
 
I Offsides granskning bekräftar nu också distriktsordföranden i Göteborg, Bert Andersson precis det vi hade kommit fram till.
– Man kan fortfarande toppa lag, man kan fortfarande bete sig på sätt som inte är okej bara för att ens lag ska vinna till varje pris. Högst personligen hade jag hellre än det här förbudet sett en gedigen ledarskapskampanj över hela Sverige. Då hade man närmat sig det egentliga problemet, säger han till magasinet.
 
Det var ju precis det vi sade. Precis det vi ville se. Här får vi rätt på alla punkter. Så här kommer en lite galen tanke: Riv upp förbudet, gör om och gör rätt. Ta tag i det verkliga problemet och gör det ordentligt. De som hävdar att man redan försökt, har inte försökt tillräckligt bra. Det har man nämligen inte.
 
Med dagens förbud ska plötsligt en 13-åring sättas i en kontext med hårda värden, som vederbörande inte fått lära sig att hantera innan. I en ålder som redan är jobbig nog för många. Ett potentiellt förödande slag för individen, vilket Dr. Allen Fox också påpekade. Det är exakt lika korkat som att börja selektera och nivåindela lag vid samma ålder.
 
Det som tyvärr inte framkommer i den här annars gedigna artikeln, är hur Gothia Cup kunde tillåtas dispens även för sin yngsta åldersklass. Det är man ju faktiskt ensamma om. Vissa turneringsarrangörer har just därför helt enkelt strunta i förbudet.
 
Har det kommit något gott ur det nya vägvalet? Vi har inte några som helst mätverktyg på att hetsen har blivit mindre. Det hade inte Göteborg (som var tidiga med att ta bort tabeller) innan och det har ingen annan heller. Däremot ska jag villigt erkänna att många turneringsarrangörer sett över sina tävlingsformer, så att fler lag får fler matcher inom rimlighetens ramar – mycket bra. Det var också något jag efterlyste.

Jag hoppas att svensk fotboll tar till sig av den vetenskap som finns på området och inte på de som råkar låta som experter och har givit sig själva ett tolkningsföreträde. Skånes och Hallands avhopp från Utvecklingslägret (f.d Elitlägret) är ju till exempel något komiskt, med tanke på att det finns studier som påvisar att försvinnande få slutar, för att de inte blev uttagna i ett distriktslag. Däremot är det bra att både Skåne, Halland och förhoppningsvis övriga distrikt ser över den verksamheten. Den har nämligen inte varit bra.
 
Det finns mycket kvar att göra. Jag vet att ViLirare alltid kommer att vara en god kraft och en god samtalspartner i de här sammanhangen. Vi vill ju nämligen samma sak: Utplåna resultathetsen, förstärka utbildningsprocessen och få fler att vara aktiva länge.  Låt oss nu göra det tillsammans. På riktigt den här gången.

/Nils Montan-Lund