Jag vill vinna - alltid

I bollskolan samlas 20 sköna 6-åringar kring fotbollarna och försöker passa bredsida och skjuta mot mål. De flest skrattar och tycker att det är kul hur det än går. Min dotter skrattar också. När hon gör mål.

Sanningen är kanske lite saltad men att hon alltid vill vinna till varje pris i allting hon tar sig för är sant och det är inte helt okomplicerat. Inte i fotbollsskolan i alla fall.

Jag är likadan. Eller - jag var likadan i mina unga år. Nu snart 47 år har jag lärt mig att sortera mina förluster i olika grader av jävlighet. Jag kan ta en förlust i pilkastning mot grannen en grillkväll men svär lite mer över en torsk mot min svåger i vår årliga golfutmaning.  Men jag slutat att kasta klubbor. Det är klart att domaren ofta brukar ha fel om han eller hon blåser mot mig och i bilen hem efter en förlust så surar jag med avstängd radio. Det har dock blivit bättre med åren.

Jag vet att det behovet av nya ledare bland barn- och ungdomsföreningar är oändligt.  Och nu när min dotter har börjat spela handboll, innebandy och fotboll på samma gång går det förstås inte att undgå att förstå hur föreningarna desperat söker efter ideell hjälp. Det är naturligt att man tar på sig en ledarroll i samband med att ens barn börjar idrotta i organiserad form hos någon förening. Föreningslivet i Sverige är ju uppbyggt på föräldrars engagemang och ideell kraft.  Det vore naturligt också för mig att bli ledare för något av mina barns lag. Men jag tvekar. Finns det utrymme för sådana som jag?

Min fotbollskunskap är relativt begränsad, men jag har hyggliga tränarmeriter efter tre år som huvudansvarig för AIK Innebandy i den högsta serien. Ett par juniorlag och en resa till Schweiz som spelande tränare finns också i min ledarhistorik, alla uppdrag med inriktning på att vinna allt.

Jag upplever i stor utsträckning att många föräldrar, tränare och föreningsledare försöker dämpa vinnarviljan hos barnen och föreningar gör till och med ofta reklam för att vara den ideala breddklubben.

Men jag funderar - kanske lite väl filosofiskt, kanske helt fel - också på de barn och ungdomar som behöver få utlopp för sin vinnarinstinkt redan i ung ålder. Finns det barn som vill vinna så mycket att de faktiskt inte tycker att det är kul att spela fotboll i ett lag där lek och skoj går före att övningar och att vinna matchen på träningen. Finns det barn som ledsnar och slutar efter bara en termin i fotbollsskolan?Tappar vi eventuellt någon kille eller tjej på vägen som i vuxen ålder skulle avgjort en VM-final på ren jäkla vinnarvilja?

Och kanske funderar jag mest på hur många vuxna där ute som, likt jag, drar sig för att bli fotbollstränare för sitt barns lag för att de känner att det är fult att försöka skapa en vinnarkultur bland barnen. Själv tror jag mig inte klara av att inte försöka göra allt för att vinna och hela tiden försöka få spelare att bli bättre på det dem gör.

Jag lyssnar på kompisar och kollegor som viskar att de skulle vilja gjort lite annorlunda för att ha haft möjligheten att vinna just den där matchen, men gjorde det inte för att de inte vill ”skylta” med hur jäkla mycket de vill vinna. Det är liksom inte politiskt korrekt. Det är snarare fult och inte speciellt sympatiskt. Alla ska spela, ingen toppning, satsning på bredden och det ska vara kul att spela fotboll. Jag är helt med på det. Och - jag vet att det finns utslagning i tidig ålder därför att barn och ungdomar känner att de inte duger.

Jag känner också till att det finns pådrivande föräldrar som lever sin egen dröm genom barnen och går på vid sidlinjen med både det ena och det andra beteendet för att just sitt barn, eller sitt barns lag, ska gå vinnande ur striden. 

Det är inte på något sätt det jag förordar. Vi ska fortsätta låta idrotten vara stark inom etik, rättvisa och kamratanda. Det är ju på många sätt vår styrka i samhället.Men jag funderar ändå på att vi kanske i för stor utsträckning dämpar vinnarinstinkten bland barn, ungdomar och potentiella förbundskaptener. Finns det utrymme för en större vinnarkultur i Sverige?

För övrigt:

 ·      Allsvenskan känns oväntat intressant med Göteborg och Elfsborg          allvarliga utmanarare till Malmö

·      C Mores Fotbollssöndag med Lasse Granqvist, Jens Fjellström och Hasse Backe har varit njutbara

·      J-Södras tränare Jimmy Thelin är utöver det vanliga

·      Att det finns för få överraskningar i de stora Europeiska ligorna att det finns risk för att det breda internationella intresset på sikt kan svalna

·      Arsenal måste köpa en striker, en ny Viera, en Glenns Hysén och ta tillbaka David Seaman

 
/Peter Ahnberg