Miracolo del Palermo

Hockeyns kvalserie har i flera år varit en strimma glädje och en rejäl portion sportslig exklusivitet från den annars för mig numer helt ointressanta ishockeyn. När jag häromdagen frågade runt i min omgivning när denna serie där Leksand återigen stämplat in börjar, så upplystes jag av att återtåget redan startat. 
 

Denna för alla betraktare så spännande men enda väg tillbaka har nu ritats om och går nu i stället via en massa matcher mot samma lag där de första matcherna redan avverkats. Vän av ordning frågar sig säkert vem som kommit på denna lysande förändring. Ett steg i rätt riktning däremot är att under nästa säsong så möter lagen varandra bara fyra gånger i serien. Det gör då att antalet matcher bara blir femtiotvå eftersom serien utökas med två klubbar. Hade de som bestämmer bestämt att antalet matcher istället skulle ökas så hade man utplånat den lilla återstoden av idrottslig krydda som kallas dramatik och därför lika gärna kunnat tagit bort målburarna. Grundseriens resultat hade i så fall devalverats likt en valuta där man till slut stryker ett antal nollor för att kunna tas på allvar igen.  

Läser flera som kräver att Zlatan, i den position han är, inte borde ha reagerat på det sättet han gjorde. Vi kan inte kräva någonting, vi kan bara önska att ilskan vid detta tillfälle, om nu ilska kan det, hade förpackats lite snyggare och för honom något värdigare. De politiska svallvågor som startade får han personligen reda ut.

Om sicilianarna sägs det att de är, förutom teatraliska såklart, även hjälpsamma, vänliga och roliga. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det eftersom denna beskrivning stämmer väl på dem jag träffar. Benito M hade däremot en annan uppfattning om öborna, han tyckte bara de åt glass och sjöng hela dagarna. Från mitt hus utanför Palermo har jag cykelavstånd till La Stadia Favorita eller Stadio Renzo Barbera som är det officiella namnet. Lite märkligt att arenan som byggdes 1932 och känns lite omodern rankas som den tredje bästa i Italien och dessutom är en av de nationalarenor som Gli Azzuri spelar på. Detta är ännu konstigare eftersom mängden sicilianare är sällsynta i nationalelvan. Dessutom så är sicilianarna lite på tvärs med fastlandet i det mesta vilket knappast borde ge spelarna, i alla fall de från norr om Rom, känslan av att spela på hemmaplan.

Eftersom jag funderade över varför arenan heter som den gör så ville jag veta mer om denne Renzo Barbera. Efter att på nätet ha bedrivit en stunds undersökande journalistik och läst om denne man så hamnade jag så småningom via youtube inne på fotbollsarenan och där fann jag miracolo del Palermo. I detta tjugosjusekunders klipp konstaterar några på en läktare att ett mirakel sker framför deras ögon efter att hemmalaget gjort mål på Milan. Detta miracolo är antingen en gudagåva eller ett uttryck för en förslagenhet där den moraliska kompassen har slutat fungera, eller i alla fall pausats. Men vill man komma in gratis och sitta nära planen så får man använda sin påhittighet och skådespelartalang. Stor humor är det hursomhelst... Se klippet här.