När landslagen inte presterar

av supportern - Leonard Jägerskiöld Nilsson

”Igår såg vi två svenska landslag som med kvalitet, övertygelse, djärvhet och mod spelade ut hela sitt register och därmed sina motståndare. Två prestationer på vitt skilda platser i världen som båda gav oss anledning att drömma om framgångsrika sommardagar.”


 

Etiketter: supportern

Det var vad jag egentligen ville skriva om båda våra landslags insatser igår. Men det är skillnad på att vilja och att kunna och faktum är att sådana rader skulle förefalla omöjliga att författa med gårdagens fotbollsdebacle färskt i minnet. Å ena sidan bjöds vi på ett gulblått fotbollshaveri som blandade offensiv briljans med defensiva luckor djupare än självaste Marianergraven. Å andra sidan fick vi se en loj och oinspirerad laginsats som ledde till en mållös narkolepsi mot ett pojklag ifört den norska trikoloren.

De svenska damernas VM-premiär på den kanadensiska tundran gav både förbundskapten Pia Sundhage och oss tittare än mer defensiva bryderier trots världsklasspelare hemmahörande i just de bakre leden i form av Nilla Fischer, Hedvig Lindahl och Caroline Seger. Att tappa 2-0 till 3-3 mot, det ironiskt nog 33-rankade laget i världen, Nigeria imponerar föga. Detta skedde i stort sett samtidigt som en anfallare, som aspirerar på att vara världens bästa, omotiverad spelade 0-0 mot sig själv i en träningslandskamp mot ett genomskinligt Norge. Våra damers öppningsmatch gav oss många, nya frågetecken. Våra herrars uppvärmningsmatch inför den viktiga kvalmatchen mot Montenegro på söndag gav oss inga svar. Tyvärr fanns det få saker att ta med sig från denna, på förhand potentiellt fina, fotbollsmåndag utöver det faktum att Jonas Olsson imponerade på Ullevaal. Lika hårfager som alltid. Om han är tillbaka på lång sikt återstår att se men på Friends, mot Montenegro, lär han spela i alla fall.

Trots att båda våra landslag har vitt skilda förutsättningar (där det ena badar i pengar och det andra respekteras som en världsnation) finns det oroväckande många likheter just nu. För inget av lagen är speciellt bra för stunden. Det visade de i alla fall inte igår även om potentialen och framtidstron finns där. Pia Sundhages trupp har släppt in 18 mål på nio matcher i år. Ett inte särskilt VM-guldsaspirerande koncept. Detta i kombination med att Sveriges herrar endast en gång (mot Elfenbenskusten i januari i år) har slagit ett lag på FIFA:s topp 30-lista sedan 4-2-segern mot England i november 2012 bådar inte gott för vare sig helgen, sommaren eller framtiden.

Det är förvisso alltid lätt att klaga. Ännu mer så när det finns fog för och anledning till det. Därför hoppas jag nu på två rejäla, bestämda och målmedvetna landslag som visar upp sig de kommande dagarna. För vi har alla samma mål egentligen. Det ena laget ska vinna VM. Och det andra ska ta sig till EM. Det gäller bara att göra det också.

/Supportern

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln