MFF klarade ingångshöjden 

av mästaren - bernt ljung

Justin Gatlin är en av friidrottens bästa atleter. I dessa dagar befinner han sig på en mycket stor fest. En internationell happening han säkert sett fram emot och tränat för i flera år. Det har också gått bra, även om han precis innan målsnöret på både hundra, och tvåhundra meter blivit upphunnen och passerad av Bolten. Men han har tagit nederlagen på ett snyggt sätt och gentlemannamässigt grattat Bolten till titlarna.

 

Etiketter: mästaren

Gatlin har en lite bonnig löpstil men att det går ruskigt snabbt kan vi alla konstatera. Det jag tyvärr också kan konstatera är SVT´s reportrars tjatande om hans dopingbakgrund vid varje intervjutillfälle. Ältandet har gått överstyr och jag tycker det blir pinsamt när jag hör reportrar Leman och Åsberg med en mycket illa vald tajming ständigt hamna i denna journalistiska återvändsgränd.

Ja, han har fuskat och åkt dit, dessutom två gånger. Även om han förmodligen fortfarande kan dra nytta av detta så har han avtjänat sina straff utifrån de regler som gäller och bör därför behandlas som vilken annan atlet som helst. Nu finns det säkert goda argument att justera straffens längd uppåt men att skrika på livstid är för mig obegripligt eftersom denna påföljd knappt ens utdöms för mord i Sverige. Nåväl, om SVT´s reportrar måste fortsätta prata doping med Gattlin så gör det off the record, så slipper vi som tittar höra något mer. Angående Gattlin så är han långt ifrån ensam om att dopingfuska i sprint men det förminskar inte graden av hans brott. Men kanske är det med doping som med bilkörning, nästan alla kör för fort. Några klarar sig jämt, andra åker dit någon gång. Ytterligare någon åker dit flera gånger utan att för den skull ha kört fortare än de som klarade sig…

Apropå VM så har Sverige aldrig dominerat i de tyngre och mer statusfyllda grenarna men visst var det ändå bättre förr? Kajsa Bergqvist står för, trots att hon lagt av, den överlägset bästa svenska insatsen i Kinaland.

Malmö kanske inte vinner allsvenskan men känns ändå bäst just nu, framförallt när det handlar om att ta för sig på det internationella smörgåsbordet. Jag är ingen expert på klubbens historia men om jag tittar lite i backspegeln så hittar jag följande. Den allsvenska maratontabellen leder man men det fanns en lång period för inte så länge sedan då det var glest med sportsliga framgångar. Den 14/8 1980, det vill säga ungefär tio år innan den perioden och precis efter att Houghton lämnat och ersatts av Blunt, mötte Europacup finalisterna från året innan nykomlingarna IK Brage på Malmö Stadion. Matchen slutade mållös, och var om hela sanningen ska fram en tämligen torftig tillställning för de drygt sju tusen tillskurna.

De bägge straffområdena var så glest besökta att det hade varit fullt möjlig att låta sjumannamatcher spelas samtidigt tvärs över framför bägge målen. Även om Malmö inte var i samma form som året innan så var det en strålande prestation av Borlängelaget att ta poäng och för lokaltidningarna blev resultatet en kioskvältare i det regionala formatet. Fem år senare kom Hodgson till Malmö och det blev början på en fantastisk period med mycket stora, i alla fall nationella framgångar för skåningarna. Efter Hodgsonepoken som varade i fem år följde så femton år med jämförelsevis mediokra resultat där Sverige då istället fick sätta sitt hopp till i första hand Blåvitt men även i viss mån HIF och AIK när det gällde det internationella tävlandet. Till glädje för alla Malmöbor och supportrar i andra delar av landet har klubben nu äntligen hittat hem och träffat rätt i sin internationella satsning vilket är en storartad prestation.

När klubben nu så elegalant klarat ingångshöjden till slutspelet ska det bli spännande att se, trots svår lottning, om laget även klarar nästa höjd? 

/Mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln