OS i Rio de Janeiro, bakom kulisserna.         Del 1.......

Av helgkrönikör - Magnus Legnerfält

Den här veckan får vi läsa första delen av en reseskildring från OS i Rio.
Nästa helg kommer fortsättningen på berättelsen.  Mycket nöje!

"Pling "Dahlqvist..." Pling "...för semifinal" "Och Hope Solo byter handskar inför sista straffen" "Dahlqvist har väntat en minut nu" "Bollen på straffpunkten..." "MÅL" "Sverige till semifinal!" Sms efter sms trillade in under vår lunch och jag utbrast högt på restaurangen: -Vad f*n är det som händer!? Samma ord som Jenny Rissveds skrek till sitt team under sista varvet i hennes bragdlopp"


 

Etiketter: helgkrönikören

Copacabana, Rio de Janeiro, Sydamerikas första Olympiska spel. De vackra brasilianska flaggorna vajar i vinden och ljudet från vågorna ger ett tillfälligt lugn i OS-stressen. Bortom beachvolleybollarenan syns kabinbanan glida uppåt mot Sockertoppen med förväntansfulla turister. Strandbarens Caipivodka är lika god som stark, väl värd femton Reals. Försäljarnas saronger fladdrar i vinden och bredvid oss sitter Zalar och Åström från Radiosporten i sina solstolar och förbereder kvällens sändning.

Vi upplevde inte många vilostunder som denna under OS men det var väldigt värdefullt med dessa strandtimmar som vi lyckades klämma in i programmet ibland. Vår jakt efter svenska medaljer gör att det kan bli sena nätter och tidiga morgnar under mästerskapen. Belöningen är att få se en svensk idrottares glädje på pallen med en tung olympisk medalj hängandes på bröstet. Bonusen är såklart när vi i "klacken" får en vink från pallen, precis som den uppskattningen en leende Sarah Sjöström gav oss efter bronset på 100 m fritt. Ibland var man otroligt trött i värmen och det var långa resor till arenorna. Volontärer som inte kunde prata engelska när man ville fråga efter vägen... När man trodde att man var i god tid till arenan men det visade sig att man skulle gå i 45 minuter efter att man klivit av tåget... När man stressad försökte köpa något oätligt i kiosken utanför arenan och man var tvungen att stå i en kö för att köpa en biljett och sedan en ny kö för att titta på de ointresserade personerna som delade ut maten... Dessa stunder var som bortblåsta när man fick höra nationalsångerna och se de stolta fansen sjunga med på läktarna.

Som hängiven OS-supporter krävs det grundliga förberedelser. Schemat för alla grenar ska gås igenom, var har vi medaljchanser? Biljetter ska sökas, boende och flyg ska fixas. Hotellpriserna i Rio var löjligt höga. 30 000-150 000 kronor för två veckor... Det slutade med att vi hyrde in oss i en lägenhet som låg mellan Ipanema och Copacabana. Perfekt läge, nära till stränderna och framför allt, nära till tunnelbanan. Under ett OS är det viktigt med logistiken när man vill besöka upp till fyra olika evenemang under en dag. För min del blev det totalt 20 olika evenemang under 11 tävlingsdagar i Rio. Under dessa dagar tog Sverige åtta medaljer och jag lyckades se sju av dem live, så all research innan resan gav resultat! Men jag var inte nöjd eftersom jag hade spelat på minst 12 svenska medaljer... I friidrott, segling, taekwondo, judo, boxning, handboll och kanot hade jag tippat sju medaljer och de idrotterna levererade inte alls så där vaskades några biljetter... Och den i mina ögon stenklara tipsvinsten uteblev då den svenska medaljskörden stannade på retfulla 11 medaljer.
 
En del av charmen med att vara på plats under ett OS är att man har chansen att se många "outforskade" idrotter. I Rio såg jag för första gången tävlingar i taekwondo, golf, hästhoppning och mountainbike. Golfen blev som bekant en gastkramande tillställning för oss svenskar på plats. Stenson hade en spännande batalj mot Rose och tävlingen avgjordes bland alligatorer och orutinerade åskådare som plockade upp bollarna... (inte jag..) Gulddrömmarna levde ända fram till sista green men där grusades de blågula förhoppningarna då Rose till skillnad mot Stenson lyckades med ett fantastiskt inspel. Guld till Storbritannien och silver till Sverige. 


Lika nära var det i hästhoppningen. Jag fick ett tips inför den sista hoppdagen att jag borde ta mig till arenan eftersom Sverige hade stor medaljchans. Efter lite research och bollande med min "tipsare" så valde jag att ta den långa resan till Deodoro för att ropa in en medalj. Mina vänner valde att ta sovmorgon! I den tryckande hettan fick jag i min första hästhoppning någonsin se en spännande tävling där svensken Peder Fredricson red felfritt hela dagen. Till sist avgjordes det hela med omhoppning på tid och guldmedaljen var bara några tiondelar bort men det blev ännu ett silver till Sverige.
Taekwondo var en nyhet för oss och vi gjorde vad vi kunde för att ropa hem en bronsmedalj till Nikita Glasnovic men den i våra ögon märkliga sporten hade ingen medalj att skänka till Sverige.

/"Lengan"

.......Fortsättning följer nästa helg

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln