Vår vackra fotboll

Men också en vårdag med anspänning i luften. Den känsla av nervositet som uppstår när två överförfriskade och adrenalinstinna bulldozrar till män finner varandra i lördagsnattens barmörker. På bara ett ögonblick, knappt kännbart, kan dessa aggressiva förfrontsfigurer drabba samman och låta barstolar flyga till tonerna av hatiska och gutturala gormanden. Men på lika kort tid kan de även omfamnas i en vänskaplig kram och sedan festa vidare på varsitt håll natten igenom. Och det var precis med sådan förväntan jag tog mig an gårdagens Stockholmsderby. Man visste egentligen inte vad drabbningen på Tele2 hade att erbjuda.

I själva verket var tajmingen usel. I alla fall för en gudsförgäten fotbollsknarkare som jag. Serie A stod nämligen inför ett romerskt avgörande samtidigt som Middlesbrough och Norwich gjorde upp i världens dyraste match. Kvalfinalen till Premier League. Matcher som egentligen är värda en hel säsongs väntan, spänning och ångest avfärdade jag lätt för detta derby. Men det handlar om prioriteringar förstås. För den italienska stämningen återfinns på den svenska fotbollens läktare när den är som bäst och den brittiska attityden till spelet finns redan i våra Allsvenska lag. Så varför inte då slå två flugor i en smäll? Djurgården mot AIK. Östermalm mot Solna. Blått mot svart. Formstark överraskning mot dalande förhandsfavorit. Kan man i ärlighetens namn begära mer av en fotbollsmatch? Nej. Utom kvalitén på spelet kanske då.

För om vi ska vara ärliga är det faktiskt så. Svensk fotboll är inte bra just nu. Varken Allsvenskan eller landslaget. Vår älskade högsta serie rankas på 24:e plats i Europa. Således är vi sportsligt sämre än Vitryssland, Israel och Cypern. En ranking som förstås går att diskutera men som ändå tydligt poängterar hur usla vi faktiskt är. Med det i åtanke var det extra glädjande att se gårdagens derbyarena slutsåld, högljudd och fullsatt. 28 500 åskådare hade tagit sig till Stockholms sydligare delar för derbyt mellan Djurgården och AIK. För derbyt mellan det tredje och det sjätte bästa laget i Europas 24:e bästa liga. Lika ofattbart som fantastiskt.

För även om Allsvenskan sviker sportsligt älskar vi den. Där tidigare okända zimbabwesiska profiler kan frälsa serien tack vare en förstatouch av internationella mått och där forna Premier League-spelare med VM-matcher på meritlistan väljer att avsluta karriären i vår huvudstad. Klart att vi älskar det. Det finns faktiskt få saker som är vackrare än ett soldränkt Stockholm med derby på sinnet.

/Supportern