De sa klick på de Ensammas Förening

Av måndagskrönikören - Bernt Ljung

Kan vi vinna mittfältet så vinner vi matchen! En klyscha, en floskel som ändå någonstans har sitt ursprung från en sanning. När vann Sverige senast kampen på mittfältet? Inte var det mot Turkiet i torsdags i alla fall. Nu spelar turkarna i en högre division men vad glad man skulle bli om man någon gång överraskades. Ett laddat Sverige var som vanligt spelmässigt underlägsen sin motståndare men man stod upp och det fanns en del ljusa inslag bredvid de spelare som sin vana trogen aldrig överraskar eller bidrar till att laget lyfter.
 

För egen del så har jag svårt för de två solisterna på mittfältskanterna som försöker briljera på en för hög nivå. Det blir lika tokigt som när en gitarrist försöker sig på för svåra solon utanför den gemensamma repertoaren vilket gör att orkestern hamnar i otakt och svårigheter. Jag är inte överens med Hamrén om dessa uttagningar. Men vad är min synpunkt värd då det är han som har kunskapen och är den som bevakar spelare på heltid. Fotboll är annars den sport där alla tycker sig ha rätt till en åsikt och även kan hävda att just den är den riktiga. Att jag skulle argumentera med min tandläkare om vilken tand som borde lagas eller vilken som eventuellt borde bytas ut skulle ju aldrig komma på fråga, eller?
 
Kim K kommer numer ofta för sent in i dueller och framstår då som ojust trots att det inte finns något ruffigt i den killen. Har Kim blivit långsammare, eller har spelet blivit snabbare?
 
Nilsson Lindelöf är en spännande spelare och ska inte kritiseras över de beslut han valde eftersom han placerades på en position som tarvar lika mycket erfarenhet som talang. 
 
Larsson skulle komma mer till sin rätt om fotbollen hade handbollens regler med fria byten.  Man hade då kunnat utnyttja det enda han tillför på denna nivå, nämligen att ta hand om fasta situationer för i spelet tillför han noll.
 
Ekdahl är bra, men inte i den internationella klassen som behövs för att regelbundet avgöra matcher för ett landslag. Känns som vi fortfarande väntar på att killen som ändå fyller 27 i år ska ta det sista steget.
 
Palermo sjunker i tabellen och tendensen är oroväckande då laget nu är under strecket för första gången i år. Får inte tränaren upp lagets kvalité så spelas det Serie B boll på Renzo Barbera nästa säsong då både Carpi och Frosinone nu fått luft under vingarna och börjat lätta från träsket. Eftersom Catania fuskade ur sig ur hela systemet så kan derbymatcherna på Medelhavets största ö nästa säsong i stället bli mellan Palermo och Trapani, såvida inte de krånglar sig upp till Serie A via kval.
 
Jag har en kompis vars chef i många år varit medlem i de ensammas förening. Inget konstigt med det, men nu har chefen träffat en partner, givetvis då på de ensammas förening och enligt chefen sa det klick, precis som för Kungen när han krokade i språkgeniet Silva. Historien med chefen är gullig, men jag kan inte sluta tänka på om chefen och hans nya livskamrat nu måste lämna föreningen, eller om de fortfarande kan vara medlemmar, och i så fall bara passiva? Ibland är stora frågor svåra att få ur huvudet...
 
Jag hade inte hört talas om de ensammas förening sedan 70-talet och trodde inte att de fortfarande existerade men där hade jag fel, och i dessa nätdejting tider så kanske man numer kan kalla föreningen för det analoga dejting alternativet…
 
Vilket steg, vilken bollbehandling, vilken attityd och utstrålning. Kan någon klämma sig in före Johan Cruyff på listan av världens genom tidernas bästa bollspelare?  För att citera Dr Dengroth, jag är skeptisk…

/Bernt Ljung

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln